Jag hade aldrig fogat mig som Marianne gör

Cecilia Frode spelar huvudrollen i SVT:s nya dramaserie

TV

En bortskämd 19-årig stadsflicka som blir kavat bondmora.

Cecilia Frode gestaltar i serien ”Fru Marianne” ett kvinnoöde från 1880-talet.

Och två andra välkända kvinnor ligger bakom SVT:s största dramasatsning denna vår – författarinnan Victoria Benedictsson som skrev romanen med samma namn och Carin Mannheimer som svarar för manus och regi.

Foto: Börje Thuresson

”Fru Marianne”

SVT 1 MÅNDAG

– Det var mycket intressant att göra en kvinna som levde för mer än hundra år sedan. Då var ju kvinnorna hopsnörda i korsett, deras mål var att bli utvald av en bra man, att bli bortgift, att vara värdinna, kunna dansa, föra sig och föda barn, säger Cecilia Frode, som av sin regissör Carin Mannheimer kallats ”Sveriges bästa skådespelerska just nu”.

Ett beröm som 30-åriga Cecilia tar med upphöjt lugn.

– Bäst? Det kan ju inte jag säga. Men jag är inte dålig och jag har gott självförtroende.

Speciellt bekant för den tv-tittande allmänheten är Cecilia Frode ännu inte även om hon haft roller i uppmärksammade produktioner som Kurt Wallander-serien ”Mördare utan ansikte” och Peter Birros burleska hyllning till betongförorten, ”Hammarkullen”. Och nu senast har Cecilia både medverkat i och skrivit manus till SVT:s sketchprogram ”Parasit-tv”.

”Fru Marianne” är hennes första dramatiska huvudroll i tv. Fast ordet ”genombrott” tonar hon ned. I en tidigare tidningsintervju har hon sagt:

– Jag tänker inte på att göra något genombrott. Jag har gjort mitt personliga genombrott, att bli skådespelerska.

Cecilia Frode är mångsidig. På bioduken har hon de senaste åren synts i Carin Mannheimers ”Rika barn leka bäst”, Måns Herngrens/Hannes Holms ”Det blir aldrig som man tänkt sig” och Lukas Moodyssons ”Tillsammans”. Och på Folkteatern i Göteborg har hon i vinter spelat sin egen föreställning ”Ängelen”.

Och nu ska hon alltså i fyra avsnitt utvecklas från fröken Marianne till fru Marianne, från romanläsande flicksnärta till ansvarskännande lantbrukarhustru med högaffeln i ett stadigt grepp.

Ty det var en roman om en ung kvinnas utveckling, självinsikt och mognad som Ernst Ahlgren utgav 1887. Ernst Ahlgren? Ja, det var den pseudonym under vilken postmästarhustrun från Hörby i Skåne, Victoria Benedictsson, skrev sina verk under det radikala 1880-tal när även August Strindberg intog sin plats på den svenska diktarparnassen.

För den feministiska rörelsen i Sverige har Victoria Benedictsson sedan 1970-talet stått som en litterär portalfigur. Hon skrev om kvinnor som vågade revoltera mot påtvingade äktenskap som byggde på föräldrarnas penningkalkyler och inte på äkta kärlek.

Det gällde för den samhällskritiska romanen ”Pengar” (1885).

Men i ”Fru Marianne” (1887) väljer hjältinnan en annan väg. Hon beslutar att ta sitt ansvar för det liv hon fått.

För ”Fru Marianne” fick Benedictsson de konservativa kritikernas beröm men inga lovord från den man hon olyckligt älskade, den danske litteraturgurun Georg Brandes. Ett år senare begick hon självmord i Köpenhamn vid 38 års ålder.

Så här beskriver Cecilia Frode sin rollgestalt:

– Hon är 19 år när berättelsen börjar och har som många andra medelklassfröknar på den tiden en dröm om mannen som ska forma hennes liv, mannen som ska ge henne social status. Hon har läst romaner och vill helst ha en man som liknar den romantiske Rochester i Charlotte Brontës bok ”Jane Eyre”.

Men ingen Rochester kommer på sin vita springare. Istället blir det bonden Börje Olsson, med häst och vagn, som friar. Börje som inte ens kan dansa.

– Man kan säga att Marianne blir kär i själva situationen, att någon friar till henne. Egentligen har hon ingen aning om vad kärlek är och när hon träffar Börjes ungdomsvän Pål blir hon som träffad av blixten.

Vad som sedan händer ska inte här avslöjas.

Var det svårt för dig att spela en kvinna, vars hela värld och tänkesätt ligger så oerhört långt bort från den moderna kvinnans?

– Ja, det var lite svårt. Jag hade aldrig fogat mig på det sättet som Marianne gör. Och jag behöver inte heller foga mig för att lyckas. Min framtid hänger ju istället på att jag lyssnar på mitt eget hjärta, säger Cecilia Frode.

Som för övrigt fick utstå en kroppslig pärs under de fem månader långa inspelningarna. Det slutande 1800-talets mer välsituerade kvinnor bar alltid korsett under dagarna. Och så gör fru Marianne.

– Jag är jätteglad att jag slipper ha korsett, skrattar Cecilia. Det är som att stoppa in sig själv i en låda. Och korsetten deformerar, den klämmer hårt och trycker in revbenen en centimeter. En gång tänkte jag att om jag trillar med korsetten på blir jag liggande som en skalbagge och kan inte ta mig upp själv.

Men allt var inte pest med 1800-talets kvinnoklädmode.

– Det fanns en sensualitet också. Korsetten gav en fin hållning. Och mycket böljande kjolar. Tänk bara när man lyfte upp kjolen ett litet stycke för att kliva upp i en vagn. En sensualitet som inte handlade om att visa naken hud.

Cecilia Frode är östgöte, född och uppväxt (till 16 år) i Linköping hos pappa Åke som varit taxichaufför och mamma Kerstin, tidigare vårdbiträde. Men hennes östgötska dialekt, med dom där riktigt öö-iga ö-ljuden, är på väg ut efter flera år i den geografiska förskingringen.

– Du kan ju inte prata längre, säger gamla kompisar när jag kommer till Linköping.

Redan i tonåren bestämde sig Cecilia för att inte gå en tråkig utbildning, inte fastna i ett tråkigt jobb.

– Jag dansade gärna och ville göra något expressivt. Jag var otroligt målinriktad och sa till mig själv att ”nu jävlar väljer jag en utbildning med ett jobb som jag tycker är kul”.

Cecilias inställning avspeglade sig också i hennes ungdomsidoler inom showbusiness.

– Jag var fascinerad av Esther Williams och Judy Garland och rent ut kär i Gene Kelly, min första kärlek. Sedan var jag kär i Björn Skifs också.

Så när hon skulle välja gymnasieutbildning blev det teatergymnasiet i Helsingborg – och därefter teaterhögskolan i Malmö.

Liksom många andra yngre skådespelare har Cecilia Frode fått anbud att spela med i tv-såpor. Men med undantag för något enstaka kort gästspel har hon tackat nej. Med en enkel motivering.

– Skitmanus.

fakta/Cecilia Frode

Pelle Jacobsson

ARTIKELN HANDLAR OM