Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
MÅNDAG 22 JANUARI 2001
 
 

EN DÖD I ENSAMHET
S:t Olofs kapell i Lund. Här begravdes den 73-åriga kvinnan, som legat död i 1,5 år.Kvinnan begravdes av komminister Tanja Kamensky. – Alla har vi ett ansvar gentemot våra medmänniskor, säger hon.
Foto: TOMMY
MARDELL


Saknad - av ingen
Här bodde den 73-åriga kvinnan. I 1,5 år låg kvinnan död i sitt sovrum på andra våningen – bara några meter från grannarnas uterum och trädgårdar.
Allt fler svenskar
dör bortglömda

73 Peter Krantz.
Var femte kropp som obduceras har legat så länge att dödsorsaken är svår att fastställa. Allt fler svenskar dör utan att någon rapporterar dem saknade.
  – Det är en kontinuerlig stegring av sådana fall, säger Peter Krantz, avdelningschef på rättsmedicinska avdelningen i Lund.
  
Varje år dör omkring 95 000 personer i landet. Cirka 6 000 av kropparna tas om hans för obduktion på de rättsmedicinska avdelningarna. Omkring 1 000 av dem obduceras i Lund.
  Jag har arbetat med detta i 25 år och mitt absoluta intryck är att döda människor påträffas bortglömda i allt större utsträckning än tidigare, säger Peter Krantz.
  
Var femte kropp förruttnad
Krantz räknar med att hela 15–20 procent av obduktionerna görs på kroppar som är svårt förruttnade av den tid som förflutit sedan döden inträffade.
  – På sommaren, i värmen, räcker det med några veckor för att en kropp ska bli svårobducerad, på vintern har kropparna legat från någon månad upp till ett par år.
  Enligt Peter Krantz finns de bortglömda i alla åldrar.
  – Det är medelålders och även ungdomar, då ofta i missbrukarkretsar. Föräldrarna har kanske försökt hålla regelbunden kontakt men då och då försvinner ungdomarna ett tag och vissa av dem hittas sedan i någon lägenhet.
  – Det ökade antalet förruttnade kroppar är en återspegling av det moderna samhället och beror dels på att fler människor idag står utanför kontroll av bland annat socialförvaltning. En annan orsak är det moderna girobetalningssystemet, räkningarna betalas med automatik och ingen upptäcker att personen saknas.


73-årig kvinna i Lund låg död i sin lägenhet i 1,5 år – en trädgren hade vuxit in i lägenheten
LUND. När en cykel försvann från Sunnanvägen utlyste ägaren en hittelön.
  När en 73-årig kvinna dog i sin lägenhet på samma gata blev hon liggande i 1,5 år – saknad av ingen.
  – Vi har alla ett medmänskligt ansvar. Sverige har mycket att lära av andra kulturer där man är bättre på att se människor i sin omgivning, säger Ann-Sofie Frånberg, förvaltningschef för vård och omsorg i Lund.
  
Polisen öppnade lägenheten på morgonen den 14 december. Ett fönster stod på glänt och en fyra meter lång kvist från en klätterväxt utanför hade sökt sig till värmen och vuxit in i lägenheten.
  I bostaden hittades den 73-åriga kvinnan och två katter.
  Innanför ytterdörren låg 50 kilo reklam. Datummärkningar och kroppens skick tyder på att kvinnan legat död sedan sommaren 1999.
  Hur är det möjligt? Varför saknade ingen henne?
  
