Snålt att beröva tv-publiken lite prakt

TV
Foto: Andreas Lundberg

Påsken är en av årets stora tv-helger. Släkt och vänner träffas och umgås framför rutan. Så boka in ettan på påskafton när Sveriges Television står för en praktfull direktsändning från Operan i Stockholm av en glittrande musikalisk fräckis som Offenbachs operett ”Pariserliv”. Det musikaliska kalaset är faktiskt ett spännande komplement till tv-serien ”Fru Marianne”. Båda verken är skrivna under samma epok.

Båda handlar om att ha pengar. I Offenbachs operett är det faktiskt ett svenskt par som är själva navet i förvecklingarna. Men det är en annan sorts svenskar i utlandet än Karl Oskar och Kristina som vi sett till leda i otaliga repriser av filmen ”Utvandrarna” för att inte tala om musikalen i samma ämne.

I ”Pariserliv” är svenskarna en baron och hans baronessa som med pengar på fickan vill ha totalupplevelsen Paris. För baronen är det amorosa äventyr i societeten medan baronessan drömmer om att shoppa tills hon droppar. Det är upplagt för den skoningslöse Offenbachs älsklingsgrepp om drömmare i en värld där alla skinnar alla.

Offenbachs baron tror lika lättsinnigt som fru Mariannes far, kamreren i Mannheimers tv-serie, att allt är en fråga om pengar. Men ingalunda. Fru Mariannes enkle Börje i tv-serien motsvaras i operetten av en stenrik brasilianare. Båda vet att lyckan är att aldrig behöva darra för priset. Brasilianarens krav på Paris handlar om att han ruinerar sig hver gang och det är så han vill ha det. Han vill att det ska kosta skjortan att älska Paris. Damerna ska få kosta. Brasilianaren lämnar Paris och som en sann man av Nya världen tjänar han ihop nya pengar i Brasilien för nästa totalomgång. Offenbachs brasilianare vet priset för Paris och det gör honom till vinnare. Det svenska paret är operettens losers just för att Paris ska vara något annat än vad det är.

Det är på tiden att allmän-tv satsar på sin egen uppståndelse

Turistdilemmat i sin prydno hundra år före charterresandet alltså. Brasilianaren är som Börje i ”Fru Marianne” en outsider gentemot ståndssamhället. Och precis som Börje vill han köpa dyrt. Endast det dyraste ar gott nog. Stoltheten i att kunna köpa dyrt är själva profilen hos Offenbach och svenska Victoria Bendictsson. Det gör att kvinnorna i ”Fru Marianne” som i Paris är ytterst medvetna om sitt värde. För att platsa på den marknaden måste man ha något värt att betala dyrt för.

Visst är Offenbach glittrande och sprudlande men hans sociala medvetenhet blir inte mindre bitande av det. ”Pariserliv” är som ”Fru Marianne” en briljant berättad story om vinnare och losers. Inget av verken har tillstymmelse till det kristna påskbudskapet, alltså det att en loser förvandlas till vinnare. Här saknas varje försonande uppståndelsebudskap.

Stentuffa ”Pariserliv” balanseras heller inte med midnattsmässa från europeisk katedral trots att påskafton är kristenhetens största högtidskväll. Det hjälps inte att allmän-tv i Europa visar vad som är den kyrkliga teaterns mesta galaföreställning. I Sverige har allmän-tv bestämt att julafton gäller och resten ska Kumla kyrka stå för och då inte vid midnatt. Det ar en fånig snålhet att beröva publiken en prakt som inte kostar allmän-tv ett enda dugg. Lita på att folk med kabel och parabol väljer treans helkväll på långfredagen.

Påsk-tv:s programtablåaer präglas annars av allmän-tv:s missuppfattning att långhelgen inte är mycket att anstränga sig för eftersom folk inte sitter vid rutan som till jul. Traditioner som familjeunderhållning är helt borta. Fyran kompenserar nu vad ettan och tvåan inte bryr sig om. Resultatet är att fyran utvecklar traditionerna från gamla monopol-tv med ny stuns i mixen. Det är uppståndelsebudskapet för tv-landskapet.

Ni missar val inte lördagkvällarnas tio minuter ”Stockholmspärlor” av Jan Bergman. Om ni undrar över vad som menas med public service-tv så är hans pärlor ur tv-arkivet just precis ett lysande exempel på detta. Knepet är att han gjort detta hästjobb i stark och ständig motvind från grabbgänget runt tv-chefen Maria Curman. Det är på tiden att allmän-tv satsar på sin egen uppståndelse.

Glad påsk.

Kerstin Hallert ([email protected])