Mejla

Wolfgang Hansson

Extremism föder extremism

Dåden i Nya Zeeland är ett typexempel på hur extremism föder extremism och bidrar till en accelererande terrorspiral.

Genom den islamistiska terrorn har högerextrema krafter fått en perfekt förevändning att slå tillbaka.

Risken för så kallade copycats är uppenbar.

Lite i skymundan av Islamiska statens terror har även högerextrema grupper och individer trappat upp sin aktivitet de senaste åren.

Faktum är att terror med högerextrema förtecken det senaste året stått för nästan alla terrordåd i USA. De har riktats mot muslimska mål men också mot svarta kyrkor och synagogor.

Men vi har sett ett uppsving av de högerextremas terror även i Kanada och Europa.

1 av 12
En skytt filmade masskjutningen och sände live på Facebook.

I januari 2017 sköt en tidigare ostraffad vit man ihjäl sex muslimer vid en moské i Quebec i fransktalande Kanada. Dådet påminner till viss del om det i Christchurch med den skillnaden att han var ensam och inte lika välorganiserad.

I Tyskland har det efter 2016 skett rader av attacker mot flyktingförläggningar runtom i landet och nynazistiska celler har avslöjats inom polisen.

2011 genomförde Anders Behring Breivik ett av de mest fruktansvärda terrordåden i Europa då han särskilt valde ut ungdomar som tillhörde det norska socialdemokratiska partiet. Precis som i Nya Zeeland lämnade han efter sig ett manifest där det framgick att han såg islam som det stora hotet mot västvärlden och de vita rasen.

Liknande terror

I Sverige hade vi attacken mot en grundskola i Trollhättan 2015 som var direkt riktad mot invandrare.

Listan skulle kunna göras mycket längre.

Spontant känns det som det borde vara en avgrund mellan islamistiska dåd och högerterrorism men på många sätt påminner de om varandra. Bådas syfte är att skapa en ökad polarisering i samhället och utlösa en kraftig motreaktion från myndigheterna i form av hårdare straff och repressiva metoder som drabbar den grupp som ligger bakom terrorn.

Islamistiska terrorister hoppas att samhällets hårda svar mot muslimer ska leda till att den muslimska befolkningen gör uppror och ställer sig på kalifatets sida. Högerterroristerna resonerar likadant, från Timothy McVeigh som låg bakom bombningen av den federala byggnaden i Oklahoma 1995 till Breivik i Oslo 2011 till Tarrant i Nya Zeeland 2019. Deras dåd skulle leda till en revolt där deras meningsfränder till slut kunde ta makten.

Terroristernas egen sjuka logik som lyckligtvis hittills visat sig helt sakna förankring i verkligheten.

Motiverad av Drottninggatan

Islamistisk terror och högerterrorism drar nytta av varandra. De rentav behöver varandra för att få till den civilisationernas kamp de eftersträvar och för att göra sina verklighetsbilder trovärdiga för sina egna anhängare.

I Christchurch-dådet hävdar huvudmannen att hans motivation för att döda muslimer föddes ur dådet på Drottninggatan i Stockholm.

Det oroande med terroristerna i Nya Zeeland är att de helt verkar ha gått under polisens radar. De har inte befunnit sig under övervakning eller funnits med i tidigare register. Den farligaste typen av terrorist och den som är svårast för samhället att skydda sig emot.

Terrorismen har fått draghjälp av den allt hårdare tonen i samhället och framväxten av starka populistiska partier över hela västvärlden.

Gäst i Fox

Huvudmannen i Nya Zeeland säger själv att han inspirerats av den konservativa amerikanska debattören Candice Owen som förekommit på diverse högerextrema sajter men även varit gäst på den amerikanska tv-kanalen Fox. Hon är känd för sina islamofoba och rasistiska åsikter.

I USA var det efter att Donald Trump hade gett vit makt-rörelsen en ökad acceptans som en man med högerextrema åsikter körde in i en grupp motdemonstranter och dödade en av dem.

Dådet i Nya Zeeland genomfördes för att väcka maximal uppmärksamhet och skapa rubriker över hela världen. Precis som IS uppmanar sina anhängare att genomföra dåd runtom i världen så hoppas de som genomförde massmordet i Christchurch att de ska få efterföljare.

Risken är stor att de blir bönhörda.

avWolfgang Hansson

ARTIKELN HANDLAR OM