Okänd för de flesta
Aftonbladet har sökt svaren i kvinnans bakgrund. I den mån det funnits några svar har de alla handlat om ensamhet och svårigheten att möta den.
  – Hon var inte känd av oss. Vi visste helt enkelt inte om att hon fanns, säger Ann-Sofie Frånberg.
  Men kvinnan fanns. I 73 år. Även om ingen reagerade när en kvist växte in i hennes lägenhet. Även om hon var psykiskt sjuk.
  Kvinnan föddes 1927 i en mindre västsvensk stad. När fadern dog hamnade mor och dotter i Lund, i ett vackert hus på Södra Esplanaden där de bodde tills även modern gick bort i början av 80-talet.
  Sedan sju år tillbaka levde kvinnan ensam på Sunnanvägen. Omgiven av tusentals andra, men ändå ensam.
   Höghusen dominerar
Bostadsområdet Klostergården domineras av grå åttavåningshus. Köpcentret är standard. Men i kvarteret med det hoppingivande namnet Regnbågen har husen bara två våningar. Uppvuxna trädgårdsplättar och smakfulla juldekorationer vittnar om hemtrevnad.
   – De flesta här är barnfamiljer eller äldre – och känner varandra, berättar Roland Ekberg, 31, som bott här i fem år.
  – Inom någon vecka visste jag vem alla i huset var, utom den gamla damen. Jag såg henne aldrig.
  
”Snäll men inte pratglad”
En granne beskriver kvinnan som en snäll liten tant som hälsade i trappan, men inte särskilt pratglad. Andra beskriver henne som folkskygg och menar att det var hennes eget val att ta avstånd från sin omgivning som ledde till att ingen saknade henne.
  73-åringen gick själv och handlade men på grund av psykiska besvär hade hon sedan länge en så kallad god man som skötte räkningarna.
  De första åren gjorde den kvinnliga kamreren, som fick uppdraget 1988, regelbundna besök för att leverera de månatliga fickpengarna.
  – Sedan ville kvinnan inte ha fler besök utan ett bankkonto så att hon själv kunde hämta ut pengar.
  I januari för ett år sedan reagerade den gode mannen på att det fanns för mycket på kontot.
  – Jag undrade vad hon hade levt av men tänkte att hon säkert vunnit på lotteri.
  Någon månad senare ringde hon på hos kvinnan men ingen öppnade. Den 14 december i fjol kontaktade hon myndigheterna för att få hjälp att öppna lägenheten och var själv med när polisen gick in.
  
Vårdades på klinik
Kvinnan vårdades på psykiatrisk klinik några gånger, vägrade ta emot hjälp från hemtjänsten, var aldrig ute i arbetslivet och hade inga vänner.
  – Är man inte omyndigförklarad har man rätt att slippa kontakt om man vill det. Men det hade behövts mycket hjälp där.
  Frågan är vem som borde hjälpt henne. Nästan alla vi talat med har en åsikt om att någon – annan – borde varit mer uppmärksam.
  
Skyller på psykiatrireformen
Socialdirektören Staffan Althini menar att socialförvaltningen bara bedriver uppsökande verksamhet efter anmälningar från polisen, grannar eller hyresvärden. Han tycker att man kan fundera över en god mans ansvar. Kamreren hänvisar till överförmyndarnämnden som friat henne från skuld och anser att skulden ligger hos psykiatrireformen.
  – Det är fel på sjukvården som inte kan behålla psykiskt störda personer och vårda dem.
  Vård- och omsorgschef Ann-Sofie Frånberg säger att den uppsökande verksamheten borde se annorlunda ut, men att det handlar om pengar.
  – Kanske får vi inte ge upp så lätt. Men att kontrollera att alla är pigga och glada är inte gratis.
Hade en bror
Anders Hallberg, polis sedan 26 år, har aldrig hört talas om någon som legat bortglömd inomhus så länge.
  – Det är tragiskt att folk behöver – eller vill – vara så ensamma.
  Kvinnan hävdade att hon saknade släktingar men efter hennes död hittades en bror, bosatt två kilometer från Sunnanvägen.
  Han var närvarande när kvinnan nyligen begravdes i ett snögrått Lund.
  Tanja Kamensky, komminister i Helgeands församling, höll i den stillsamma begravningen.
  – Det finns de som drar sig undan frivilligt men också de som är ensamma ofrivilligt. Alla i samhället har ansvar gentemot sina medmänniskor i den utsträckning man kan.
  Ett stenkast från Helgeandskyrkan, på anslagstavlan vid köpcentrets torg, har någon fäst en lapp med en efterlysning:
  ”Försvunnen flickcykel. Grön med svarta skärmar. 7-växlad Rex. Försvunnen onsdagen 20 september från Sunnanvägen 18. Tipspengar. Hittelön.”

Britt Peruzzi



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER