Kyligare än han vill erkänna

NYHETER

I morse låg en urdrucken flaska alkoläsk på golvet i hotellets hiss.

En av rutorna till en affär för köksutrustning var sönderslagen, provisoriskt lagad med tejp från ett vaktbolag.

Strax före polishuset var glasväggen på en busskur krossad, skärvorna strödda över trottoaren.

Solig söndagsmorgon i fridfull stad, med de fysiska spåren efter lördagens festligheter vilket är synonymt med grov fylla i den svenska supkulturen.

Niklas Lindgren var en del av den. Men i hans fall slutade inte festiviteterna med krossade rutor utan krossade människor.

"Flickan låg i fosterställning, hon skakade, huttrade av köld, hennes tröja var uppe vid halsen, byxorna var uppknäppta men ej neddragna. Väktaren försökte tilltala kvinnan och det första hon sa var hjälp ..."

Så står det i ett av polisens vittnesförhör om överfallet vid universitetssjukhuset i mars 2000. Det var åtta grader kallt. Väktaren som fann kvinnan trodde först att hon var en sopsäck, slängd bredvid en container.

I Lindgrens förklaringar till sina gärningar finns det återkommande temat fylla och den plötsliga impulsen att överfalla kvinnor som kom i vägen för honom.

Advokat Leif Silbersky menar att det finns en god och en ond Lindgren. Den gode bar på djup ånger över vad den onde gjort.

En uppgift i förundersökningen stör den bilden.

Första våldtäkten som Lindgren åtalas för inträffade den nionde maj 1999.

Lindgren tog också kvinnans handväska. Polisen kunde följa hans flyktväg en bit genom stadsdelen Haga eftersom han kastade hennes saker efter hand.

Han slängde dock inte allt. Nästa dag, på söndagen, eller möjligen efter ytterligare en dag, på måndagen, hittade Niklas Lindgren kvinnans körkort och bankomatkort i sin egen plånbok.

Han var då nykter. Han var den "gode" Niklas Lindgren, den älskvärde maken och omtänksamme fadern. Han var på väg hem.

Hur reagerade han när han fann kvinnans körkort och bankomatkort? Brände de handen på honom? Kastade han dem ifrån sig i skräck och avsky - för sig själv?

Nej, Lindgren stoppade in kortet i bankomaten och slog några koder på "vinst och förlust", som det står i förhöret. Han försökte inte en gång. Han försökte flera och är osäker på om maskinen svalde kortet eller om han sedan kastade det i sopkorgen bredvid automaten.

Advokat Leif Silbersky förklarar bankomatkortet med att "den ondes roll ännu inte gått ur" Lindgren.

- Det onda hade fortfarande övertaget.

Kanske är det så.

Men historien med bankomatkortet ger i blixtbelysning en annan bild av Niklas Lindgren än den han själv vill ge, som en man som "ställer till det" i fyllan och villan.

På eftermiddagen åkte jag ut till den gula tegelbyggnad i stadsdelen Teg som rymmer en Konsumbutik och Föreningssparbanken. En bit till vänster om uttagsautomaten där Niklas Lindgren stod för drygt sju år sedan fanns en anslagstavla.

Någon hade försökt tända eld på den. En dumhet i fyllan och villan, en kultur som Niklas Lindgren var en del av, och ändå inte.

Peter Kadhammar