Från utdömda till finalister i ”På spåret”

Foto: Thomas Johansson
Båda fjolårsfinalisterna i ”På spåret” är utslagna.
TV

Så var båda fjolårsfinalisterna i ”På spåret” utslagna.

Kalle Lind och Isobel Hadley-Kamptz såg mer och mer tagna ut och var inte alls lika sköna som normalt, när de insåg att förra gångens solklara seger mot ”Gunnaramie”, nu skulle vändas till förlust.

Så fel man kan ha som ”På spåret”-analytiker.

Efter de två första rätt knackiga matcherna för Gunnar Bolin och Amie Bramme Sey, av Kristian Luuk senare omdöpta till Gunnaramie, skrev jag, apropå det nyvunna kändisskap som ”På spåret”-deltagande kan utgöra för vissa:

De lär dock kunna fortsätta promenera på stadens gator utan att bli överfallna av folk som vill ta selfies med dem. De har haft trivsam utstrålning och sagt något småroligt då och då, men har helt enkelt haft för dåliga kunskaper på de saker som resmålens frågor har handlat om.

De hade då vunnit en match för att motståndet var snudd på rekorddåligt och förlorat solklart mot Kalle Lind och Isobel Hadley-Kamptz.

Men Gunnaramies förändring och förbättring sedan dess är remarkabel:
Först slog de ganska klart ut fjolårets vinnarpar Johan Hilton och Kristin Lundell.

Nu tog de sig an deras finalmotståndare i en revanschmatch som hela tiden var jämn och spännande.

Det kan förstås ha lite grann med slumpen att göra, att man får resmål som passar bra, men det kan lika gärna vara så att man har kommit in i ”På spåret”-tänket kring ledtrådarna till resmålen, att nervositeten har släppt, att man vågar chansa lite grann.

Nu fällde just resmålen avgörandet. Båda lagen plockade exakt lika mycket poäng på frågorna kring dem. Lind och Hadley-Kamptz vann Listan. Men vad hjälpte det när Gunnaramie vann alla resmålen med 8 (Rom), 6 (Vilnius) respektive 8 (Pajala) poäng.
Att Kalle Lind – som blivit något av en mysgubbe för alla kulturellt bevandrade tittare – inte var lika spirituell längre när matchen höll på att glida dem ur händerna, är förlåtet. Det tyder bara på tävlingsinstinkt.

Så bra var lagen:

Gunnar Bolin/Amie Bramme Sey

Hon har varit programledare för olika program i Sveriges Radio och i Aftonbladets morgon-tv och leder podden ”Raseriet” med kusinen Fanna Ndow Norrby. Han har i många, många år varit en av Sveriges Radios mest uppskattade röster. Både kultur- och utrikeskorrespondent. År 2010 fick han Lukas Bonniers Stora journalistpris. Vann nu på starka 38 poäng och går till final.

Isobel Hadley Kamptz/Kalle Lind

Hon är vass krönikör, kulturskribent och författare. Han är krönikör, författare och programledare, som på ett kul sätt har snöat in på udda kultur och märkliga fenomen. Hadley/Kamptz är betydligt mer uppsluppen än vad man kan tro av de seriösa ämnen hon annars skriver om. Paret är oerhört samspelta och gick in i tävlingen med bra självförtroende efter förra säsongens finalplats. Har övertygat ännu mer i år. Förlorade dock nu på 36 poäng.

Så bra var musiken:

Om kapellmästare Stefan Sporsén den här säsongen har hittat guldkorn bland yngre artister (Sarah Klang!), har inte valet av veteraner alltid varit lika klockrena. Såväl Laura Branigan-hiten ”Self control” som Quincy Jones Sverige-hyllning ”The midnight sun never sets” passade Marie Bergmans röst sällsynt illa.

Veckans blick: Gunnar Bolin såg chockat lycklig ut när Ammi Bramme Sey ryckte på åtta poäng enbart genom att hon kunde sångtexten till ”Vintersaga”.

Veckans humor: Listan är fortfarande ett dumt moment, men de alternativa ämnena är ju stundtals rätt kul. Hellsing eller Hälsning, denna gång.

Största missarna i "På spåret" 00:29
ARTIKELN HANDLAR OM