Sverige världsmästare på bortförklaringar

TV

Det är inte svårt alls att förklara varför svenska bidraget i Eurovisionsschlagertävlingen hamnade på åttonde plats. Den förhandstippade vinnaren framfördes alldeles för lågt i tonarten. Det gick inte att höra låten fram till refrängen. Dessutom återkom fenomenet två gånger.

När tittarna telefonröstar är det särskilt viktigt att den internationella publiken kan höra vad som sjungs. Den har ju inte varit med om oändliga uttagningsomgångar inför finalen. De svenska kommentatorerna teg helt om fadäsen. Tigandet ger särskild lyster åt konstruktionen på bortförklaringarna. Det är i alla fall en gren där Sverige traditionellt ligger på tv-världstoppen.

I år slogs rekord i stillöshet dessutom. Inget annats tv-lands kommentatorer sparkade på tävlande tv-land under pågående sändning som herrar Åkeson och Björkman inför Israels bidrag. En tredje svensk särart är det måttlösa engagemanget för tävlingen. Var strategin med rader av uttagningsomgångar ens en uppgift för en reklamfri allmän-tv? Exponeringen upplevdes av många tittare - exempelvis Aftonbladets nätläsare - som tröttsam. Undra på det. Tittarna var ju reducerade till kanonmat åt arrangemangets verkliga vinnare, skivbolagsdirektörerna.

Ansvarige för exponeringen, den nu avhoppade nöjeschefen Svante Stockselius, tycker att hans idé är genial. Men vad är det för genialt i att gratis serva stenhårda kommersiella särintressen med såväl tittare (köpunderlag) som ett för statliga miljoner tillhandahållet utrymme i tv vecka ut och in?

Skivdirektören Bert Karlsson har mycket riktigt i en intervju konstaterat att för honom är resultatet guld i skivförsäljningen oavsett hur Afro-Dite placerar sig i Estland.

Lika tvärsäker är Stockselius, som tycker arrangemanget såväl bör gå på export, som upprepas nästa år. Tydligare kan han inte profilera sin hemvist i den helkommersiella tv-värld varifrån han en gång kom.

"Rapport morgon" berörde i ett inslag det växande antal barn som lever ensamma på gatorna i svenska storstäder och lever på snattande och rån i flock. Välmenande damer i studion hällde på en tjock sås av politiskt korrekta spekulationer om misären som en sorts välfärdsgenerationens föräldrauppror.I en bisats antyddes en mer komplicerad verklighet. Barnen hette det var av flera "främmande nationaliteter". Där satt det. Programledaren aktade sig dock för att notera anmärkningen. Men tigande är aldrig mycket till strategi. Inget tvivel ska råda hos tittaren att tv är ett stort och viktigt redskap i demokratins tjänst.

Det inser "Agenda" som nu skriver tv-historia genom att vara första programmet i svenska tv-landskapet som tar greppet i tiden och vägrar lägga locket på om Sverige och de"främmande nationaliteterna". Det började med Lars Leijonborg, folkpartiledaren som av "Agenda" äntligen fick en uppgift.

Det fortsätter med fler gäster som kräver att debatten måste komma i gång. "Agenda" satsar suveränt ensam på rejält sömnlösa nätter åt partiernas valstrateger. Vi behöver en het sommar i rutan.

Mindre kul är företagsledningens planer på att plocka bort regionalsändningarna från den invanda tiden 19.10. Nya platsen efter "Aktuellt" klockan 18 betyder kortare sändningar, stick i stäv med tittarnas önskningar om mer genomarbetade reportage.

Man får hoppas att ryktet inte talar sant, som säger att tv-ledningen med försämring av det reguljära utbudet helt enkelt vill tvinga folk investera i digital-tv-boxar, det vill säga en distributionsteknik som ingen efterfrågar och ingen behöver.

Kerstin Hallert

ARTIKELN HANDLAR OM