Underskattar SVT alla sina tittare?

TV

Pratshowerna är skyltfönster för kändisar, morgonsofforna för experter.

Nya halvtimmesstuket på tvåan profilerar ett märkligt förhållande till publiken från tv-ledningens sida. Här ska viftas på svansen för en publik som man anser klarar endast halvtimmeslånga program i allmänhet och en inpetad rolig halvtimme i all synnerhet när det är nyhetsdags. Allmän-tv-bolagen i Europa, den gemenskap där Sveriges Television hör hemma, satsar inte på sådana uppfattningar om sin publik.

Allmän-tv i Europa arbetar med publiken utifrån insikten att alla oavsett ålder är medborgare i en demokrati och att man som tv-institution är ett av den levande demokratins viktigaste redskap. Nyhetsprogrammen är alltså självklart fylliga till längd och innehåll. Att debatter i heta dagsfrågor sänds flera gånger i veckan hela 90 minuter långa är inget ovanligt.

Stor möda läggs ner på att låta de röster komma till tals som annars aldrig hörs.

Hos oss förekommer inga stora studiodebatter flera gånger i veckan om de svåra frågorna.

Pratshowerna är skyltfönster för kändisar, morgonsofforna för experter. Det återstår att se vad redaktionen för "Agenda" kan göra av sin nya timme på söndagar när nyhetsblocken halveras genom halvtimmesfilosofin. Visst är det tråkigt om ingen vill titta på "Aktuellt". Men är mönstret så konstigt? "Rapport" och "Aktuellt" liknar varann intill förväxling numera.

Om publiken tycker att det räcker med en sändning per kväll av den karaktär som finns i båda programmen så finns det exempel på hur allmän-tv bolagen i Europa hanterat liknande situationer. Det finns kända alternativ till halvtimmesstuket. Tittarsiffrorna stiger raskt för kanaler som ändrar nyhetsprofilen och satsar på kvalificerade regionala nyheter. Inget går hem i rutan i dag som det lokala.

Ett annat faktum är att ung publik lika litet som äldre föredrar lättsamhetshalvtimmar.

Det markerar de höga siffrorna för historia i europeisk allmän-tv. Den tv som drar publik i alla åldrar är den som satsar på dokumentärerna. Publiken gillar tv som känns i magen, som rentav gör ont. Också i fråga om införandet av marksänd digital-tv är påminnelser om lyhördheten för publiken hos allmän-tv i Europa en fråga av allmänt intresse. När tv-chefen Jutterström framträdde i ekots lördagsintervju häromsistens slapp hon varje besvärande fråga om skillnaden i publikuppfattning mellan svensk allmän-tv och motsvarande företag i övriga Europa. Svenska stuket på tv blir spännande för publiken först då.

I stället fick vi veta vad vi redan visste: att tv-chefen har ett obefintligt engagemang för yrkesetiken i företaget. Hon sa alltså att Erik Fichtelius handlat fel som skötte sin politiska kommentatorsroll parallellt med hemliga intervjuer med statsministern men att hans många år på företaget skulle väga tyngre. Hans omdömeslöshet belönas alltså med ännu ett politiskt höjdarjobb i en ny av företaget dirigerad digitalkanal som ska sända från riksdagen. Dessutom tiger hon om ifall andra av företagets politiska kommentatorer fick förfrågan av statsministern och till skillnad från Fichtelius tackade nej av yrkesetiska skäl.

Vill verkligen riksdagen - läs talmannen Björn von Sydow - att företrädare för en yrkesetiskt nersjaskad allmän-tv ska sköta parlamentets sändningar? Varför inte slå vakt om riksdagens integritet och som andra europeiska parlament starta en egen fristående kanal inom ramen för medborgarprojektet Öppna kanalen, finansierat med någon procent av tv-licensen, och sedan låta verksamheten ledas av proffs man själv valt.

Kerstin Hallert

Kerstin Hallert

ARTIKELN HANDLAR OM