Kerstin Hallert: Detta är repris-missbruk

TV

Varje år erhåller Sveriges Television 3,3 miljarder kr av ägarna, tv-publiken. Vi vill nämligen ha en från kommersiella intressen oberoende allmän-tv (public service) i två kanaler och det är företaget Sveriges Television som erhållit uppdraget.

Hur lever företaget upp till det?

Aftonbladets granskning av en sommarvecka i juli är kuslig läsning. Den enda satsning företaget åstadkommit är att gå in stort för repriser.

Hela 57 procent, alltså nära 60 procent, av allt ettan visar har sänts tidigare. Tvåans repriskvot är något lägre men inte lägre än att kanalernas gemensamma utbud till nära hälften (46 procent) är konserverad gröt.

Inte så att repriserna är nån överraskning – de dyker upp varenda sommar. Men det kusligt nya är att repriserna inte längre balanseras av direktsända debattprogram och artistunderhållningar från skilda platser i Sverige i semestertider. I tysthet har företaget tagit bort färskvarorna och i stället ensidigt gått in för repriser.

Sveriges television har blivit reprismissbrukare.

Tala om ett företag i kris. Det handlar om en utarmning som förvandlar publiken till tv-världens förlorare. Sveriges kommersiella allmän-tv, Fyran, har 35 procent repriser i programtablåerna. Man satsar heller inte på direktsända program utifrån landet. Man vårdar däremot färskvarorna i huset, exempelvis en äkta fräschör i morgonprogrammet. Här tas inga risker med publiken.

Såna risker tar däremot Sveriges Television. Med den sol och vårades generositet tror sig publiken få sedvanlig public service för pengarna.

Siffrorna och programtablåerna i sommar talar ett annat språk. Och som alla drivna sol och vårare aktar sig företaget för att tala klarspråk. Inget erkännande av reprismissbruket. Vi ska tro att specialförpackade avsnitt ur redan visade populära serier är en sorts nya pigga grepp. Lika obesvärat kallas repriser på hela serier för seriestarter vilket ju ger en mer löftesrik bouquet till skillnad från vad som uppnås med bruk av rätta uttrycket: reprisseriestart. Ingen uppfräschning görs heller exempelvis av de korta åldrade presentationer av repriser på dokumentärer och underhållning.

Även mögliga presentationer sänds ograverade.

För att försvara missbrukspolitiken använder tv-ledningen sig av tittarsiffrorna. Enstaka repriser samlar stor publik (Skärgårdsdoktorn, Goltuppen). Men enstaka höga tittarsiffror är inget bevis för fullödig service i rutan åt publiken.

För att riktigt förvirra begreppen går tv-ledningen ut redan i juli och skryter med vad man tänker visa till jul.

Snacka går ju. Reprismissbruket är ett faktum..

Det är inte vad de 3,3 miljarderna ska stå för. Vi har rätt till en frisk oberoende allmän-tv med balanserat utbud.

Vem behöver Sveriges television?

Kerstin Hallert

ARTIKELN HANDLAR OM