Emma grät när Djursjukhuset tog paus

1 av 3 | Foto: Per Björn
Kolmården är en vanlig arbetsplats för Emma Kronqvist, när hon gör "Djursjukhuset". Den här dovhjortkalven hör till de få djur där, som man kan umgås så här kärvänligt med.
TV

Emma Kronqvist, den blonda programledaren i ”Djursjukhuset”, har själv inga husdjur hemma.

– Det vore synd om dom i så fall eftersom jag är borta så mycket, säger hon.

Dessutom är Emma allergisk mot kattdjur.

Hur i all världen kunde hon då tacka ja till Ingvar Ernblads erbjudande att tillsammans med honom göra ”Djursjukhuset” där katter hör till de vanligaste patienterna?

– Ja, det kan låta lite konstigt, skrattar Emma. Men jag löser det med att ta två cortisonsprutor om året. Det kliar lite i ögonen i alla fall – inte minst när jag är i närheten av lejon. Men det fungerar.

Sprutan har effekt mellan sex till åtta veckor och det räcker för att Emma ska kunna vara i närheten av katter och deras större och farligare släktingar.

Efter Skurups folkhögskola, där Emma gick på tv- och videolinjen, kom hon till SVT i hemstaden Malmö. Från början arbetade hon ihop med Bosse Holmström på ”Go’morron, Sverige -93”. Sen dess har hon varvat jobbet i Malmö med två perioder på tv-producentutbildningen vid Dramatiska institutet i Stockholm.

Hon fick bra kontakt med Ingvar Ernblad, chef för nöjesavdelningen i Malmö, när de tillsammans arbetade bakom kulisserna med Harald Treutigers ”Rena rama sanningen”.

– Ingvar visste att jag helst inte jobbade framför kameran. Därför var han nog lite osäker på om jag ville vara programledare tillsammans med honom när han skulle starta ”Djursjukhuset”. Men efter att ha funderat ett tag tyckte jag att det skulle kunna vara både intressant och kul och tackade ja.

Emma och Ingvar är nu inne på sin femte säsong med ”Djursjukhuset”. Det är ett program som engagerar många tittare. I somras såg över en miljon på programmet – trots att tv-publiken brukar vara svårflirtad på sommaren. I fjol kom ett tillfälligt uppehåll utan ett enda ”Djursjukhuset”.

Hur kommer det sig, Emma?

– Jag grät bittra tårar för det. SVT hade köpt in serien ”Dinosauriernas tid”. Därför blev SVT tvingat att lyfta på sin egen produktion för att få plats med den.

Nu blir det i alla fall åtta nya ”Djursjukhuset” med start på onsdag. Tidigare har Emma och Ingvar mest rapporterat från regiondjursjukhuset i Helsingborg och från Kolmården. I höst hälsar de i fyra program på i Blå stjärnans djursjukhus i Göteborg, i ett femte på Kristianstads distriktsveterinärstation med gott om kopatienter och i de tre sista på Kolmården igen.

Vad gör ni i Kolmården i höstprogrammen?

– Vi följer bland annat upp hur det gått för djuren vi träffade där i somras. Då var det bland andra två yngre giraffer som skulle sövas ner och flyttas till Tyskland. Där var också den 13-årige tigerhannen Famir, som varit nära döden flera gånger. Dels därför att han haft problem med njurarna och dels därför att de yngre tigrarna tappat respekten för honom och bitit honom svårt flera gånger. Nu är det problemet löst. Famir har fått flytta till Borås djurpark och honorna där.

I somras fick Emmas sambo Fredrik, art director, för första gången följa med till Kolmården och se hur det går till när Emma jobbar där. Nu förstår han bättre varför Emma är så engagerad i ”Djursjukhuset” och så ofta har svårt att koppla av arbetet när hon är hemma.

Gjorde Fredrik någon nytta?

– Han fick bland annat hjälpa till när en riktigt tung och slingrig pytonorm skulle behandlas. Det gick bra.

Vilket är det minsta respektive största djur du arbetat med i ”Djursjukhuset”?

– Oj, då måste jag tänka efter! Det minsta måste vara en liten geckoödla, som av misstag blivit trampad av sin ägare. Ödlan hade fått en käkfraktur och måste sys med hjälp av mikroskop. Men den klarade inte livet. Däremot lyckades veterinärerna i Göteborg rädda en lite större geckoödla som matvägrade och hade förstoppning.

– De största djuren är förstås elefanterna på Kolmården. En stor elefanttjur hade fått hudutslag. Andra elefanter fick fotvård när vi filmade.

Var är programmet roligast att göra – på djursjukhus eller i djurparken?

– Det är en väldig skillnad! På Kolmården är man för det första inte på ett sjukhus utan i djurens vardagsmiljö. De behandlas där de normalt bor. På djursjukhusen är det inte bara intressant att följa djuren utan även deras ägare och deras reaktioner. Man inser hur viktiga husdjuren är för de här människorna.

– Så sent som i augusti kom en matte in med sin lilla bondkatt, som fått en fraktur i ena benet. Hon var väldigt angelägen om att rädda den. Samtidigt kom en annan ägare in med en helt frisk liten svart kattunge för avlivning.

– I djurparken är det alltid lika fascinerande att följa Bengt Olle Rökens arbete med de stora djuren. Där liknar inget fall det andra. På vanliga djursjukhus är det ju mest hundar och katter veterinärerna får ägna sig åt.

På TV-tidningens omslag ser vi dig tillsammans med en zebra. Varför det?

– På Kolmården är de flesta djuren vilda och inte så lämpliga att vara allt för nära. Just den här zebran tycks ha fattat tycke för människor. Den är dessutom helt frisk!

Till sist – blir det en ny omgång av ”Djursjukhuset” nästa år?

– Det bestämmer inte vi. Men ämnet är praktiskt taget outtömligt, så Ingvar och jag vill väldigt gärna fortsätta. Den engelska förlagan ”Animal hospital” har gått i över 15 år nu.

Lars-Olof Berglund