"Strippan låg i vår baklucka"

TV

Filip & Fredrik i stor intervju om fylleceller, de vilda åren, längtan efter barn - och sin katolska tro

1 av 4 | Foto: Folkstorm utbröt förra gången Fredrik Wikingsson och Filip Hammar var på Skansen. Den gången lurade de folk att Lasse Berghagen var död. Nu tar de det lugnare - i aphuset bland lemurerna.

Runkbås i New York. Skämt om Hagamannen. En bakbunden strippa i bagageluckan.

Filip och Fredrik vet hur det blir:

Ett herrans liv.

Humorduon Filip Hammar och Fredrik Wikingsson promenerar genom Skansen. Det är fyra år sedan de gick över samma asfalt. Då lurade de folk att Lasse Berghagen var död.

Folkstorm utbröt.

Nu vänder sig folk på Skansen om av helt andra anledningar.

-Folkkär? Nja, säger Fredrik dröjande.

-Man vill ju inte bli en faddergala, så att säga. Nyligen debuterade vi som ståuppkomiker i Göteborg. Vi skämtade om Hagamannen medan folk skrek åt oss. Det skulle inte Tomas Ledin dra som mellansnack. Om vi ska bli folkliga måste vi bli det på vårt eget sätt, säger Filip.

Berätta om när ni försökte skrota en bil med en strippa i bagaget.

-Vi bestämde oss för att chocka en kille på en bilskrot. När han öppnade bagageluckan låg strippan där i trosor och behå. Bunden, med tejp över munnen. Polisen skickade till och med ut helikoptrar, säger Fredrik.

-Det sändes aldrig, säger Filip.

Hur har era föräldrar reagerat på skandalerna?

-När "Ursäkta röran" sändes gick pappa flera varv runt kvarteret om nätterna. Och när mamma satte sig för att äta lunch reste sig de andra lärarinnorna från bordet, trots att de inte sett programmen. Men min mamma är stark och stolt. Hon skiter i sånt, säger Filip.

-Jag skulle nog kunna tända eld på mig själv utanför Kinas ambassad utan att min farsa skulle reagera, säger Fredrik.

"Fredrik var alkoholist"

Vilka var era vilda år?

-1997 var Fredrik alkoholist.

-Säg inte så.

-Men det har du ju själv sagt.

-Det behöver du väl inte säga i en intervju bara för det, muttrar Fredrik.

-Fredrik blev kallad till socialen för att han hamnade i fyllecell två gånger på väldigt kort tid.

-Under den perioden brukade en del kompisar vara oroliga, erkänner Fredrik. Men själv var jag inte orolig. Det är svårt att vara det när man är tjugotre. Men fortsätter man efter att man fyllt trettio blir man patetisk.

I unga år hade ni för vana att besöka runkbås?

-Det var i New York. Vi var unga och packade och skulle upptäcka världen. Det var vi, några prominenta kvällstidningskrönikörer och ett gäng japaner som tittade på tjejer som brottades i en bassäng full med majs. Det var på den nivån. Numera drömmer jag väldigt sällan om runkbås, säger Filip.

Fredrik, du och din fru har skaffat radhus i Bromma. Väntar ni tillökning?

-Nej, nej.

Längtar ni efter barn?

-Det börjar kanske bli dags, säger Fredrik.

-Jag är för gammal för att bli den unga coola pappan. Men jag hoppas att jag blir den fördomsfria pappan. Även om min dotter kommer hem med en kille med ett svärd instucket i huvudet - bara för att man ska ha det - vill jag vara pappan som tycker att det är helt okej. Jag har nog barn inom tre år, säger Filip.

"Vi fann kärleken"

Nu är ni stadgade med dyra bostadsrätter. Innebär det att ni slutat bruka narkotika?

-Jag vet så många tv-personligheter som offentligt har fördömt narkotika - som sedan har dragit knark framför mina ögon. Därför är det bättre att inte säga någonting, säger Fredrik.

Finns det en viss ironi i att ni stadgat er i samma veva som ni rimligtvis borde ha större chans att få befläcka b-kändisar?

-Vi fann kärleken i stället. Jag har aldrig varit lyckligare än vad jag är nu, säger Filip.

Vem skulle bli mest framgångsrik om ni splittrades?

-Filip skulle nog ha större chanser att lyckas ordentligt. Men det är också störst risk att han slutar bakom Slussen med en morfinkarta i fickan. Jag skulle väl snarare bli mellanchef någonstans.

Biktade sig om fylla

Hur tror ni att reaktionerna skulle bli om någon av er dog?

-Utgå från Filip, det är störst risk att han tar sitt liv.

-Jag skulle nog hamna på löpsedlar i tre-fyra dar. Sedan skulle han den där Sven von Essen arrangera något kort fackeltåg. Mer blir det inte, säger Filip.

Filip, inte många vet att du är katolik. Är det något du inte gärna talar om?

-Jag gick skitmycket i kyrkan när jag var yngre. Jag gick i katolsk undervisning under gymnasiet. Men det är inte mycket att prata om.

En kvinna med tovigt hår, som sitter några bord bort, frågar om vi kan köpa henne en kaka.

-Jag hade ingenstans att sova i natt, säger hon.

Det blir tyst en stund. Få skulle beskriva tystnaden som bekväm. Sedan frågar jag Filip när han biktade sig senast.

-För ett år sedan.

Vad biktade du dig om?

-Det handlade väl typ om att man var för full på Mattias Hanssons kräftskiva. Det ska erkännas att jag bara knäpper händerna när det krisar.

Vi ställer oss upp.

Innan vi lämnar kaféet går Filip fram till kvinnan och lämnar två tjugolappar.

Några böner färre.

Här är ditt liv Filip:

Här är ditt liv Fredrik:

Tidigare artiklar:

Ronnie Sandahl