TV

318 x Joker - men nu är det slut"

TV

318 x Joker.

Efter snart tio år kan Frejas drinkblandare äntligen ta av sig bartendervästen, flugan och de blå glasögonen.

- Jag och Bert-Åke Varg och Hans V Engström är de enda som varit med i "Rederiet" hela tiden, säger Johannes Brost, inte utan stolthet.

Johannes Brost.
Johannes Brost.

Ska man nödvändigtvis vara petnoga och tråkig så måste man väl påpeka att Brost skalade av sig Joker-kostymen redan i oktober förra året när det 318:e och definitivt sista avsnittet spelades in.

Men för tittarna är det tack och avsked först på torsdag när Joker och alla de andra slutgiltigt mönstrar av från Freja och går ovissa öden till mötes på landbacken.

Joker kan som sagt räknas in bland "Rederiets" tre evighetsmaskiner som gått och gått (och ibland snubblat) i praktiskt taget vareviga avsnitt sedan urpremiären begicks 20 augusti 1992 - de andra är, som alla "Rederiet"-fans vet, rejäle Gustav nere i maskinrummet och den egocentriske intendenten Uno Kronkvist.

Men att Johannes Brost skulle åldras på Freja och under tio års tid bli ett av "Rederiets" fasta inventarier var ingalunda givet från början.

- Jag våndades över att skriva kontrakt för de första tolv avsnitten, erkänner Johannes.

- Jag ville inte vara med så där länge. Herre- gud, då går ju hela året till "Rederiet", tänkte jag.

- Det skulle hindra mig att ta en massa andra jobb. Men så blev det option på tolv avsnitt till och då skrev jag på igen. Men sen när det började rulla på var det ju sååå kul. Och publiken tyckte ju också att det var kul och hängde på.

Så 12 avsnitt, 24 avsnitt, 25, 26, 27... blev till slut osannolika trehundraarton.

Kommer du att sakna Joker, ditt andra jag?

- Både ja och nej. Men framför allt saknar jag teamet som jag jobbat ihop med i tio år, ett fantastiskt team.

Hur är det med Joker, har han egentligen utvecklats någonting under det här decenniet?

- Njaa, han har väl varit samma good guy hela tiden. Men nu, i finalen av "Rederiet", går han in i en ny fas, nu utvecklas han till slut. Det händer något stort och han mognar som människa. Och så får vi i sista avsnittet veta vad som hänt med Joker och de andra om tio år.

The good guy - bland en massa otäcka brottslingar, sadister och halvdårar...

- Javisst, Joker har aldrig gjort något elakt. Hans stora svaghet är väl att han är för god. Hans solidaritet med andra går så långt att han spolierar sina egna chanser i livet.

Hur blir det nu då när Joker försvunnit in i skuggornas värld. Tomrum i ditt yrkesliv?

- Jag har ju också under Jokertiden kunnat ta en hel del företagsjobb, typ firmafester med stå-upp-komik. Och kring nyår hade jag en revy på Nalen i Stockholm, "Fenomenalen.nu". Den revyn, som jag är producent för, tar jag med mig ner till Laholm i sommar och sätter upp den där.

Vad är det för revy?

- Den ska döpas om till "Under min badrock". Vi tar bort alla stockholmsanknytningar, behåller sångnumren, lägger in en del lokalt material om Laholm. Och så är det ju valår så det blir väl några gliringar kring det också.

Och det är ditt stora projekt nu när Joker är inhängd i garderoben?

- Ja, det är det.

Öppen för annat efter tio år? Långfilmsroller, teater?

- Jadå, det går absolut.

Tillbaka till lilla Laholm. Det finns ju en annan mäkta folkkär tv-laholmare...

- Jajamensan, hahaha. Björn Hellberg, han är hedersmedborgare nummer ett och jag är nummer två. Och det finns bara vi, än så länge.

Att Johannes Brost numera kan stoltsera med denna halländska äretitel hänger samman med att han har sina rötter i trakten.

- Min mamma kommer från Veinge och vi hade sommarställe i Mellbystrand, vid havet nära Laholm. Där har jag tillbringat alla mina barndomssomrar. Och där köpte jag ett hus för sex år sedan.

- Laholm är så fint, kullerstensgator och bara små hus, inte ett enda höghus. Den kallas "den lilla staden med de många statyerna".

Aha, och snart blir det en staty över Johannes Brost.

- Haha, du, jag har faktiskt en stig uppkallad efter mig.

En stig??

- Ja, i Mellbystrand, den heter "Brosts stig" och ligger alldeles i närheten där jag bor. Den fick jag av Laholms kommun på min 50-årsdag och den har tre skyltar.

Och stigen bär...?

- Rakt ned till havet så klart. Min mamma gick alltid den stigen när jag var liten. Där fanns på den tiden ett nakenbad och jag och min mamma gick dit en gång i veckan och badade nakna.

Johannes Brosts mamma, det var den på sin tid mycket framstående film- och teaterskådespelerskan Gudrun Brost. Johannes växte upp med henne. Någon pappa fanns aldrig i föräldrahemmet.

- De skiljdes när jag var väldigt liten. Så min mamma har betytt jättemycket för mig. Som barn fick jag förhöra henne på hennes teaterläxor. Minnet av henne är mycket ljust. Jag sörjde mycket när hon dog och tänker på henne varje dag.

Gudrun Brost var ju mycket känd. Spelade med i många filmer...

- Ja, filmer, teater och revyer. Allt från Ingmar Bergman till Karl Gerhard.

Då passerade väl den tidens stora revy i ditt barndomshem?

- Ja, det kan man lugnt säga. Jag nämnde ju Karl Gerhard och Bergman. Och där var Jussi Björling och Sture Lagerwall. Jag vet inte var jag ska börja och sluta.

Ville din mamma att du skulle följa i hennes fotspår och bli skådespelare?

- Nej, hon ville inte det. Hon tyckte det var det mest djävulska yrke som finns överhuvudtaget.

Vad ville hon att du skulle bli då?

- Nåt ordentligt (skratt). Och jag var med henne ganska länge. Jag ville inte heller bli skådespelare. Så jag hade först en massa konstiga jobb. Jag var mentalskötare, stuvade i Malmös hamn och var servitörlärling på Savoy, Malmös finaste hotell. Mentalskötare är förresten det enda jobb jag fått sparken från.

Skandal! Varför det?

- Några patienter blev misshandlade och jag tog patienternas parti och protesterade. Då blev jag uppkallad till cheferna och tillsagd att lämna in min avskedsansökan. På 60-talet fick man kicken för sånt.

Det var också i Malmö som Johannes showbizbana började. 18 år gammal kom han in på en privat teaterskola och på den vägen är det.

Johannes Brost har fyra barn. Mellan den äldsta, Sissela, och den yngsta, Ella, skiljer hela 26 år.

- Ella fyller förresten fyra år 18 april, samma dag som "Rederiet" kör sista avsnittet.

Hur är det att vara småbarnspappa vid 55 års ålder? Blir man inte trött?

- Visst, ibland. Jag har ju en fyraåring och en tolvåring. Och nog kan man sucka ibland när det första man hör i farstun är: Kom här pappa, kom hit och lägg pussel. Men det är också jättekul och fantastiskt att få vara med när små barn växer upp.

Till sist, du ska äntligen ta körkort.

- Ja, 8 april kör jag upp. Jag har redan klarat teorin.

Om jag kommer att sakna Joker? Både ja och nej. Framför allt kommer jag att sakna teamet som jag jobbat ihop med i tio år.

Pelle Jacobsson

ANNONS EXTERN LÄNK

Kickstarta hösten hos MEDS – fina kampanjer på allt du behöver här!

MEDS

Publisert:

Aftonbladet

/

Nöje

/

TV