’Storuman forever’ tar sig an klimathotet på ett lysande sätt

Sandra Wejbro: SVT-serien är också ett kärleksbrev till glesbygden

Foto: SVT
Utmaning. Björn, Heidi och Kristoffer kämpar för att minska sin klimatpåverkan i SVT:s ”Storuman forever”.
TV

Rädda världen – eller unna sig en ny skoter?

”Storuman forever” tar klimatfrågan in i vardagen på ett fullkomligt strålande sätt.

Det går att skylla risig miljöpolitik på kommunen, storföretagen, Donald Trump – och delvis ha rätt. Men ”Storuman forever” (SVT) sätter en annan fiende, vår förbannade bekvämlighet, under lupp. Den som gör det så jobbigt att grubbla över klimatfrågorna, för att inte tala om att se en hel SVT-serie om allt man gör fel.

Även ”Storuman forever” startar i uppförsbacke. Det gifta idrottsparet Heidi Andersson (armbrytning) och Björn Ferry (skidskytte) har skaffat sig ett nytt mål i livet – att som familj bli helt fossilfri år 2025 och att få grannarna i Storuman att också minska sin klimatpåverkan och bli en spjutspets som kan inspirera resten av landet. Som de sporthjärnor de är startar de en tävling med varsitt lag av lokalbor.


Det som framstår som närmast religiöst missionerande i början byter snart karaktär, tack vare de svårigheter och tvivel som dyker upp. Men också tack vare människorna och humorn. Inte minst är ”Stor­uman forever” ett passionerat kärleksbrev till glesbygd i allmänhet och det västerbottniska skogslivet i synnerhet.

Utan mankemang ställs vi inför några kärnor till problemet. Bilkörningen som trots allt krävs när det är långt till allt, uppvärmningen under den sega vintern, maten som transporteras och slängs. Men framförallt – bekvämligheten och bristen på motivation.


22-åriga Kristoffer älskar att gasa runt i sina bilar, måste han avstå sin största glädje i livet för att eventuellt stoppa en luddig miljökatastrof i framtiden? Måste Heidis pappa Kent och farbror Lars börja cykla till kiosken för att köpa snus? Varför måste vi ge upp våra små glädjeämnen när de rika tar privatplan till golfbanan varje helg?

De första små stegen är hoppfullt enkla – att konvertera till miljövänligare bränsle, byta elavtal och dra ned på okynnesåkandet. Heidis och Björns lag tävlar i ekonomisk bilkörning och har en matsvinnsduell. Alla förstår problemet och vill göra något. Åtminstone tills den motsträvige Robinson-­Erold (han kom fyra i dokusåpan 2002) dyker upp i avsnitt tre samtidigt som ambitionen höjs. När det börjar bli lite för krångligt drar fler i handbromsen.


”Man ska inte ha med människor att göra, man ska leva själv i en grotta”, säger Björn bittert medan energiska projektledar-Heidi är på väg rakt in i väggen. Att följa deras psykologiska resa ger ”Storuman for­ever” en ytterligare dimension.

Samtidigt är persongalleriet oförglömligt. Heidis snackiga farbröder i lilla Ensamheten, Kristoffer med sin Eddie Meduza-tröja och ”kringelikrokiga” relation med flickvännen och matriarken Eva som driver miljöstationen och i avsnitt tre slår fast att ”klimat­ångesten, han har jag inte”.


Efter alla domedagsdokumentärer om det globala läget känns ”Storuman forever” trots allt som en liten hjälteinsats. Ett lysande exempel på klyschan ”att se det stora i det lilla”.

Veckans...

… bästa. Bhagwan-rörelsen är kanske mest känd som sekten Ted Gärdestad var med i och han ska ha levt i det kontroversiella ”drömsamhälle” i Oregon som byggdes upp på 80-talet men krackelerade 1985 när ledaren utvisades efter anklagelser om bedrägeri, mordförsök och annat skumrask. Bhagwan och hans följare skildras i sex timslånga avsnitt i dokumentärserien ”Wild wild country” (Netflix). Det är en fängslande historia om fördomar, sökande och tragedierna i spåren av blind lydnad till en ofelbar ledare.

… Bill Hader. Gästspel i ”Saturday night live” (Kanal 9) och nya mörka komediserien ”Barry” (HBO Nordic) – detta är en supervecka för oss Hader-fans. Han är som vanligt lysande i allt, melankolisk och väldigt rolig.

… påskmys. I morgon är kriminalfavoriten ”Unge kommissarie Morse” (SVT) tillbaka för en femte säsong. Fabergé-äggtjuvar, mord och polispolitik – allt låter vilsamt bekant och puttrande lugnt.

… överklassmisär. Donald Sutherland är iskallt cynisk som olje­magnat i ”Trust” (HBO Nordic), en mörk historia om dekadens, känslomässig tomhet och den spektakulära kidnappningen av John Paul Getty III i Rom 1973. En skruvad, amerikansk ”Downton Abbey” men utan värme, romantik och mys.

… biokväll. ”Tårtgeneralen” är lite väl sockrig ibland för min smak, men på det stora hela en fantastiskt fin hyllning till allt som är lite udda och excentriskt.

ARTIKELN HANDLAR OM