Lotta Lundgren: ”Det var väldigt jobbigt”

Av: Andreas Hansson

Publicerad:
Uppdaterad:

Årets julkalender berättar barnens tuffa historia: ”Man ser att de inte mår bra”

1 av 3 | Foto: BJÖRN LINDAHL
Erik Haag och Lotta Lundgren ­tänker sig att deras julbordsföreställning är som en museivandring i julmat.

Julmys, tvångsgifte och barnarbete.

I årets julkalender spelar barnen huvudrollen – och deras historia berättas för första gången.

– Det var väldigt väldigt jobbigt när man såg att de inte mår bra, säger Lotta Lundgren.

De har spelat tv-par förr.

Och Lotta Lundgren och Erik Haag återvänder som par även i årets julkalender, nu dessutom som föräldrar till tretton olika barn.

I ”Tusen år till julafton” är det dock barnen som spelar huvudrollerna, även om Erik Haag gör sitt bästa i kampen om uppmärksamheten.

– Barnen vet inget av vad som ska hända i avsnitten, bara att de ska leva en dag i en annan tid än sin egen. Så vi fick utsätta dem för grejer, det var roligt, säger Erik Haag.

Konstig mat, naturligtvis. Och obekväma kläder. Och Vasatidens öl.

– Det var kul, men deras öl visade sig vara alkoholfri, säger Erik.

– Så det blev inte så roligt som vi hade hoppats på, säger Lotta.

”Förstår på ett annat sätt”

”Tusen år till julafton” blir också en resa tillbaka till tvångsgifte och det livsfarliga barnarbetet i gruvor.

– På ett sätt kan man njuta av att passa på att vara jättesträng mot barnen och ge dem jättekonstig mat, men man märker också att det är väldigt väldigt jobbigt. Det blir ett motstånd inom en när man ser att de inte mår bra. De är snuviga, de fryser och vill inte äta. Det tär lite på en också, säger Lotta Lundgren.

Erik Haag håller med.

– När vi wallraffar med kroppen får man en annan förståelse för det man lärde sig i skolan. Konceptet med barnarbete blev väldigt tydligt i arbetet med den här kalendern. När vi visat barn som jobbat i spinnhus eller i farliga miljöer som gruvor så förstår man det på ett annat sätt.

"Så jädra ocensurerade”

Nu får barnen sin historia berättad, på många sätt för första gången.

– När vi gjorde ”Historieätarna” märkte vi hur lite man skrivit om barn i historien. Att det skrivits så lite om det gjorde det svårt, säger Karin af Klintberg.

Barnen blir som korrespondenter i historien, säger Lotta Lundgren.

– De är så jädra ocensurerade och lägger inte värderingar på saker, de gör inte en djupare reflektion utan rapporterar direkt och sinnligt: ”såhär tycker jag nu”. Barnen som aldrig har kommit till tals genom historien får en röst genom nutida barn. Det finns en storhet i det.

Börjar julen 1015

Trion har förberett sig på kritik från tittare som vill ha mer snö.

– Vi är såklart medvetna om det. Vi börjar julen 1015 och sedan går historien framåt samtidigt som årstiderna går. När det blir vinter igen har det gått tusen år. Men även undre våren och sommaren ligger julen och bubblar som ämne och blommar ut i slutet igen, säger Karin af Klintberg.

Erik Haag fortsätter:

– Att börja fira jul i september är ganska modernt. Innan 1970 började man fira jul på julafton och sedan några dagar efter, nu är det ju mellandagsrea då. Men rent historiskt är det kanske inte är så farligt att det inte är så mycket jul i början av december.

Publicerad:

LÄS VIDARE