"Våga vara medmänniskor"

NYHETER

Kungen talade om katastrofens offer vid minnesceremoni

Foto: berättade om sin egen förlust Kung Carl XVI Gustaf höll ett tal under minnesstunden i Stadshuset på måndagen. Han berättade då om hur han själv som barn förlorade sin pappa.

Ordens otillräcklighet var ett centralt tema när Stockholms stadshus på måndagen fylldes med representanter från alla delar av det svenska samhället.

– Tänk om jag som kungen i sagorna kunde ställa allt till rätta och sluta berättelsen med att de levde lyckliga i alla sina dagar. Men jag är precis som ni: en sörjande, sökande medmänniska, sade Carl XVI Gustaf i sitt tal.

Hela kungahuset, regeringen, representanter för riksdagspartierna och en lång rad myndigheter fanns på plats, men också många ungdomar från till exempel idrottsföreningarna i Stockholmsområdet.

Regeringens tanke med timmen i stadshuset var inte i första hand att det skulle vara en sorgeceremoni, utan en möjlighet till eftertanke och gemenskap. Det blev en musikalisk inramning av tre korta tal av kungen, ärkebiskop KG Hammar och statsminister Göran Persson.

Vet hur det är

Temat i kungens mycket öppenhjärtiga och personliga tal var att vi alla måste försöka hjälpa och stödja dem som förlorat anhöriga, framför allt barnen.

– Hellre än att hålla tal skulle jag på ett mera påtagligt sätt ge värme åt alla som drabbats. Jag skulle vilja finnas till för alla som vill berätta om sina hemska upplevelser från det paradis som plötsligt förvandlades till ett helvete.

CarlXVIGustaf påminde om att han i unga år förlorade en förälder.

– Jag vet vad det betyder att växa upp utan en pappa. Jämfört med många barn hade jag det säkert bra, men för alla barn är en förlorad förälder alltid oersättlig. Jag vet något om den saken.

– Jag liksom alla män i min generation är ovan att visa känslor, men jag vill säga till alla som känner så: våga visa svaghet, värme och känslor. Låt oss våga hjälpa. Låt oss lägga våra masker åt sidan och våga vara medmänniskor.

Sorgen del av livet

Ärkebiskop KG Hammar talade om döden och sorgen. Han påpekade att döden i det moderna samhället inte är så påtaglig som den en gång varit och att vi är ovana att gemensamt hantera en stor sorg.

– Vår verklighetsuppfattning blir mera sann om vi räknar med döden. När vi är medvetna om döden, den som hela tiden finns där, men som kommer oväntat, överrumplande och orättvist blir livet mera värdefullt. Varje ögonblick blir något oskattbart, inte något självklart utan mera som en gåva att förvalta.

– Tårar, också på offentliga platser är inget ovanligt längre. Skrämmer det oss eller värmer det oss? Bara den som älskar sörjer. Är det inte det som värmer oss alla att sorgen visar på så stor kärlek som finns där hela tiden. Kärleken, sårbarheten och sorgen hör samman. Är det inte snarare så att sorgen alltid ska vara en del av livet, för bara då är kärleken det.

Läs hela talet

Björn Ewenfeldt/TT