Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
TISDAG 2 MARS 1999
  

Text: Jan Helin För snart ett år sedan publicerade Aftonbladets reporter Jan Helin och fotograf Urban Andersson en uppmärksammad artikelserie om Sveriges hantering av flyktingar.   Serien blev ett dokument om ett offentligt hyckleri i svensk flyktingpolitik.
I veckan stod det klart att utlänningsnämnden kommer att avskaffas. Flyktingärenden ska avgöras av länsrätter i stället.   Men grundproblemet med svensk flyktinghantering förblir detsamma:   Politiker som inte vill eller vågar prata om flyktingproblemet, så som det ser ut i verkligheten.
I dag rapporterar Jan Helin åter från flyktingarnas verklighet.


Hjärnskadade Sara, 15 – nu ska hon ut
Här kommer ett sådant där tycka-synd-om-flyktingar-reportage.
  Jag kan visserligen lova att det är alldeles särskilt synd om Sara, 15, från Iran.
  Men för den som inte orkar bry sig om att Sverige skickar ut en 15-årig, handikappad, sannolikt sexuellt utnyttjad flicka kan det i alla fall vara bra att veta detta:
  Saras fall visar att Sverige bryter mot FN:s barnkonvention.
  
202 SARA LEVDE UPP I SÄRSKOLAN Sara kan inte gå eller äta själv, hon behöver ständig hjälp med allt. Foto: Lasse Allard Under tiden i Sverige har hon gått i särskola. För första gången i sitt liv togs hon om hand professionellt. – Hon lärde sig teckenspråk, blev utåtriktad och rörligare, det var som om hela hon kom till liv, säger hennes syster. När Aftonbladet hälsar på ligger Sara i kramper på golvet. Hon gråter en sjuklig, hjärtskärande gråt. Om hon avvisas till Iran finns inget hopp, ingen hjälp att få.
Möt Sara
28  56  (hjälp)
Sara ligger i kramper på golvet. Hon gråter en sjuklig, hjärtskärande gråt, under hela den timme vi träffas.
  Hur hon i detta eländiga skick har hamnat på det här golvet i en svensk förortslägenhet säger en hel del om svensk flyktinghantering.
  Men låt oss börja från början, i Iran.
  När Sara var bara tre månader gammal gavs hon ett vaccin, något fel gjorde att vaccinet blivit giftigt.
  Sara fick en hjärnskada och kom att växa upp med en utvecklingsstörning.
  En handikappad kurdisk flicka i Iran är paria, saknar människovärde.
  Men hennes föräldrar kämpade med sin svårt sjuka dotter.
  När Sara blev tolv år orkade inte mamman sköta henne längre.
  hade fått reumatism, utsliten av arbetet med flickan.
  Sara kan inte gå själv, inte äta själv, inte sköta sina naturbehov själv och behöver ständigt medicin.
  De tog henne till ett barnhem.
  En dag när mamman var och hälsade på gjorde hon en fasansfull upptäckt. Den utvecklingsstörda tonårsflicka som Sara delade rum med var gravid.
  Plötsligt fick blåmärkena på Saras bröst och och andra spår på hennes kropp sin outhärdliga förklaring.
  Saras föräldrar gjorde det enda mänskligt möjliga, de tog sin dotter från hemmet.
  I Sverige bodde deras äldsta dotter. Hon flyttade till Sverige sedan hon gift sig med en iransk man som fått asyl i Sverige på 80-talet.
  De är väletablerade. Han driver en kioskverksamhet som egen företagare, hon är frisör.
  Valet av flyktort var enkel för Saras föräldrar.
  För två år sedan kom de till Sverige och bad om hjälp. Myndighetskvarnarna började mala.
  Under tiden gick Sara på särskola. För första gången i sitt liv fick hon professionell hjälp.
  – Det var skillnad som på natt och dag. Hon lärde sig teckenspråk, blev utåtriktad och rörligare, det var som om hela hon kom till liv, säger hennes syster.
  Saras fall kan verka enkelt. I FN:s barnkonvention, som Sverige skrivit under och sagt sig ta på så stort allvar att den skrivits in i flyktinglagen som portalparagraf, står:
  ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”
  För säkerhets skull inlämnades ett läkarintyg från överläkare Bo Ericsson på Astrid Lindgrens barnsjukhus där han efter att ha undersökt Sara vädjar att hennes fall ska bedömas ”utifrån gällande regler i barnkonventionen”.
191 SVERIGE BRYTER MOT BARNKONVENTIONEN Efter två år i Sverige ska den utvecklingsstörda och sannolikt sexuellt utnyttjade Sara, 15, skickas tillbaka till Iran. Här tas hon om hand av sin syster och svåger, i Iran blir hon som handikappad kurdisk flicka paria, utan människovärde. Saras fall visar att Sverige bryter mot FN:s barnkonvention.
Foto: LASSE ALLARD
  Men efter två års väntan, lagom för att Sara ska ha hunnit få fotfäste i vad som skulle kunna bli ett nytt, värdigt liv meddelar Utlänningsnämnden:
  Avslag. Ut inom två veckor.
  I en slentrianmässig motivering påstår de att Saras föräldrar ljuger i största allmänhet.
  Det finns inga som helst belägg för några lögner. Utlänningsnämndens bevisföring är obefintlig.
  Ulla Bergendal hart fattat beslutet att avvisa Sara och hennes föräldrar.
   Hur finner du det förenligt med flickans bästa att skicka henne tillbaka till Iran?
  – Barnkonventionen har beaktats.
   Hur då?
  – Jag kan inte prata om enskildheter i enskilda beslut.
   Hur kan du principiellt beakta ett kanske våldtaget barns bästa genom att skicka henne tillbaka till ett land där hon inte får någon vård?
  – Även om ett barns bästa är att stanna i Sverige så ska det vägas mot intresset att reglera invandringen.
  Där kom det alltså. Så krokiga vägar måste vi gå för att förstå varför flickan Sara ligger ångestvriden på ett lägenhetsgolv i en svensk förort, utan mediciner, utan möjlighet att nu vara tillsammans med sina gömda föräldrar.
  Hon betalar priset för att Sverige ska reglera invandringen, och samtidigt kunna skriva under tjusiga FN-konventioner om barnens bästa.
  Det är priset för att inte ha de politiska modet att förklara ett problem så som det är.
  Resultatet är en flyktingmottagning som tar nästan två år på sig för att göra en utredning som inte är någon utredning utan en ursäkt för att kunna skicka hem Sara och hennes föräldrar med motiveringen att de nog ljuger.
  Varför ska Sara behöva betala detta pris?
  Jag förväntar mig inte att Ulla Bergendal ska kunna svara på den frågan.
  Jag vill bara veta om hon träffat Sara innan hon skrev sitt beslut.
  – Nej. Det var ingen muntlig handläggning i det här ärendet, säger Ulla Bergendal.
  Den som orkar kan höra och se Sara på internet.
Möt Sara
28  56  (hjälp)

Jag rekommenderar starkt Ulla Bergendal att åtminstone ta sig en titt på den flicka som hon fattat beslut om.

jan.helin@aftonbladet.se



Artikel 3 i FN:s barnkonvention: ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”
Artikel 39 i FN:s barnkonvention: ”Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp.”

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER