”Ikväll skrek hela min kropp efter Amanda”

TV

Malin Wollin tycker till "Idol"-finalen

Vilken show! Vilken bombastisk inramning. Jag är imponerad.

Inledningsvis känner jag mig splittrad. Att välja mellan Amanda och Marie känns omöjligt. Som att välja mellan naturgodis och lösgodis. Jag kan inte få både och, jag måste välja.

När Amanda gör Suspicious minds bestämmer jag mig. Det är Amandas kväll i kväll. På något sätt har det alltid varit Amandas kväll.

Jag vill vill vill Amanda. Att säga att någon är unik är lite vanskligt. Alla är unika. Jag är unik. Du som läser det här är unik. Men det finns verkligen bara en Amanda. Jag vet ingen svensk artist som är så cool.

När Amanda stod framför juryn i sitt rosa nattlinne och gjorde That’s alright mama med gitarr på snöre sa jag till Joachim: ”Hon ska vinna”

Ikväll skrek hela min kropp efter Amanda, det var så rätt.

Amanda ”ägde” inte vinnarlåten, hon ”knäckte” den inte, hon ”levererade” den inte. Men allt det där är oviktigt.

Idol ska inte vinnas av den som gör vinnarlåten bäst. Idol ska vinnas av den som är en på miljarden, som kan knäcka nötter mellan sina beniga knän, som krossar hjärtan genom blott en storögd blick i kamera fem.

Amanda.

Sabla skit, nu vann Marie. Men så var det på hittefåret också.

ARTIKELN HANDLAR OM

Idol