Vad är det som är så kul?

Henrik Schyffert på humorjakt världen runt

Foto: STEFAN MATTSSON
TV

Henrik Schyffert tar humorn på fullt allvar.

I ”Dokument: Humor” reser han jorden runt för att analysera och dissekera.

Han pratar med både svenska och utländska storheter, som Babben Larsson och Anna-Lena Brundin, John Cleese och Conan O’Brien.

– Det är ett relativt torrt litet program som behandlar något väldigt roligt på ett sakligt och småtrist sätt. Det är enda sättet, det finns inget roligt med det här, säger Henrik Schyffert.

I dokumentärserien ”Dokument: Humor” tar han tempen på humortillståndet i världen. Det handlar inte om världens roligaste personer, utan den humor vi konsumerar i dag som startade med ”Saturday night live” och Chevy Chase.

– Det innan är rätt irrelevant, för humor är en färskvara. Vi tänkte att det behöver inte vara kul, det kan vara intressant. Det är som ett program om geologi, gillar man det är en halvtimme om grus världens bästa tv.

Humor diskuteras aldrig

Idén växte fram från ett resonemang han och en kompis hade, att humor är den enda formen av underhållning som aldrig diskuteras men som vi hela tiden förväntar oss finns tillgänglig överallt.

– Det kan göras mängder av dokumentärer om konst och musik, långa serier om triangelspelare i olika peruanska orkestrar utan att någon höjer ett ögonbryn. Men om någon börjar diskutera varför eller hur skrattunderhållningen tillverkas? det gör man bara inte. Det är som att vi inte vill veta.

– Största filmstjärnan i dag är inte Robert De Niro eller Julia Roberts, det är Ben Stiller, Clive Owen och de som gör stora breda komedier. Men man ska aldrig diskutera hur eller varför, så vi tänkte att det är värt att göra det.

Men publiken lär ändå bli road?

– Ja, de jag möter är så smarta människor, de jobbar så mycket med komik på den här nivån att de blir som filosofer. För att kunna se vad som är roligt måste de observera det andra inte ser, säga saker som alla tänker men inte säger, då blir det kul.

Fördomar en snabb väg

Varje program har ett tema, det första är stolthet och fördomar i Europa. John Cleese pratar om en stor humorbarriär mellan södra och norra Europa, medan Eddie Izzard talar om en europeisk humorgemenskap.

– Man får fördomarna bekräftade när man reser runt, norra Europa är roligare än södra. Vi har en intelligentare underhållning, medan de skrattar när en snygg tjej visar brösten, ramlar på bananskal eller får en hink vaniljsås över sig.

– Man använder ofta fördomar i skämt för det är en snabb väg, man slipper förklara. En bild dyker upp hos publiken som har samma fördomar, vilket gör att det blir effektivt. Samtidigt förhöjer man sig själv genom att såga andra.

Ett annat tema är kropp eller knopp. I västvärlden betraktas den kroppsliga humorn som lite lägre medan den fina humorn är den skrivna, intelligenta. Henrik Schyffert åker till Hongkong där man nästan bara skrattar åt fysisk humor, folk som ramlar och slåss. Han tar reda på varför det är fint och varför välgjord film där man bara slåss avfärdas i väst.

Det handlar också om den politiska humorn som inte fungerar som förr. Henrik träffar Bill Clintons talskrivare Mark Katz.

– Han berättar hur de jobbade i Vita huset, de har ett tjugotal talskrivare för olika ämnen och sammanhang. En president måste vara rolig, vara beredd med snabba svar om han blir intervjuad av Letterman.

– Ska man vara politiker räcker det inte med att prata om äldrevård och spannmålsbidragslösningar, man måste också kunna sitta hos Kristian Luuk eller Grynet och skämta.

Mest välbetalda underhållarna

I humorbranschen finns de mest välbetalda underhållarna, vilket framgår av temat ekonomi och humor.

– Kan man vara rolig så kan man bli jättetät på det, men det är en balansgång att bli ekonomiskt oberoende och fortfarande kunna vara lika vass. Ofta börjar man tumma på sina regler och göra lite bredare saker, men då faller det.

Har alla humor?

– Nej, och de lär få det lite jobbigt. Men det är inget man erkänner, för det är fint att ha humor. Att säga något annat är som att säga att jag har ingen själ.

Du är ju komiker själv, vad gör du framöver?

– Jag ska åka runt och skämta lite, göra något med Killinggänget och i vår blir det någon tv-grej för ­Kanal 5.

Hur vet du vad som fungerar på scen?

– Det är trial and error hela tiden. Första gången är skämten inte så roliga, efter fem sex gånger märker man vad som är kul och binder ihop det med nästa, som makramé. Sen sätter man någon rubrik och får in de 35 skämten som inte alls hänger ihop.

Du skriver ihop med kompisar?

– Ja, det är jättesvårt att skriva själv. På teatern kan man berömma något annat om man inte gillar monologen. I komikervärlden finns det bara en grej, skrattar vi eller inte?

Komiker & teman i Schyfferts humorserie

Foto: bbc
John Cleese.

Läs mer

Marléne Hellman

ARTIKELN HANDLAR OM