”Muren var nödvändig”

Foto: Foto: Lotte Fernvall
Ingrid och Rolf Lämmel.
NYHETER

När Ingrid och Rolf Lämmel satt framför TV:n den 9 november 1989 fylldes de av oro istället för glädje.

Det tog två veckor efter murens fall innan de tog sig över till Västberlin.

– Muren borde inte ha rivits på det sätt som skedde, säger Rolf.

Inte så att de tycker det vore bättre om muren fortfarande funnits. Men de vänder sig mot att man kastade allting i DDR på sophögen. Även sånt som de tycker var bra.

– Västtyskarna tittade på oss ungefär som om vi vore tysktalande gästarbetare från Polen, säger Ingrid. Vi var andra klassens människor.

Hon räknar upp allting som fungerade bättre i DDR.

Gratis utbildning åt alla. Gratis dagis åt alla. Alla hade ett jobb. Priserna var låga.

– Visst fanns det brister. Citrusfrukter var svåra att få tag på. Bananer var sällsynta. På vintern fanns det inga tomater men vem behöver det?

”Vårt land höll på att förblöda”

Soffbordet står redan dukat med bästa kaffeporslinet när vi kommer hem till familjen Lämmels lägenhet på 17:e våningen i Berlinförorten Hohenschönhausen. Ingrid häller upp kaffe och uppmanar oss att hugga in på kakorna.

Båda hade bra jobb i DDR. Ingrid som tjänsteman på östtyska järnvägens internationella avdelning. Rolf började på UD och slutade som chef för den östtyska läkarakademien. För båda var det självklart att vara med i kommunistpartiet. Inte bara för att det gynnade karriären.

– Vi upplevde andra världskrigets fasor och såg hur nazisterna åter nästlade sig in i den västtyska maktapparaten, berättar Rolf. Med DDR fick vi chansen att bygga upp ett nytt samhälle.

När Berlinmuren byggdes 1961 jublade inte Rolf men han var heller inte emot.

– Muren var nödvändig. Vi hade förlorat 6 000 läkare som utbildats i DDR men tagit sig över till väst. Vårt land var på väg att förblöda. Muren skulle ge oss andrum.

Riktigt så blev det inte.

”Stasi behövdes”

När den väl föll reagerade Lämmels initialt med förnekelse.

– När vi såg på TV hur partisekreteraren Günther Schabowski sa att alla skulle få resa ut trodde vi först att han var full. Det kunde bara inte vara sant.

De kände ingen iver att resa över till väst. Rolf Lämmel rycker på axlarna.

– När vi väl gjorde det efter två veckor tycker jag inte det var något speciellt. Vi hade båda kunnat resa i vårt jobb.

Båda tycker att muren borde avvecklats på ett kontrollerat sätt. Framförallt borde återföreningen ha gått annorlunda till. Nu blev det som alltid segraren som bestämde villkoren.

Men undrar jag, visste ni vad hemliga polisen Stasi höll på med i DDR?

Rolf nickar direkt.

– Självklart visste vi. En del av dem som fängslades var oskyldiga men det fanns också banditer som ville skada landet. Vi ansåg att Stasi behövdes för att skydda DDR. Nu i efterhand inser vi att svåra förbrytelser begicks i kommunismens namn.

I tidningskorgen hos familjen ligger Neues Deutschland längst fram, under DDR-tiden kommunistpartiets tidning. I dag en vänstertidning.

– Vi läser den varje dag, säger Ingrid och börjar bläddra i dagens utgåva. Det är en utmärkt tidning som ger inblick i politiken och kulturen.

Ilska över bilden av DDR

Trots att de på ett sätt saknar DDR-tiden så verkar paret ändå rätt nöjda med hur de lever i dag. De har råd att åka på semester utomlands. De behöver inte snåla.

– Materiellt har vi fått det bättre än för 20 år sedan, säger Rolf. Helt klart. Återföreningen var bra.

Men de känner fortfarande ilska över att DDR enbart förknippas med mur, Stasi och förtryck.

– Efter snart 20 år börjar Tyskland fundera på att införa utbildningssystem och sjukvård som vi hade i DDR. Då pekar politikerna på Finland och säger att av dem har vi mycket att lära. Sanningen är att finnarna importerade sitt system från DDR. Men det törs ingen säga. Om det håller man tyst.

Rolf skakar frustrerat på huvudet.

Men som många före detta östtyskar är han kluven.

– Friheten är större i dag. Nu slipper jag tänka på vad jag säger.

FAKTA

Namn: Ingrid Lämmel

Ålder: 73 år

Familj: Två vuxna barn och barnbarn

Bor: Förorten Hohenschönhausen i östra Berlin

Jobb: Pensionärer

Inkomst: Pension på 1 200 euro.

Namn: Rolf Lämmel

Ålder: 80 år

Familj: Två vuxna barn och barnbarn

Bor: Förorten Hohenschönhausen i östra Berlin

Jobb: Pensionärer

Inkomst: Pension på 1 500 euro.

Berlinmuren

Berlinmuren började byggas den 13 augusti 1961.

I början var den bara nån meter hög taggtråd. Sedan en tegelmur och till slut två parallella betongmurar, nästan fyra meter höga, med en dödens korridor emellan. Totalt 155 kilometer lång.

Ingenmanslandet var minerat, bevakat av beväpnade vakter i vakttorn, patrullbilar, specialtränade hundar och upplyst av kraftiga strålkastare. Soldaterna hade order att skjuta för att döda.

Ändå var det många som försökte fly.

Över 200 människor dödades under flyktförsöken.

Muren var en produkt av det kalla kriget som bröt ut efter andra världskriget mellan Västvärlden och Sovjetunionen med sina satellitstater i Östeuropa.

Efter krigsslutet delades Tyskland i två stater. Västtyskland och det kommunistiskt styrda DDR.

Under 50-talet började många östtyskar att fly över till väst. DDR försökte hitta ett sätt att tvinga sina medborgare att stanna kvar.

Den "anti-fascistiska skyddsmuren" blev svaret.

Muren ringade in hela Västberlin men det var östtyskarna som i praktiken blev instängda.

När Sovjetledaren Michail Gorbatjov inledde sin töväderspolitik, glasnost, fick oppositionen i Östeuropa blodad tand. Polen och Ungern var först att falla. Hösten 1989 började östtyskar att demonstrera varje måndag i stora städer som Leipzig och Berlin. Till slut var det hundratusentals människor som tågade på gatorna.

När DDR hävde sina reserestriktioner blev det murens fall. Därefter föll också kommunistländerna Tjeckoslovakien och Rumänien inom en dryg månad.

Den 3 oktober 1990 återförenades de båda tyska staterna. DDR upphörde att existera.