Fastnade – i sin polisroll

avMartin Gustafsson

TV

Magnus Krepper är den nye kommissarie Winter: Jag blev kvar i karaktären

1 av 2
Långa wintermånader Magnus Krepper gick in i en slags bubbla under den sju månader långa inspelningen av de nya filmerna om Winter. ”Efteråt kommer en tomhet”, säger han.

Magnus Krepper gick totalt in i rollen som kommissarie Winter.

Efter att ha levt med rollen 24 timmar om dygnet hade han svårt att hitta tillbaka.

– Det var snudd på en depression, säger han.

Inspelningarna slutade för bara ett par veckor sen. Sju månader som kommissarie Winter har satt spår hos Magnus Krepper, 43.

– Ibland märker man att man är kvar i karaktären, säger han.

Det är de sista fyra böckerna i bästsäljarserien om kommissarie Winter av Åke Edwardson som nu blir tv. När de tidigare böckerna filmatiserades spelades rollen av Johan Gry.

Magnus Krepper har sett två avsnitt med Gry i rollen som Winter men vill inte riktigt säga vad han tycker om föregångaren.

– Jag vill inte yttra mig om det. Det de gjorde får de stå för. Jag tror att SVT kände att man ville göra något helt nytt med de fyra sista böckerna, säger han.

15 timmars arbetsdagar

Inspelningarna i Göteborg beskriver Magnus Krepper som intensiva med arbetsdagar på upp emot 15 timmar.

– Efteråt kommer en stor tomhet, det blir så abrupt, från att jobbat så intensivt med många människor till en fullständig tomhet. Det är alltid lika konstigt och det infinner sig alltid något som är snudd på en depression, säger han.

Hur hanterar du det?

– Jag vet inte, jag tror fan inte jag lärt mig hantera det där än. Men man får vänta ut det, det tar ett tag innan rollen försvinner ur kroppen, säger han.

Det är heller inte första gången Magnus Krepper totalt hänger sig åt en roll. I Björn Runges ”Mun mot mun” spelade han knarkhandlaren Morgan.

– Det tog sjukt lång tid innan han försvann. Jag kunde känna honom i kroppen, han var så fysisk i sitt sätt att gå och sitt sätt att vara, säger han.

”Satte igång en process”

2001 gjorde han ”Se dig om i vrede” på Dramaten, efteråt tvingades han söka hjälp för att kunna börja arbeta igen.

– Pjäsen satte i gång en process i mig som gjorde att allt rasade. Den gick rätt in i mig som person. Det blev en privat process som jag var tvungen att ta hand om. Jag gick i terapi och var borta nästan ett år, säger han.

Han funderade i ungefär en månad innan han tackade jag till rollen som Erik Winter.

– Jag ställde som krav att om jag ska göra det här så vill jag bli integrerad i ett tidigt skede. När man väl börjar jobba med en grej kan man känna ett utanförskap, att man inte är involverad i helheten. Är alla med på resan lyfter man ett snäpp högre, säger han.

Vill våga fördjupa

Vad har kommissarie Winter som tittarna inte hittar hos Wallander eller Beck?

– Det får man nog fråga publiken om. Det som vi pratat om under arbetet är att våga fördjupa karaktärerna, att våga vara i situationerna och att våga lämna över till publiken att skapa egna bilder och frågeställningar. Generellt slarvar man, ofta är man rädd för stillhet och poesi och en annan typ av berättande, säger han.