Foto: Åke Ottosson
Mikael Persbrandt som labil galning fångar Lina Englund i en brutal scen.
TV

Dödlig drift

En brutal och läskig svensk thriller av Rolf Börjlind, regidebutant efter att ha skrivit manus till allt från Jönssonligor till Beck-filmer.

Med den här filmen nådde 1990-talets stora tv- och filmtrend – seriemördare – även den svenska filmen.

Andreas ( Mikael Persbrandt) kommer från ”fin” familj, har ett komplicerat förhållande till både mamman och sin döda syster. Nu har det slagit slint i huvudet och han har börjat fånga, våldta och mörda unga kvinnor.

Göran ( Stefan Sauk) är en sjukskriven polis, som av en slump kommer mördaren på spåret. Filmen är gjord på video, som de danska dogmafilmerna. En scen som skildrar en familjehögtid i Andreas familj känns därför – i ljussättningen, i tonen – nästan som en överbliven scen ur ”Festen”. Annars berättar Börjlind snabbt och effektivt, utan de danska filmernas röriga bildspråk. Det känns lite konstigt att se en svensk film på detta tema.

Å ena sidan blir det mindre trovärdigt. Kanske för att man, undermedvetet, inte vill att grannen faktiskt kan vara en Persbrandt.

Å andra sidan finns där en slags alla-pratar-svenska-effekt. Språket, närheten i tid och miljö, gör att det otäcka liksom blir ännu otäckare. När Persbrandt fångar in Lina Englund, binder fast henne och tar fram fågelsaxen, blir man mer berörd än om samma scen hade utspelats i Kalifornien. Det är som när folk har sett ”Motorsågsmassakern”. De har sett mer än Tobe Hooper skildrar. Här känns det som om Börjlind går längre än han egentligen gör.

Att de psykologiska förklaringarna till Andreas beteende känns lite tunna, uppvägs av Persbrandts övertygande gestaltning av en labil galning. Sauk är också mycket bra, hans trasige polis väcker stark sympati. Kjell Bergqvist och Sissela Kyle är trovärdiga småskojare, medan Suzanne Reuter och Jakob Eklund tyvärr har för få scener för att få riktig fason på sina polisroller.

”Dödlig drift” är, förstås, inte i samma klass som ”När lammen tystnar” eller ”Seven”. Men bättre än många andra liknande amerikanska B-filmer. (1999)

TV 1000

Cinema

23.00

Mannen som kunde tala med hästar

Robert Redford spelar en väderbiten ”hästviskare” som hjälper en tonåring ( Scarlett Johansson) att komma över en hästolycka. Heta känslor uppstår mellan honom och flickans mamma, Kristin Scott Thomas.

Bra skådisar – Sam Neill, Dianne Wiest, Chris Cooper – även i mindre roller och Redford, som även regisserat, har gjort en sevärd film av Nicholas Evans tårdrypande roman. (The Horse whisperer, 1997)

TV 1000 Cinema

18.30

Supé för två

Hollywood brukar med jämna mellanrum plocka sina historier från Frankrike. Här är ett exempel på hur även svensk film gjorde så på 1940-talet.

Det ovanliga är att historien, franska filmen ”L’inévitable M Dubois” (1943), knappt försvenskades alls. Alla pratar svenska, filmen utspelas på Franska rivieran (där den också delvis är inspelad) och alla har franska namn.

Systrarna Louise ( Karin Ekelund) ochJacqueline Mareuil( Gaby Stenberg ) äger en framgångsrik parfymfabrik. En dag när Louise har bråttom till jobbet, kör hon på en motorcyklist. Motorcykeln blir till skrot, men föraren, konstnären Claude Dubois ( Edvin Adolphson), klarar sig utan skador. Han övertalar henne att för en kort stund posera för en målning.

Sedan dröjer det inte länge förrän Claude har dragits in i systrarnas liv. Det leder till en annan atmosfär på parfymfabriken, där han har fått jobb som tecknare. Och till kärlek?

Historien är en rätt tunn bagatell, som lyfter på grund av bra skådespeleri. (1947)

SVT 1

14.30

Welcome to Sarajevo

Starkt och omskakande drama som utspelas bland journalister i konflikten i ex-Jugoslavien 1992. Med Stephen Dillane, Woody Harrelson, Marisa Tomei, Kerry Fox, Emily Lloyd, James Nesbitt, Gordana Gadzic och Goran Visnjic. (1997)

TV 1000

22.00