Ju mer vi tittar på tv desto smartare blir vi

TV

Visste ni att amerikanska tv-serier, dokusåporna och dataspelen är hjärngympa som höjer intelligenskvoten i varje land den förekommer?

Ingen blir dummare av masskultur. Det är precis tvärtom. Det hävdar Steven Johnson, amerikansk kulturkritiker, som med boken ”Everything Bad is Good For You” (Allt dåligt är bra för dig) gör klart att det dummaste man kan göra är att stänga av tv:n och läsa en god bok.
Vuxen- världen behöver få grepp om vad barnen redan fattat: Det rent intellektuella nöjet i dataspel och inte minst tv-tittande

Hjärnan utvecklas med dagligt bruk av bildmedierna. De står för hjärngympa också för de yngsta. Dagens fyraåringar behöver inte läsa för att koppla upp sig på nätet och klura ut dataspelens system. Igenkänning och belöning öppnar för en inlärning historien aldrig skådat. Varje dag vid tangentbordet lär hjärnan att hantera alltmer komplicerade regelsystem. Än sen om komplicerade analyser skapats för vuxenbruk. Barndomen har ändrat karaktär. Det mår alla bra av menar Johnson.

Vuxenvärlden behöver få grepp om vad barnen redan fattat: Det rent intellektuella nöjet i dataspel och inte minst tv-tittande. Dagens tv-serier utvecklar de färdigheter som bokläsandet en gång hade monopol på: Uppmärksamhet, tålamod, och förmågan att hålla många trådar i huvet.

Det började enligt Johnson i tidigt 1980-tal när Steven Bochco skrev polisserien ”Spanarna på Hill Street”. I sju år gick serien i USA. Bochco lanserade vad ingen trodde på: Parallella skeenden där rader av rollfigurer symboliserade olika aspekter på socialt brännbara frågor. Framgången inspirerade sen alla de stora tv-serierna av i dag och som Sveriges Television alltid varit noga med att köpa in som ”Vita Huset” och ”Six feet under” för att inte tala om ”Sopranos”.

Johnsons favoritserie är ”Sopranos”. Serien är oslagbar hjärngympa, virtuost bollande med dussinet trådar – där varje tråd bygger på föregående avsnitt – till mer än tjugo återkommande rollgestalter. Tv-bolagen har varit nervösa för att ställa krav på publiken alltsedan tv-klassikern ”Star Trek”.

Sofistikerade komedier som ”Seinfeld” skapas avsiktligt för att visas i otaliga repriser, eftersom skildringen håller öppet för nya upptäckter bland skämten och rolltolkningarna.

Serieförfattarna är allt mer raffinerade. ”Vita Husets” särart är att avsiktligt förvirra publiken med fakta den varken förstår eller behöver. Tittarna blir sittande med en gnagande känsla av att ha missat viktiga bitar ur tidigare avsnitt. Så är det inte. Serien lär istället ut konsten att njuta av avsnitten utan den gamla vanliga frågan hur det ska gå. Den rätta frågan ska vara vad händer egentligen nu?

Johnson är också noga med att hylla serierna som saknar skrivna manus, alltså dokusåporna. ”Robinson” ser han som rena dataspelet, med regler som ständigt jagar svaga punkter och öppnar för nya förvecklingar. I dag inspireras tv-serierna av dokusåpornas fixering vid strategier. Färskaste exemplet på en lyckad kombination är serien ”Lost”, just nu i fyran.

Masskultur är inte fördummande och ska inte bedömas utifrån inslagen av våld och sex anser Johnson. Han anser ändå att vuxensamhället efter förmåga ska hålla ett öga på vad ungarna ser. Ifråga om dokusåpor, rekommenderar han ”Survivor”, det vill säga ”Robinson”.

Bland deckarna håller han oförskräckt på ”24” , fast serien i vartenda avsnitt slår alla rekord i våld. För Johnson är ”24” det stora exemplet på smart masskultur. Med 21 ytterligt väl definierade rollgestalter blandade till nio parallella berättarperspektiv, är varje avsnitt en kraftprestation i det som gäller – koncentration och analysförmåga.

Undra på som Johnson skriver att intelligenskvoten i USA stigit under hela 90-talet.

Bör självklart gälla också svenskar!

ARTIKELN HANDLAR OM