Tidningen som överlevde DDR:s fall

När pengarna tog slut räddades Neues Deutchland – av sina läsare

Foto: Lotte Fernvall
ÖVRELEVARE Chefredaktören Wolfgang Hübner har arbetat på Neues Deutchland sedan 1985.
NYHETER

Muren tog med sig hela DDR i sitt fall. Kommunistpartiet. Industrierna. Statens trygghetssystem.

Allt.

En sak överlevde mirakulöst.

Chefredaktören Wolfgang Hübner har inte bara arbetat på Neues Deutchland sedan 1985. I sina slitna jeans, stickade kofta och stripiga frisyr ser han ut att just ha klivit ut från DDR.

Natten muren föll var han i tjänst på tidningens betongkoloss till huvudkontor ett stenkast från Ostbanhof. Han minns det fortfarande mycket väl.

När han hörde att en massa människor släppts genom muren infann sig ingen glädje. Istället drabbades han av en känsla av obehag.

– Det kändes som allting vi byggt upp i DDR skulle raseras, berättar han. Jag var två år när muren byggdes. Så länge jag kunde minnas hade den och två tyska stater funnits. Jag kunde inte föreställa mig att det skulle kunna vara på något annat sätt.

Läsarna räddade Hübners jobb

Wolfgang Hübner åkte inte över gränsen förrän efter flera veckor. Då med känslan av att tidningens saga var all och att han snart skulle vara arbetslös.

Nästan alla tidningar i DDR köptes upp av investerare i väst som gjorde om dem helt eller la ner dem.

Chefredaktören kan numera le nöjt åt minnet.

– Neues Deutschland ville ingen ha. Det var vår lycka.

Tidningen var peststämplad. Som partiorgan för kommunistpartiet SED var den helt enkelt alltför motbjudande.

Jag minns själv hur jag "läste" tidningen under mina resor i DDR hösten 1989. Med rubriker som "Partiet hjälper folket". Neues Deutschlands enda uppgift var att föra ut partiledningens budskap till medborgarna.

Upplagan som under DDR legat på 1,1 miljoner exemplar om dagen störtdök när folk inte längre ville läsa tidningen och prissubventionen togs bort.

En tid av stora förändringar och plågsam osäkerhet följde.

Pengarna tog slut. Nedläggning var så gott som garanterad.

Då samlade de trogna läsarna in en miljon mark (cirka fem miljoner kronor) och räddade tidningens överlevnad. Och Hübners jobb.

Upplagan sjunker

SED bytte ledning och ändrade sitt namn till PDS. Det nya kommunistpartiet tog över tidningen. Men borta var förbudet mot samhällskritik. Borta var den dagliga granskningen av förstasidan som skulle godkännas av partiledningen.

– De begärde väldigt ofta ändringar, säger Wolfgang Hübner och tittar ut över höghuskomplexen som fortfarande dominerar stadsbilden på östsidan.

Die Linke (en sammanslagning av PDS och vänstersossar i väst) hör ofta av sig med klagomål. Men först efter publicering. Något chefredaktören tycker är helt ok.

– Ibland lyssnar vi på dem ifall de har vettiga synpunkter.

I sin glans dagar fyllde redaktionen hela det stora 8-våningshuset vid Franz Mehring Platz. I dag får Neues Deutschland nöja sig med en korridor på en våning.

I rummet intill Hübners sitter två redaktörer som även de ser ut att vara hämtade ur en öststatsfilm från 80-talet. Cigarettröken ligger tung i rummet.

Tidningens upplaga är nere i 40 000 och sjunker fortfarande.

– Vår läsekrets har hög medelålder. Vi förlorar läsarna när de dör och några nya får vi inte.

Ändå har Neues Deutchland på sitt eget sätt slagit rekord i överlevnad.

Berlinmuren

Berlinmuren började byggas den 13 augusti 1961.

I början var den bara nån meter hög taggtråd. Sedan en tegelmur och till slut två parallella betongmurar, nästan fyra meter höga, med en dödens korridor emellan. Totalt 155 kilometer lång.

Ingenmanslandet var minerat, bevakat av beväpnade vakter i vakttorn, patrullbilar, specialtränade hundar och upplyst av kraftiga strålkastare. Soldaterna hade order att skjuta för att döda.

Ändå var det många som försökte fly.

Över 200 människor dödades under flyktförsöken.

Muren var en produkt av det kalla kriget som bröt ut efter andra världskriget mellan Västvärlden och Sovjetunionen med sina satellitstater i Östeuropa.

Efter krigsslutet delades Tyskland i två stater. Västtyskland och det kommunistiskt styrda DDR.

Under 50-talet började många östtyskar att fly över till väst. DDR försökte hitta ett sätt att tvinga sina medborgare att stanna kvar.

Den "anti-fascistiska skyddsmuren" blev svaret.

Muren ringade in hela Västberlin men det var östtyskarna som i praktiken blev instängda.

När Sovjetledaren Michail Gorbatjov inledde sin töväderspolitik, glasnost, fick oppositionen i Östeuropa blodad tand. Polen och Ungern var först att falla. Hösten 1989 började östtyskar att demonstrera varje måndag i stora städer som Leipzig och Berlin. Till slut var det hundratusentals människor som tågade på gatorna.

När DDR hävde sina reserestriktioner blev det murens fall. Därefter föll också kommunistländerna Tjeckoslovakien och Rumänien inom en dryg månad.

Den 3 oktober 1990 återförenades de båda tyska staterna. DDR upphörde att existera.