Sorg i Ikeas hjärta efter Kamprads bortgång

NYHETER

Ikeas hjärta bultar lite extra på Ikeagatan 5 i Älmhult.

Möbeljättens första varuhus på adressen är numera ett Ikeamuseum – en given plats att minnas bortgångne Ingvar Kamprad.

– Han var nästan som en fadergestalt för mig, säger Gunni Arvidsson.

Allt började med ett skjul i Småland och i dag finns över 400 Ikeavaruhus världen över. Älmhultsbon Gunni Arvidsson är en av alla som varit med på vägen. Nu är hon pensionerad, men har jobbat för företaget i över 50 år.

– Han var som vem som helst, som vilken annan arbetskamrat som helst. Han pratade och skojade med oss. Han var gudomlig, säger Gunni Arvidsson till TT.

I julas var hon på sin 58:e julsamling i Älmhult och där var också Ingvar Kamprad.

– Så visst har jag träffat honom många gånger, säger Gunni Arvidsson och minns den senaste julträffen i fjol.

– Han åkte runt i sin rullstol och vinkade åt oss pensionärer. Han har alltid satt oss högt.

Nära tårar

Flera gånger är hon nära tårar när TT talar med henne vid kondoleansboken i entrén till Ikea Museum. Här öppnade det första varuhuset 1958, och sommaren 2016 blev det museum i funkisbyggnaden. Gunni Arvidsson frågar sig vad Älmhult hade varit utan Ikea.

– Allt som Ingvar gjort för hela världen går inte med ord att beskriva.

– Det känns så lustigt tomt nu. Han finns inte längre mer bland oss.

Så sent som i november gjorde Tina Petersson Lind, sortimentschef på Ikea, ett besök hemma hos Ingvar Kamprad.

– Han var jättepigg och superengagerad. Vi pratade bland annat om hur vi skulle kunna produktutveckla mot ännu lägre priser. Han var engagerad och det plirade i ögonen på honom.

Hård feedback

Trettio år har hon tillbringat på Ikea i olika positioner, i såväl Älmhult som utlandet.

– När vi jobbade med produktutveckling gav han oss ganska tuff feedback. Vi hade något som hette produktrådsprotokoll, och där fick vi ibland skrivna kommentarer som inte alltid var så positiva. Men han hade ofta rätt i sina bedömningar om huruvida det skulle bli storsäljare eller inte, säger Tina Petersson Lind.

Och rätt hade Kamprad också när han ibland sågade någon idé och skrev att den var "märklig" och skulle bli något för fyndhörnan, förklarar hon.

Arbetet fortsätter

Kollegan Evamaria Rönnegård, en av designcheferna på Ikea, berättar om en väldigt närvarande ledare som lett medarbetare genom visionen för Ikea. Dokumentet från 1976, "En möbelhandlares testamente", kommer fortsätta följas, förklarar sortimentschefen.

– Naturligtvis känner vi en väldigt stor sorg. Men i vårt arbete tror jag inte att det kommer att påverka oss så mycket, för han har visat vägen och vi är alla starkt förankrade i vision, värderingar och Ikeas kultur. Så vi fortsätter i morgon som vi gjorde i går, säger Evamaria Rönnegård.

Kondoleansboken fylls med hälsningar, blommor läggs vid entrén till museet och mångåriga medarbetaren Gunni Arvidsson går hemåt. Kanske plockar hon fram någon av de tre broscher – som föreställer den karaktäristiska insexnyckeln – hon fått för sin långa och trogna tjänst.

– När jag hade varit 50 år på Ikea kom Ingvar med en brosch till mig, det tycker jag var jätteroligt. Efter tio år fick vi en brosch i silver, 25 år i guld och efter 50 år i vitt guld med en diamant. Jag var den tredje som fick en sådan. Jag skulle väl kanske ha på den lite mer, men nuförtiden bär man ju inte brosch så ofta, säger hon med ett skratt.