Punktlighet – en fråga om respekt för publiken

TV

Det blir bara viktigare att kunna lita på att programmen börjar och slutar som utlovat i programtablån. När de nya fasonerna på ettan och tvåan införts över våra huvuden är räddningen att spela in programmen vi undanhålls med nya stuket på kanalerna där ettan görs fet av publiksiffrebesatta sändningar medan tvåan blivit det svenska tv-landskapets anorektiska askunge.

Punktlighet med programstart och slut är en fråga om kanalernas respekt för publiken. Med den saken är det illa beställt i vår tv-kultur.

Det finns ingen ursäkt för tv-kanalerna att visa sämre respekt mot en publik för att den är svensk.

Men kanalerna surfar förstås på att svenskar inte precis är bortskämda med service.

Gösta Carlsson i Björketorp berättar att han nyligen missade hela tjugo minuter av filmen han spelade in för att, som han säger, långa avbrott för reklam försenat sändningen.

Betalar vi abonnenter bara för reklamen frågar han upprörd.

Hans kritik gäller trean och femman som sänder till Sverige utanför Sverige.
I reklam-tv:ns hemland USA håller man benhårt på tiderna. Kanalkonkurrensen gynnar tittarna

De kanalerna har mer reklam än exempelvis fyran och får bryta mitt i sändningarna eftersom de följer reklamreglerna i sändarlandet.

Om man spelar in program från trean och femman tar alltså reklamavbrotten en stor bit av programtiden.

Men ska förseningar inträffa varenda dag, som Gösta säger, förbannad vid sin video.

Nej, självklart inte. Amerikansk tv som är reklam-tv:ns hemland håller benhårt på tiderna. I USA är konkurrensen kanalerna emellan ohyggligt mycket hårdare. Det gynnar tittarna.

Amerikanska tittare ogillar reklamavbrott också och för dem är alternativet de många nischkanaler som finns på kabelnätet, där sändningarna inte bryts. I Sverige är filmkanalerna det populära alternativet.

Slappheten med tidsöverdrag i kanaler som trean och femman handlar om att det inget kostar att strunta i publiken.

Det är anledningen till att de förblivit småkanaler jämfört med fyran.

Fyrans ställning som reklamfinansierad allmän-tv-kanal retar visserligen också galla på många med reklamavbrotten. Nyligen fälldes kanalen av Regeringsrätten för sina försök att tumma på reklamreglerna. Men så länge Sverige saknar klara regler för vad som menas med tv-progam kan publiken inte vänta något annat.

Det borde allmän-tv:s ”Mediemagasin” fundera över, men tv törs programmet inte röra vid – ett mediemagasin med klass bör förstås göras av kunnigt folk utanför tv-huset istället för skraja gröngölingar från Göteborg.

Fyrans styrka är engagemanget för publiken. Vår mest levande tv-kanal vill nu ettan och tvåan kopiera genom att folk från fyran köpts över till viktiga policyfunktioner.

Det är ett misstag. Allmän-tv i tiden ska inte dribblas bort utan förstärka och prydligt renovera sina fullt fungerande kanaler.

Men det grabbgäng som Maria Curman leder på Sveriges Television underminerar hela institutionen allmän-tv. Breda säkra publikprogram endast i ettan och resten åt tvåan är att strunta i allmän-tv:s uppgift att slå vakt om de demokratiska värderingarna med program åt en stor publik av ett slag den aldrig trodde den ville ha.

En annan femma är att ingen chef nånsin ska utsättas för de smaklösheter som förre tv-chefen Sam Nilsson öser över Curman offentligt. Nilssons avsaknad av egen stil ökar på hans ansvar för det fruktansvärda förstörelsearbete som pågår på Sveriges Television och som styrelsen för företaget inte begriper vidden av.

ARTIKELN HANDLAR OM