”Fru Marianne” är vassare än så

TV
Foto: Andreas Lundberg

Vissa upplevelser finns bara i Sveriges Television.

Som när populära direktsända kaféprogrammet ”Go’kväll” häromveckan havererade. Det kunde aldrig sändas. Det brukliga i såna lägen är att snabbt fylla tomrummet med annat program – det finns reservprogram för alla lägen – varefter ändringen deklareras fortlöpande på textremsa.

Men fru Curmans tv-regim kan inte längre hantera såna lägen. Varken omdöme eller tv-ledning fungerar sen erfaret folk sorterats bort och internutbildningen slopats.

Ingen bryr sig efter kontorstid. Därför den skylt som i tjugo minuter visades publiken med texten ”Vi väntar på Go’kväll”. Nästa skylt var inte mycket bättre: den meddelade vad vi insett sen bra länge nämligen att programmet utgått.

Kära fru Curman, den slipslöse företrädare för företaget som sent omsider fångats in för en blek ursäkt profilerade än mer var din regim befinner sig. The bottom is nådd.

”Anderssons älskarinna”, den blodiga brinnande grandiosa galenskapen i sex avsnitt till fabulös nervighet med utsökt rollbesättning rätt igenom havererade i slutavsnittet. Men än sen. Björn Runge är ett med ny svensk tv-dramatik ända in i att lansera nakna män i avsnitten. De har i all synnerhet synts i situationer där det inte är normalt att uppträda utan kläder. Detta nya sätt att förpacka den svenske mannen har framför allt klargjort att där inte är mycket att packa in.

Nya måndagsserien ”Fru Marianne” utgår från Victoria Benedictssons mästerverk från l887.

Regissören och manusförfattaren Carin Mannheimer kan sin Benedictsson men klarar inte att läsa innantill.

Medan Benedictssons penna med mördande obarmhärtighet i exaktheten arbetar som en kamera i ett samhällsprogram i tv väljer Mannheimer att lansera ”Fru Marianne” med schabloner hämtade från det röda svenska 70-talets feminism. Fru Mariannes familj förvandlas till en samling aningslösa överklassare i en värld av trappskurande proletärer. Benedictsson – 151 år – klargör däremot att han som lever så överklassigt är en liten kamrer som inte klarar fasaden utan lån. Hon kommer med yppiga markeringar av det ljuvliga med pengar. Redan på bokens första sida visar Benedictsson med en sensualism värdig en Colette att fru Mariannes dugliga mor använder endast det allra bästa ända ut i köket där hon sitter med en handduk i knät och skalar nyskållade mandlar.

Mannheimer visar handduken i knät men struntar i vad som ligger i den och missar då också själva navet i Benedictssons perspektiv. Kvinnorna är nämligen inte så värst förtryckta när de har frihet nog att kräva ett liv av endast det göttaste utan ansvar för hur pengarna kommer till huset.

Benedictssons kvinnor är medvetna omsorgsfullt fostrade maktmänniskor som vet att utpressa tributer av männen utan att ge något tillbaka. Cecilia Frode som Marianne har med 70-talets feministschabloner indoktrinerats av Mannheimer att tro att Marianne är en handfallen, undergiven lättjefull tonåring.

Frode borde ha läst Benedictsson istället för att undergivet foga sig under Mannheimer. Boken framhåller nämligen Mariannes enorma medvetenhet om sitt värde. Marianne är synnerligen medveten om sitt karltycke, eftertraktad och tränad i att vara oåtkomlig som att stå oberörd inför ömhetsbevis. Hennes värld av silke, parfymer och flirt är vad den lyxlängtande storbonden Börje finner så oemotståndligt. Mannheimer gör Börje till en föga beläst asketisk outsider som begått sitt livs misstag med en lyxdocka på gården.

Jag kan acceptera att Mannheimer avstått från att ge seriens Börje tätt svart helskägg, däremot inte att hon tiger med att Börje inte är mer outsider än att han exempelvis dagligen läser inte mindre än fyra av tidens rikstidningar.

Mannheimer tror man kan fånga intresse för Fru Marianne med politiskt korrekta schabloner från vår egen tid om såväl kvinnor som klassmotsättningar.

Benedictsson gör tvärtom. Hon anser att det politiskt korrekta alltid måste utmanas och det med mesta möjliga raffinemang i exaktheten.

Läs boken själv och jämför!

Kerstin Hallert ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM