Claudia Galli: ’Jag struntar i vad folk tycker’

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 4 | Foto: Magnus Sandberg
Dansa samba med mej! Redan tidigt i tävlingen var det dags för svängiga takter.

Tre månader av stenhård träning är över. Nu ska "Let’s dance"-vinnaren koras. Klick! har pratat med finalisten Claudia Galli om glädjeyra, becksvart ångest – och hennes nio år yngre kärlek.

Innan årsskiftet var hon en svårplacerad såpaskådis och ständig biroll. I dag går lurarna varma över hela landet så fort hon visar sig i rutan.

Hyllade ”Let’s dance”-stjärnan Claudia Galli, 31, lyckades dansa käpprätt in i tittarnas hjärtan – och har fortfarande svårt att smälta hur poppis hon är.

– Jag funderar alltid på vem det är som röstar på mig. Under hela min karriär har jag varit lite i bakgrunden, och då har jag ändå jobbat med det här sedan jag var 14 år. Jag har fått kämpa som ett as för att vara kvar i den här hårda branschen. Det har aldrig varit i närheten av hur det är nu. Helt galet, men jätteroligt förstås.

Utöver arbetet som skådespelare kan Claudia Galli titulera sig hundpsykolog, egenföretagare och flitig bloggerska. Den senaste tiden har hon ägnat nästan all sin energi åt dansen – med sju timmars träning om dagen.

– När jag inte tränar så pratar jag om ”Let’s dance”, och när jag inte gör det så sover jag. Det är lite hysteriskt, och visst har jag behövt kämpa ibland för att få saker att gå ihop. Men jag är en aktiv person som tycker om när det är mycket.

Christopher, din pojkvän sedan fem år – hinner du träffa honom något alls?

– Mitt privatliv är lite på paus. Inte vår relation alltså, men det blir inte samma tid till varandra. Vi hade ju förberett oss på att det skulle bli en extrem situation.

Hur håller ni relationen vid liv mellan allt jobb?

– Vi pratar om precis allt och är otroligt öppna mot varandra. Därför har vi varit så himla medvetna om att det skulle bli hysteriskt under den här perioden. Vi kommer att få vår tid när det är över – och då kommer det att vara helt fantastiskt. Att gå runt och kämpa för att allt ska se som vanligt ut hemma i en sådan här situation skulle bara vara stressande. Det är bättre att acceptera att det ser ut som det gör.

Vad tycker Christopher om din framgång?

– Han är ju världens bästa, ständigt stöttande och tycker att det här är skitroligt. Samtidigt skiljer jag väldigt mycket på karriär och privatliv. Hemma är jag bara Claudia som lägger all tid på familjen och hundarna i princip.

Hur träffades ni?

– Det har jag aldrig berättat för någon, det är min och Christophers grej. ”Vi träffades en sommar” brukar jag säga, det låter lagom töntigt och då vill ingen skriva om det. Han är en helt magisk människa, och om jag ska plocka ner i ord hur det var när vi träffades så blir det att bagatellisera hela vår grej. Jag vill ha kvar det som det magiska minne det är för mig.

Vad är det viktigaste i en relation?

– Man lever och andas ju genom varandra på något sätt. Jag tror att det är viktigt att inte fastna i sig själv, utan att hela tiden vara i den där förlängningen med sin partner. Att ingå en relation är ett samarbete, man får inte glömma bort att det är lika viktigt att jobba på en relation som att jobba på sitt jobb. Det är viktigt att uppskatta varandra och ta tid till varandra i den mån det går.

Han är nio år yngre än du. Hur fungerar det?

– Är det något en åldersskillnad gör så är det att den ger väldigt mycket. Vi har olika infallsvinklar på saker och ting och inspireras av skilda saker. Vissa saker är jättestora för mig men inte alls för honom. På så sätt är det lättare att stötta varandra och ge varandra feedback.

Får ni några reaktioner på åldersskillnaden?

– Inte nu längre. När vi träffades tyckte folk att det var jättekonstigt, men det sket väl jag i. Är jag kär så är jag kär – och det är det enda jag bryr mig om då. Om någon har problem med det så får de umgås med någon annan, jag bryr mig inte. Vissa vänner kände jag så med, att ”okej, du gillar inte det här, då behöver vi inte umgås längre”. Men för det mesta var det inga reaktioner, och nu är det inga reaktioner alls.

Är du alltid lika positiv som du verkar?

– Alla säger det till mig, ”du är så glad jämt”. Jag måste utstråla någon slags grundglädje, vilket jag i och för sig har. Jag är inte så jävla glad hela tiden, men det är naturligt för mig att tänka positiva tankar. Jag behöver inte haussa mig själv, jag tror inte på att läsa självhjälpsböcker eller sätta lappar på spegeln. Jag tycker helt enkelt att livet är jävligt roligt. Sen är jag jättetjurig och sur ibland också. Kom hem till mig en vanlig dag, när jag har blivit utskälld av någon i tvättstugan eller läst något dumt om mig själv på nätet.

Du gick i terapi mot din ångest för tio år sedan.

– Ja. Det handlade om hela grejen att bli vuxen och hitta någon typ av plats i livet. Ett stort jävla frågetecken kombinerat med ett svart hål, som var riktigt tråkigt att vara i. I dag är jag jättetacksam att jag har gått igenom det. Jag har ju kommit ut på andra sidan, och jag lärde mig jättemycket av den perioden, av att må så och kunna hantera det.

Kunde du jobba under tiden?

– Ja, jag kunde koppla bort det. Jag gick inte till jobbet och var superhappy, men det var inte som att jag låg apatisk hemma med neddragen rullgardin och drack vatten. Jag levde i en dimma. Det var som att ha en våt, tung filt över sig, och känna att man inte kan komma ur det tillståndet. Ett konstant deppigt och tråkigt tillstånd.

Hur tog du dig ur det?

– Jag fick mycket hjälp av att gå i terapi. Klar blir man ju aldrig, men efter ett års terapi mådde jag mycket bättre, och visste hur jag skulle hantera saker och ting. Min största skräck var att jag skulle må så för alltid. ”Jag kommer att leva mitt liv, flytta till större lägenhet, skaffa husdjur, kanske barn och man – men jag kommer alltid må så här”, det var min tanke.

På lördag tävlar du i ”Let’s dance”-finalen. Hur firar du om du vinner?

– Då kan man snacka om att Claudia Galli kommer att vara glad! Det känns så overkligt att det ens skulle hända. Jag tror att det kommer att bli någon slags överslagshandling i eufori. Risken finns att jag svimmar, då får Tobias fånga mig. Han har ju kånkat runt på mig i flera månader nu, så det är inga problem, säger Claudia och skrattar.

Frida Hübenette Högberg

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN