Lisa är artig och harmlös

NYHETER

Lisa Ekdahls spelning är ingen sensation. Det är inte heller något fiasko.

Allt är bara väldigt harmlöst.

Foto: Den 18 augusti spelar hon på Liseberg i Göteborg.

Det är svårt att recensera Lisa Ekdahl. Åtminstone om man som jag gör det för allra första gången.

Fördomarna om hennes person och artisteri - uppbyggda av skivornas bleka låtmaterial och olika kollegors hårda kritik genom åren - liknar ett svårbestigligt berg. Det krävs nästan en avancerad klätterutrustning och en skicklig sherpa för att den egna uppfattningen ska bli någorlunda fri och obunden.

Ekdahls konsert ska helst bekräfta att hon är en nästan osannolikt pretentiös, intetsägande och onödig artist.

Glädjande nog visar det sig att jag slipper sparka in en dörr som stått vidöppen sedan singeln "Vem vet" från 1994.

Visserligen går det inte att hitta några hållbara argument för att hennes smått teatrala blandning av franska toner, bossa, jazz, Bellman och pop ska vara relevant sensommaren 2004. Men det finns inte heller särskilt mycket att irritera sig på.

Lisa Ekdahl är bara en artig och harmlös nymf med gitarr. Som sjunger artiga och harmlösa visor om ditten och datten.

Tack vare bandet, där skickliga musiker som gitarristen Mattias Blomdahl, blåsaren Per "Texas" Johansson och basisten Desmond Foster ingår, kan till och med en försiktig värdighet skönjas.

Lisa Ekdahl

Markus Larsson