Skippa artigheten och utkräv hämnd

TV

Att Sussie ger upp efter mindre än en vecka är ett hån. Mot de 8 000 som sökt till programmet – och mot TV4:s ekonomiavdelning.

Var är dokusåpornas omtalade slavkontrakt när man som bäst behöver dem?

Nöjesbladets Ylva Niklasson.

Det var hjärtskärande att höra lilla Tienne övertygat säga till kameran att hon har kommit bra in i gruppen och tror sig sitta säkert i örådet, för att minuten senare få kniven i ryggen.

Att blåsa någon så brutalt är förstås inte mot spelets regler, men det är mot allt vad min mamma har lärt mig om att vara rakryggad och ärlig. Jag kved i tv-soffan.

Men jag är så trött på ödmjuka sortier.

Tienne som inte brukar skräda orden kunde väl ha skippat artigheterna och dängt facklan i huvudet på Paolo och utkrävt hämnd på de skenheliga strandkollegorna.

Det är inte att rädda ansiktet att låtsas tycka det är ett bra val att bli överlistad.

Tacka vetja Angela Monroe förra året som var så bitter att hon med svart blick och halshuggargester fick lagkamraterna att tro att hon skulle mörda dem när ”Robinson” var över. Det är härlig tävlingsinstinkt!

Men priset i tävlingsinstinktbefriad tog ändå Sussie.

Att lämna tävlingen efter ynka sex dagar med anledning av att hon kräkts och var svag är provocerande för alla tusentals äventyrare i Sverige som har sökt programmet. Hon har gjort tuffa fystester, förhörts av programledningen och kontrollerats av läkare och psykologer. Allt för att TV4 ska satsa på rätt kort.

Inte kan hunger räcka som motivering när hundratusentals kronor satsats på henne som en av årets 18 överlevare.

Vad står det egentligen i kontraktet?

Så enkelt får det inte få vara att ge upp.

FAKTA

Hiss

Vilka rafflande jämna nagelbitare de båda tävlingarna var. Jag var nära lyckotårar när vinnarna inte visste till sig av lycka. Det kändes som OS.

Diss

Vilken urbota dum taktik lag Agwe presenterade i tafatt-tävlingen. Att bänka en stentuff före detta landslagslöpare i en löptävling är en mycket dålig idé. Jag citerar Liliana: ”Det är skit.”