”Stockholmspolisen” i TV4 känns som en sumpad möjlighet

Foto: Daniel Ohlsson/TV4
Mörk skärva av verkligheten. ”Stockholmspolisen” målar upp en skräckbild, men saknar sammanhang.
TV

Den klassiska blåljusserien ”Cops” är tillbaka – som ”Stockholmspolisen” i TV4.

I valårets 2018 är brott och straff den tredje största frågan, efter sjukvård och invandring (enligt senaste undersökningen av Aftonbladet Inizio). Den nya dokumentärserien ”Stockholmspolisen” (TV4) hjälper till att bekräfta den världsbilden – allt blir värre, brotten grövre, ungdomen har ingen respekt för de äldre längre.

”Stockholm är Sveriges farligaste stad”, säger Hasse Aro olycksbådande medan en blåtonad, mörk helikoptervy av vår huvudstad växlar över till dramatiska bilder av poliser som brottar ned misstänkta. Alla som har sett en Hollywoodfilm eller polisserie de senaste trettio åren känner igen dramaturgin. Stockholm kunde lika gärna heta Gotham.


I sin form, med accelererande polisbilar och dramatiska gripanden, liknar ”Stockholmspolisen” den dokumentära polisserien ”Cops” som hade premiär 1989. Till hård musik fick tv-tittarna se poliser i vilda bil­jakter ingripa mot narkotikabrott, våldsmän och prostituerade. ”Cops” har hyllats för sin råa realism, men också kritiserats för att okritiskt ha anammat polisernas synvinkel och riktat in sig på redan utsatta fattiga människor, särskilt svarta och latinos. Enligt undersökningar var dessa grupper statistiskt överrepresenterade i ”Cops”, den bild tittarna fick stämde alltså bara delvis med verkligheten.

”Stockholmspolisens” styrka är att den avslöjar sidor av stan som få vill se. Flera poliser i serien påpekar just detta, att deras jobb är att ”skydda folks bubblor”. Att vi medborgare ska kunna fortsätta låtsas, medan de tvingas hantera den mörka verkligheten ute på gatorna. Tillsammans med några av de poliser vi får möta, inte minst yttre befälet Biljana, är just den inblicken det allra bästa med serien.

Nu hamnar de i stället nedbrottade som samhällets fiender i en snyggt förpackad TV4-serie

Efter första avsnittet framstår den skriande bristen på sammanhang som ”Stockholmspolisens” största problem. En skräckbild målas upp av gator fyllda av narkomaner med knivar, psykiskt sjuka och våldsmän, men resten av samhället lämnas i skuggan. Var tog sociala myndigheter, sjukvård och skola vägen? Det här med att se människan bakom ”brottslingen” och agera tidigt för att hjälpa ungdomar med sociala problem? Nu hamnar de i stället nedbrottade som samhällets fiender i en snyggt förpackad TV4-serie.


Polisen gör vad de måste i akuta lägen. Men på det stora hela känns ”Stockholmspolisen” som en sumpad möjlighet. Hur intressant hade det inte varit att vidga perspektivet bara lite? Att göra en dokumentär ”The wire” (HBO Nordic) och skildra ett område ur polisens, skolans och de sociala myndigheters perspektiv för att inte bara dokumentera VAD som händer utan också försöka besvara frågan VARFÖR.

Men det kräver mer jobb – och resulterar kanske inte i lika dramatiska bilder. Nu får vi i stället nöja oss med denna mörka skärva av verkligheten, dramatiserad på bästa sändningstid på TV4. Vi får hålla tummarna för att tittarna förstår att det är just vad det är också – en intressant bit och inte det kompletta pussel som är Sverige just nu.


Veckans...

… återkomst. Sjunde säsongen av ”Homeland” (SVT) är precis som den förra fokuserad på amerikansk inrikespolitik, numera en paranoid och hämndlysten president som fängslat hundratals på lösa grunder samtidigt som motståndet växer i landet. Trots att den förlorat lite skärpa och nerv är jag fortfarande nyfiken på fortsättningen.

… kostymdrama. EM Forsters klassiker ”Howards end” (C More) har blivit en angelägen och klassmedveten serie i fyra delar när Kenneth Lonergan (”Manchester by the sea”) och Hettie McDonald (”Beautiful thing”) fått sätta tänderna i den.

... sportprofil. Medaljhjältarna får ursäkta, men OS-sändningarnas höjdpunkt är de udda sporterna och att hitta guldkorn som när Per-­Anders von Scheele kommenterar rodel. Fattar noll av sporten, men hans engagemang är smittande.

… podcast. 2018 har bara börjat och jag är redan trött på ”Bergman-året” (gubben skulle ha fyllt 100 i år). Ett undantag är SR:s fina ”Bergmanpodden” där Gunnar Bolin med gäster går igenom regissörens alla filmer från ”Kris” och framåt. Suzanne Osten är öppen om deras stormiga, personliga historia i premiäravsnittet.

… komedi. ”Veep”-skaparen Armando Iannuccis ”Death of Stalin” är en makaber, kvick och oerhört rolig skildring av maktspelet runt Josef Stalins död 1953. Det är skrämmande hur fånig en brutal diktatur kan framstå när man synar den i sömmarna.

…semesterkaos. ”Wahlgrens värld” (Kanal 5) bulldozrar sig igenom Italien med en gigantisk, opraktisk husbil på små bygator i säsongspremiären. Förlåt världen.

…avsked. På söndag sänds det allra sista avsnittet av ”Bron” (SVT). Måstetittning, trots att jag haft invändningar mot finalsäsongen.

ARTIKELN HANDLAR OM

TV4

Hasse Aro

Tv-serier