Måste man välja mellan Perlasca och Berlusconi?

TV

För första gången har Monte Carlos berömda tv-festival satsat på juli i stället för februari. Den 42:a årgången av den stjärnbeströdda institutionen med sina många tv-priser vet att amerikanerna till skillnad från européerna är rörligare i juli än under resten av året. Amerikaner måste vi ha resonerar arrangörerna. Utan amerikaner ingen tv-festival med glamour.

Och utan glamour inget Monte Carlo.

Sverige var bland de 22 tävlande nationerna men inga svenska tv-knuttar offrar semesterdagar på att kolla sortimentet amerikanska färskvaror inom tv. Enda svensk, Anita Limare från Sveriges Television, tog på elegant franska emot ett specialpris i genren dokumentär ägnat den frånvarande redaktionen för ”Dokument inifrån” belönad för sin starka flyktingserie ”Fortet Europa”. Applåderna från den glittrande församlingen påminde om respekten för svensk kvalitet på programsidan. Så mycket vemodigare att tv-chefen inte ser satsningar på program som själva poängen med tv-företag i allmänhetens tjänst. De statliga miljarderna till Sveriges Television satsar hon på att konkurrera med tidningarnas webbsidor när hon inte kör hårt för en snabb övergång till ny teknik för distribution av program som tittarna varken bett om eller behöver.

Festivalen uppmärksammade för första gången internationella nyhetskanalers inslag med pris för bästa bevakningen av en och samma händelse – självklart 11 september. Amerikanska CNN fick priset vilket speglar såväl juryns sammansättning som den amerikanska synen på säljande nyheter.

De fem tävlingsbidragen (fyra engelskspråkiga kanaler och en spanskspråkig) profilerade ledigt brittiska BBC World som överlägset i fråga om överblick, kontaktnät och uppslagsrikedom i ett magnifikt precist grepp under förvirringen.

Juryn däremot föredrog en CNN-reporters personliga känslor där han ensam rapporterade med dramat som kuliss bakom sig, det vill säga en situation som tänjer gränsen mellan nyheter och såpa.

Men det som gav festivalen ett iskallt drag från avgrunden var den europeiska mobbningen av en av de bästa miniserierna, den av italienska allmän-tv:n Rai producerade ”Perlasca” med flera internationella medproducenter, bland andra Sveriges Television. Svensk publik kommer alltså att få se en kvalitetsserie av rang, såld till rader av länder och baserad på en verklig händelse. Det tänkvärda är att samma serie tagits som gisslan av europeiska grupper som ogillar Berlusconi men inte talar högt om det. I tysthet ska alla som ogillar Berlusconi bojkotta ”Perlasca”.

De europeiska juryledamöterna för miniserier garanterade mycket riktigt att ”Perlasca” blev utan pris i Monte Carlo precis som en europeisk jury tidigare i vår spolade amerikanernas förslag att nominera serien till en Emmy.

Serien har den för svensk tv-publik välkände Luca Zingaretti (kommissarie Montalban) i huvudrollen som Giorgio Perlasca, den italienske kreaturshandlaren som i Budapest med fräckheten hos en Schindler gjorde sig till spansk konsul och den vägen räddade tusentals judar. Till skillnad från Raoul Wallenberg – som han beundrade mycket – saknade Perlasca amerikanska pengar att muta bödlarna med.

Wallenberg tycks ha beundrat Perlasca också, vittne som han blev till Perlascas oförskräckthet inför Eichmann.

Efter kriget drog sig Perlasca tillbaka till Padua utan att berätta om sin insats tills några av kvinnorna han räddat hittade honom för knappt 12 år sen. Det var i sista minuten: Perlasca avled för tio år sen 80 år gammal.

När serien förhandsvisades för italienska parlamentet i januari deklarerade en artikel i brittiska Guardian att serien ska ses som ett sätt för Berlusconi att få en bättre image.

På den vägen är det.

Men att mobba ”Perlasca” är värre än en skandal, det är en dumhet.

Kerstin Hallert