Perssons tal på Skansen

NYHETER

Kära medmänniskor.

Aldrig har det känts så svårt att välkomna ett nytt år.

Ett år som för väldigt många i vårt land kommer att bli det tyngsta någonsin. Ett år som naturligtvis också så småningom kommer att bära med sig möjligheter, glädjeämnen och framgångar.

Vår stora uppgift blir nu att dela en svår tid med varandra. Att stötta varandra genom förtvivlan, sorg och saknad, att hålla samma genom dagar, veckor och månader.

Därför kan jag känna värme när jag ser er alla här i kväll som står så tätt tillsammans. Vi är så mån ga, vi är starka och vi kan hjälpas åt.

Låt vårt löfte för det nya året bli detta: vi ska vara medmänniskor i ordets bästa bemärkelse, vi ska möta dig som var där när flodvågen drev liv mot död. Vi som står här ska möta andra när det är som svårast.

Minns att sorgen är dubbelt tung att bära ensam. Tala men lyssna ännu mer. Ha inte bråttom, ha tålamod, vänta. Var inte rädd att glädjen ska göra ont värre. Den behövs som luft att andas.

Det är bara minuter kvar till tolvslaget. Vi skulle ha firat med fyrverkerier och fest. Vi kan lyfta blicken ändå för allt det som ska födas, väckas och växa i en ny tid. Vi hälsar det nya året välkommet och jag säger "gott nytt år".

Samtidigt går våra tankar till alla dem vi saknar, till alla dem som plågas av ovisshetens ångest, till alla dem med vilka sorgen har slagit följe.

Vi hälsar 2005 stillsamt och värdigt här på Skansen. Därför väljer jag som avslutning på mitt tal att läsa Mikael Wiehes vackra Nocturne.

"Nu vilar vind

Nu slumrar mörka vatten

Nu falnar glöd

Nu faller dag

till ro

Nu stillnar tid

Nu saktar livet stegen

Nu stiger dröm

Nu tystnar äng

och skog

En kort sekund

en tyst minut

en liten stund

låter sej livet hejdas

Nu sover jord

Nu blundar solens öga

Nu kommer natt

Nu faller dag

till ro"

Tack.

Statsminister Göran Persson