Anarki med pondus från en samlad klan

NYHETER

ROSKILDE

De kom.

Bara en sån sak.

Wu-Tang Clan bevisar dessutom med all önskvärd tydlighet att de fortfarande inte är några man tjafsar med.

Foto: INGA ATT TJAFSA MED Det är en bedrift i sig att Wu-Tang Clan kommer till Roskilde - och det dessutom i komplett niomannatrupp. Att de dessutom bjuder på ett fräckt hiphop-party gör knappast saken sämre.

Förra gången, 1997, dök de aldrig upp. Efter vad som lär ha varit ett rejält bråk klanmedlemmarna emellan fick de åka hem till USA utan att ha lagt ett enda rim på Roskildefestivalen.

Nio man på scen

Så det är förstås en framgång att Wu-Tang Clan över huvud taget kommer in på scenen den här gången.

Än mer anmärkningsvärt är att de är hela nio man på scen, och man behöver bara kasta en blick på Method Man eller överhuvudet RZA för att inse att de gillar att klanen är samlad igen.

Det har inte varit så mycket snack om Wu-Tang Clan på senare år, det har på sina håll hävdats att tiden för deras hardcorehiphop var 90-talet.

Speciell och mäktig upplevelse

Men så fort de kliver in på scenen tar de över den. De knallar runt fram och tillbaka och huller om buller som ett gäng hiphoppirater och rappar i munnen på varandra. Det är anarki med pondus, och efter lite publiksurfing och klassikern "Wu-Tang Clan ain"t nuthing ta f" wit" har klanen inga problem att få såväl hiphopkidsen som hårdrockarna och popsnörena, och rätt många av de 50-plussare som gått in gratis för att se Santana, att höja händerna i luften och göra W-tecknet.

Måhända känns inte all deras musik så revolutionerande som den en gång gjorde, men de här hiphoplegendarerna på samma scen är fortfarande en väldigt speciell, och ganska mäktig, upplevelse.

Wu-Tang Clan

Håkan Steen