Tv-priset visar att mångfald behövs

Publicerad:
Uppdaterad:

Aldrig har en så stor jury - 1, 4 miljoner läsare - röstat fram vinnarna i Aftonbladets tv-pris.

Den för sina många reklamavbrott kritiserade kommersiella tv:n triumferade i genre efter genre. Har den reklamfria allmän-tv:n gjort sitt?

Sveriges Television, SVT, säkrade sin ställning bara ifråga om barn- och ungdomsprogram med "Rea", den roliga pris- och kvalitetsgranskaren inspirerad av vuxenprogrammet "Plus" med Sverker Olofsson.

Men tv-prisets profil kan inte ses som ett uttryck för reklamfri allmän-tv:s försvagade ställning gentemot kommersiell tv. Flera genrer där allmän-tv kunnat hävda sig fanns inte företrädda i tävlingen, som exempelvis en het genre som historia.

Det ska sägas att i den genren är det undanputtade UR, Utbildningsradion, som står för årets stora pionjärgärning med sina omsorgsfulla serier om svensk nutidshistoria, "Ramp om historia" under Johan Romin. Det är historia i världsklass, gjord av dagens generationer för dagens generationer, med en passion i bildtänkande och research som gör att serien fått rekordpublik i alla generationer. Allmän-tv när den är som bäst.

Missa inte vårens serie "Nazism i Sverige" under andra världskriget, en rik och absolut ensam påminnelse om vårt lands närhet till det Europa som sönderbombat mötte freden för 60 år sen.

Tv-priset å sin sida, är framför allt en påminnelse om att Aftonbladets läsare kan de kommersiella kanalernas olika profil. Det är en tv-elitpublik som via kabel och satellit har tillgång till tv-landskapets hela utbud. Det gäller nämligen inte alla tittare.

Framför allt finns inte samma mångfald inom begreppet allmän-tv som inom den kommersiella tv:n. Hos oss har SVT monopolet på definitionen en tv i allmänhetens tjänst.

I tysk, dansk, holländsk, liksom även australisk och amerikansk tv, finns en spännande utveckling av alternativa modeller som i sin tur utvecklar allmän-tv utan stora kostnader.

En utredning på kulturdepartementet har kartlagt hur dessa modeller kan införas också i Sverige och resultera i fler svenska tv-program och vitalisera Sverige bortom Stockholm. Den utredningen - av Christer Hederström - är lika spännande som det är absolut tyst om den. Det är inte svårt att se att starka intressen vill tysta ned vad som föreslås finansierat med ett par ynkans procent av dagens 3,9 miljarder åt SVT.

Den tystnaden förlorar vi tittare på. Svensk tv-kultur skulle självfallet bara må bra av fler möjligheter för svenska tv-program vid sidan av de kommersiella kanalerna och den allmän-tv som i dag definieras av ett SVT-monopol.

Det gäller nämligen att ge järnet för allmän-tv. Årets tv-pris visar att de kommersiella kanalernas starka ställning är just precis en fråga om att ge plats för fler svenska program. Och särskilt behövs fler program som gör tummen ner för gamla stereotyper.

Veckans ros därför till varje ifrågasättande av att publiken alltid ska identifiera sig med jag-mår-dåligt-kvinnor (som i "Saltön" vecka ut och in). Färskaste snytingen utdelas i TV8 med Lisa Rennerstedts intervju med Hinsehäxan, 64-åriga Lillemor Östlin, stammis sen 20 år på Hinseberg, som, utsläppt i januari i år, upplevt mammarollen och Sverige som prostituerad och narkoman. Ett liv på samhällets botten, än sen, sa denna starka mormorsmor och målade sitt kvinnoliv med samma absoluta tillit som väggmålningarna hon lämnat efter sig bakom murarna. Här virkades inga brasklappar åt patriarkatet. Mångårige kunden, dåvarande justitieministern ("en herre som lyfte på hatten") tackade alltid med att betala dubbelt. Dubbelt upp nu igen för Hinsehäxan.

Kerstin Hallert

Publicerad: