Så tycker ni läsare

NYHETER

Eftersnack i kväll: ”Vetenskapsmagasinet” om designade barn

Metoderna för blivande föräldrar att påverka att barnet föds välskapt blir allt mer avancerade. Om det handlar kvällens ”Vetenskapsmagasinet” i SVT 2.

Och om det handlar kvällens Eftersnack.

Här kan du läsa vad ni läsare tycker om ämnet. Ge gärna din egen åsikt! Sidan uppdateras löpande under kvällen.

Nu upphör den här sidan att uppdateras. Fortsätt gärna diskussionen om ”Vetenskapsmagasinet” på vår chatt!

Välj Öppen kanal och sedan Tv-rummet.

/Eftersnacksredaktionen

-----

En annan sak jag kom att tänka på...om man är tilräckligt mogen att ha

sex, är man då inte tillräckligt mogen att ta konsekvenserna?

Och vad är det som säger att ett barn med funktionshinder är svårare att

ta hand om än ett 'friskt' barn? Programmet 'Supernanny' är väl ett

bevis på att barn inte behöver ha ett funktionshinder för att vända upp

och ner på hela tillvaron...men gör inte alla barn det mer eller mindre?

Det finns så himla många fördomar om barn med funktionshinder, som att

alla barn med funktionshinder är barn hela livet och hjälplösa paket,

eller att de lider. Faktum är att många flerhandikappade barn med en

svår CP-skada i botten i flera fall föds friska men de skadas under

eller strax efter förlossningen...så vi kanske borde ta bort dem ur

diskussionen....

Jag har kollat runt lite och insåg att jag hade med ett faktafel i mitt

förra inlägg. Nu för tiden föds ca 20 barn årligen med ryggmärgsbråck

(myelomeningocele/spina bifida) - utan abort hade den siffran varit

60.... Nu är jag ju extremt jävig men SÅ farligt är det inte att ha

ryggmärgsbråck! En 'fördel' med medfödda funktionshinder är att barnet

inte vet något annat, det är NORMALT för oss att ha våra

funktionshinder.

Så vad är egentligen normalt och onormalt, friskt och sjukt? Är det

majoriteten som bestämmer det?

Nåja, jag inser att den här diskussionen kan fortgå i evig tid eftersom

folk har olika erfarenheter...och det är väl bra, så länge mångfalden

får bestå.

/Ceci

-----

Designade barn

Har precis avslutat en kurs i etik på Linköpings Universitet (eller

håller på, jämrans hemtenta) och vi har diskuterat just de här

frågorna (och även eutanasi, genmodifierade grödor etc, allt sådant

som tycks ha dykt upp i media på sistone) och det slår mig hur nyttigt

det vore med en mer aktiv debatt kring de här frågorna.

Det vanligaste argumenten jag sett verkar handla antingen om A) att

man inte ska "in och pilla" på sånt som hör till naturen och B) att

ingen kan bedöma hur någons liv kommer bli, att folk som har diverse

åkommor anser att man inte ska få "designa barn" (fruktansvärd term,

väldigt vinklad) för att ta bort sjukdomar.

Argument av typen A) faller på att man inte kan göra någon tydlig

distinktion mellan "naturligt" och "onaturligt". Argument av typen B)

är lite klurigare, men i princip kan man säga att det inte går att

rättfärdiga bakåt. Dvs, det handlar inte om att "ta bort" redan

existerande individer - det handlar om att förhindra att barn föds med

mer eller mindre svåra åkommor. Att någon idag levande indivd har en

åkomma, och tycker att dess liv är lika bra för det hör liksom inte

hit. Det blir lätt att man diskuterar i termer av "det barnet som

skulle fötts föds inte, alltså har man stoppat ett liv till förmån för

ett annat". Men barnet som skulle fötts föds ju inte, har inte och

kommer aldrig existera - att tala om att ett barn "skulle finnas"

eller "var menat att finnas" håller enbart om man tror på en Gud

(eller liknande) som på förhand har bestämt vad som ska eller inte ska

ske - och iaf jag har svårt att tro på ett sånt argument.

/Mats

-----

Först och främst vill jag påpeka till signaturen "Marita" att människor mognar i olika ålder. Jag vet människor som fått barn väldigt tidigt, men det gör dem inte till dåliga föräldrar. Graviditen kanske inte ens är planerad! Alla P-piller fungerar inte tillsammans med alla kvinnokroppar så vissa råkar faktiskt ut för att bli gravida ändå! Eller så kanske kondomen sprack.

Men nu till saken..

Jag tycker att förlärdrarna till ett foster som har skador så stora att det kommer att rasera hela deras tillvaro ska ha rätten att välja bort det. Nu syftar jag inte på lättare störningar. Ett barn som aldrig kommer kunna fatta egna belsut, tänka någorluna klart och kommer att bli utsatt för det som verkligen sker i dagens samhälle; ett samhälle där folk kollar snett för att man är lite annorlunda, kanske får det bättre om det inte föds. Barnet kanske är så skadat att föräldrarna inte klarar av att ha det hemma ens. Fast det är klart, man kanske inte med säkerhet kan säga riktigt hur skadat barnet kommer att bli redan i magen. Men oavsett hur gravt handikappad man än är, så är man vard att älskas för den man är, utan att folk ska se ner på en. Ingen människa är perfekt!

Om det har syskon så kommer även de att få det väldigt jobbigt då ett sådant barn kräver väldigt mycket uppmärksamhet! Men självklart är det upp till föräldrarna att avgöra, och ingen har rätt till att firågasätta deras beslut - vilket belsut de än tar.

"Alla har rätt till ett liv" , när börjar livet?

På den här frågan finns inga rätt och fel svar. Allt beror på omständigheterna.

/Helén 16

-----

Min uppfattning i detta ämnet är att jag tycker det är upp till föräldrarna vad dom klarar av... själv skulle jag inte vilja ta hand om ett barn resten av mitt liv. För om barnet blir gravt CP-skadad är det ett barn hela livet. Men detta får man överväga tillsammans med läkarna. Jag skulle inte själva vilja leva vidare ifall jag råkade ut för en olycka där jag blev förpassad till ett liv i rullstol, förlamad från nacke och nedåt och inte kunde prata... Tar ställning för dödshjälp!!!

/25 och studerande!

-----

PS. Tack till "en ovanligt vanlig mamma" Håller helt med dig, våra barn med Downs Syndrom är inga "Riskbarn" och om de skulle försvinna helt i framtiden, precis som du skriver...tänk vad mycket kärlek världen skulle gå miste om

Mvh Acki /också en stolt mamma

-----

Jag tycker inte att barn ska 'designas' på något sätt över huvud taget. Det kanske beror på att jag skulle väljas bort av de flesta föräldrar eftersom jag föddes med ryggmärgsbråck.

På något sätt så känner jag mig som tillhörande ett folkslag som utsätts för folkmord (huvudorsaken till varför det föds nästan hälften så många barn nu som för 20 år sedan är abort). När jag säger detta så tycker många att jag överdriver, men tänk dig själv att få höra att "om jag

fått veta att jag väntade ett barn som dig så skulle jag ha gjort abort"? Inte särskilt uppmuntrande, eller hur?

Ingen kan säga hur mycket en annan människa lider, så lidande-argumenten köper jag inte. Och det finns inga garantier för att en människa som föds "frisk" slipper lidande och/eller sjukdom senare i livet heller.

Jag har levt ett helt okej liv i snart 30 år, och önskar att folk slutar vara så rädda för det okända och "annorlunda" och låter barn som kanske inte är som andra leva.

/Ceci

-----

Min son har Downs Syndrom och är nästan vuxen. Jag skulle aldrig vilja vara utan honom, visst behöver han lite hjälp med en del saker, men han hjälper också mig.

Han är konstnär och gör en massa människor glada med sin konst, han har också väldigt stor glädje av att få syssla med sitt måleri och med sitt tecknande.

Han är en sådan fin och empatisk kille. Han har en självklar pondus och intelligens, han har vissa begränsningar när det gäller skrift, matte etc.

Han är full av charm och kastar sig inte runt halsen på människor som många tror att de med D.S. gör.

Han kan vara väldigt reserverad, vill lära känna en människa först.

Det är lätt att vara mamma till honom och roligt.

Tänk om folk begrep att det inte är något farligt att ha ett "annorlunda barn" med en extra kromosom.

Jag kallar hans extra kromosom för en "kärlekskromosom" (och då blir det många!) Det finns så mycket fördomar i vår värld, grundade på okunnighet och rädsla...

Vi är helt enkelt rädda för det okända.

Låt alla barn få välkomnas till världen med sina olikheter.

Moder Theresa sa en gång att man kan se hur ett samhälle är på hur vi tar hand om våra "minsta".

Livet är inte perfekt och kommer aldrig att bli det.

Jag tror att funktionshindrade människor behövs likaväl som så kallade "normala".

Vem är frisk och vem är sjuk i samhället idag undrar jag

Mvh från en stolt mamma till fyra barn

/Acki

-----

Vårt sjuka samhälle håller på att drastiskt utplånas i en egoistisk och ond välfärd. Som förälder till ett handikappat barn blir man besviken och bitter över medmänniskor som tror sig vara en Gud, och vilka tror sig kunna bestämma över liv och död.

Låt dessa barn som är annorlunda vara ifred, för de sprider glädje och kärlek. Låt dessa barn visa vägen för de människor som tror att identitetn finns i karriären eller statusen över lyxliv. Låt dessa barn visa att den sanna identiteten finns i hjärtat.

/Kim Stenvik

-----

Egoister!

Det är intressant att se hur folk resonerar utifrån sitt eget perspektiv och ur perspektivet hur verkligheten borde se ut. Personer med handikappade barn snackar om hur glada de är över sitt eller sina barn, om hur deras liv förbättrats positivt, om hur lyckliga alla föräldrar är över sina defekta barn. Ja, jag menar defekta, för det är det vi talar om här. Man kan tycka och känna vad man vill om dessa barn och människor men faktum kvarstår, det handlar inte om omgivningens värderingar av defekta personer, för det är inte värderingarna som konstituerar defekten utan tvärtom. Vems lycka är det som räknas i den verklighet vi lever i? Inte barnens tydligen, och definitivt inte framtida generationers.

Andra anser sig ha höjt blicken för att skåda det större perspektivet och anser att barn inte skall designas med motiveringen att människan inte skall lägga sig i allting. Det är då intressant, och för att uttrycka sig milt, lite märkligt att man samtidigt propagerar för att liv i alla dess former är heligt och till varje pris skall upprätthållas och värnas om. Om vi inte skall lägga oss i allting skall vi heller inte "rädda" barn som inte är livsdugliga, inte störa det evolutionära trycket som gjort att vi befinner oss där vi befinner oss idag.

Lämna plats åt friska starka storasystrar och storebröder genom att ta bort en potentiellt född förlorare som inte ens behöver lida, allt annat är en orgie i egocentri!

ALLA HAR RÄTT ATT FÖDAS FRISKA!!

// Charlotte

-----

Vart går gränsen? Närsynthet eller fräknar?

/Linda

-----

Många genier och uppfinnare genom historien har haft olika former av funktionshinder såsom autism, dyslexi eller CP. Det kanske är så att det kan vara en fördel med någon form av funktionshinder för att kunna bli ett geni eller en bra uppfinnare (många av dessa brukar betraktas i folkmun som "knäppgökar"). Personligen är jag av den övertygelsen att "normalstörda personer" aldrig har förutsättningar att bli varken genier eller inovatörer av rang. Vi (jag betraktar mig som normalstörd)

"normalstörda" är mer eller mindre duktiga "kopiatorer". Skolan klarar av att hantera "normalstörda" "kopiatorer" ty de passar inom skolans ram. Men genierna och inovatörerna som har svårt att passa inom den ram skolan är anpassad för klarar skolan ej av. Så frågan är då skall människan designa bort genierna och innovatörerna och bara ha kvar "normalstörda" barn?

MVH

LB

-----

Hej !

Adolf Hitler ville utrota ( och gjorde det ) efterblivna, krymplingar mfl.

Att gör fostervattensprov är att gå i hans fotsteg.

/ Pelle Ericsson

-----

Jag vill bara berätta att jag jobbar innom LSS och möter många olika handikapp genom mitt arbete som personal på ett dagcenter o som personlig assistent. Jag är så otroligt Tacksam att jag får jobba med dessa människor

De ger mig så mycket varje dag och jag är Stolt över att dom accepterar mig som sin hjälpande hand/händer mm

Trots att jobbet är dåligt betalt skulle jag aldrig byta det mot något annat.

/LENA

-----

Borde vara föräldrarna som skulle designas innan barnet ens blir till.

Du måste uppnå en viss ålder för att få lov att övningsköra.

Du måste vara 18 år för att få lov att ta kökort.

Du måste vara tillräckligt gammal för att få lov att gå på systembolaget.

Finns regler och lagar för väldigt mycket.

Men......

Vilken j....a idiot som helst kan bli förälder.....

/Marita

-----

Vårt första barn var så välplanerat så, allt gick på räls.

Det blev så lätt att ta ett småsyskon för givet... Efter tre missfall väntade vi på genetisk utredning varför våra foster inte fortsatte att leva - då upptäckte vi att vi var gravida igen. Ultraljud varje vecka för att kontrollera om det fortfarande fanns liv (ingen av de tidigare graviditeterna hade nämligen avslutats av kroppen spontant, utan behövde tas bort kirurgiskt), hormonsprutor, illamående och en helvetisk oro

över hur det skulle sluta. I vecka 21 upptäcker ultraljudande barnmorska en uppklarning i fostrets buk, det visar sig vara njuren som är uppspänd med urin. Fostrets urinvägar fungerar inte ordentligt. Vi följer utvecklingen vecka för vecka. Om njuren tar för stor plats i buken kommer andra organ att klämmas och allvarliga skador uppstå... Tack och lov går det bra och när sonen föds undersöks han för att se så att allt fungerar i hans mage. Det visar sig att allt är OK, sånär som att han saknar en njure. Tack vare denna fina ultraljudsteknik kunde sjukvården vara beredd på att se över hans

funktioner direkt han föddes och kunde utfärda råd till oss hur vi ska hantera urinvägsinfektioner, saltintag, framtida alkoholintag och så vidare. Om denna teknik inte funnits hade vi riskerat hans hälsa så många gånger i

ren okunskap. Med tanke på de småsyskon vi mist, är det ingenting som jag skulle vilja vara med om!

/Oskars mamma

-----

Jag ser det som att man kan använda kondom eller p-piller om man vill. Detta är också önskvärt om man inte vill ta hand om barnet.

Men, från och med konceptionsögonblicket anser jag att livet som är en ny själ, är okränkbart och heligt!

/Nils-Erik

-----

Jag tycker att det är upp till föräldrarna själva att ta det beslutet, om dom vill ta bort ett barn som av någon anledning har ett handikapp. Ingen annan människa har den rätten att säga om det är rätt eller fel.

Man ska ha i tankarna att ett friskt barn behöver mycket uppmärksamhet, vad behöver inte då ett barn med ett handikapp? Risken finns att det friska barnet hamnar lite utanför.

Man får göra ett val, och hoppas att man gjorde rätt val.

/ Jenny

-----

Hej!

Varje människa har rätt att välja sitt val. Man är två som skapar ett barn och väljer man att inte behålla barnet pga olika skäl så är det inte rätt av andra att ifrågasätta det. Lika om man väljer att behålla barnet.

// Therese

-----

Om man pratar om att vissa barn inte ska få födas så underbyggs attityden att det på något sätt skulle vara fel att vara funktionshindrad. Om vi någonsin ska kunna ändra samhällets attityder/fördomar om folk med funktionshinder så måste vi ju börja med att acceptera att det föds barn med funktionshinder! Det kan hända när som helst i livet att någon får ett funktionshinder och vadå, ska man ta livet av dem då?? För ett öppet samhälle där ALLA accepteras och respekteras. Det finns de som på fullt allvar tycker att "eftersom andelen människor med funktionshinder är så liten så kan man inte ändra hela samhället". Typ bygga stora toaletter där ALLA får plats, anpassa byggander dit ALLA har tillträde, anpassa arbetsplatser så alla människor som vill jobba åtminstone ska ha möjlighet utan att känna av begränsning. Men som sagt attityderna måste börja ifrån scratch, alltså från fosterstadiet.

/Therése Dahlqvist

-----

Härligt att se att denna fråga engagerar. Skönt att se att det finns en hel del respekt för liv kvar i vårt samhälle. En fundering bara...Tror verkligen Darwin att det bara är svårt skadade som sorteras bort? Att det bara är barn som annars skulle lida under sitt liv? Så är det ju inte idag. Idag sorteras ju även fullt livsdugliga bort. Och tror Harmony verkligen att allt är så enkelt. Att ett vanligt barn är lika med framgång och lycka. Det kan vara svårt att ha ett funktionshinder i vårt samhälle, men det beror ju sällan på själva funktionshindret utan på omgivningens inställning till funktionshindret. Blir man bemött med respekt blir ju livet enklare. Det gäller för alla.

/Katarina

-----

Som vanligt har man valt att vinkla reportaget och tar inte upp alla aspekter av ämnet.

Ett användningsområde som inte tas upp är att man kan använda PGD för att hjälpa barnlösa par att få barn. Det är väldigt stor skillnad mellan att välja bort ett embryo pga dess egenskaper och att välja ut ett embryo för att det har förmågan att bli ett barn. Hoppas att regeringen tänker på det innan de tar sitt beslut...

/Glenn

-----

Att få barn är ingen självklarhet, det är en gåva. Mitt enda barn, som vi fick vänta länge på, är flerhandikappat. Det viktigaste för oss föräldrar är att hon mår bra, och att hon blir accepterad och älskad för precis den hon är. Det finns ingen "perfekt" värld eller människa, och det finns inga garantier att slippa sjukdom, olyckor och handikapp. Sådant kan drabba en närhelst i livet, hur "designad" man än skulle vara före födseln.

/Solveig

-----

Jag har nu ikväll tittat på ännu ett program om "risken" med att få ett barn med downs syndrom. Som mamma till en flicka med downs syndrom reagerar jag varje gång de pratar om "risken". Jag kan förstå det när man inte har ett barn med downs. Men jag tror att vi är många som inte ser det som en risk, utan en möjlighet. Barn med downs syndrom har stora möjligheter - men det gäller att deras omgivning är beredda att ge dem tillgång till sina möjligheter. Betänk att barnmorskan skulle säga detta istället: "Det finns en risk att du kommer att utvecklas som människa och få nya insikter om vad livet går ut på". Borde vi inte sluta med "riskpratet" när det gäller downs syndrom?

Sedan detta om att barnet skulle vara friskt eller sjukt. Min dotter föddes frisk med downs syndrom. Jag menar inte att alla gör det, men det är inte precis extremt ovanligt. Downs syndrom är inte en sjukdom.

Till sist måste jag säga att jag blir sorgsen när jag hör hur det finns en risk att downs syndrom försvinner i framtiden. Tänk så mycket kärlek som skulle gå förlorad.

/En ovanligt vanlig mamma

-----

Hej.

Medicinskt har utvecklingen nått långt, att kunna designa ett barn för att ett annat, mycket sjukt barn, skall kunna få överleva. Att använda det barnet som donator, utan att först fråga om det vill det. Är det rätt? Vuxna

personer blir först tillfrågade, släkten vid händelse av dödsfall, donationsregister finns om man anmält sig, man måste fråga enligt lag.

Men gäller det om man är ett barn, då bestämmer väl förmyndaren? Eller? Tänk att man lever bara för att vara donator.

Låt utvecklingen stanna där den är och ta hand om alla de barn som far illa till exempel på grund av krig, svält, narkotika, alkohol och så vidare.

Men med äggdonation, spermadonation för de som inte kan få barn på naturlig väg. De barnen ÄR älskade och efterlängtade oavsett intelligens och utseende.

Tänk på vad försäkringsbolag kan göra i framtiden. Tog du det där DNA-provet? Kommer ditt barn att utveckla någon sjukdom om 20, 30, 50 år? Kommer barnet att kunna försäkra sig på grund av det, eller för att du inte tog något DNA-prov?

Och tänk vad världen skulle bli tråkig om alla vore en Einstein, Newton, Kopernikus etc.

Lillen.

-----

Ibland vet vi hur stor risken är att föda ett barn med handikapp. Ibland inte. Jag visste inte. Hon var för tidigt född, i 25 veckan. Det var 1983, hon hade 50% chans att överleva. Hon överlevde och är idag 22 år. En tjej som gått särskolan, fått ett liv med aktivitetsbidrag som innebär begränsad inkomst. Men jag älskar henne och hon älskar livet. Skulle jag valt bort henne? Knappast. Men jag önskar att samhället tog hand om hennes resurser och inte bara såg hennes begränsningar. Hon har så mycket att ge!

/Annika

-----

Jag läste att en hade skrivet i diskussionen att barnen hade rätt att "vara som alla andra". Med hur är man då?

Läste även att barnet inte skulle behöva lida och det är en fin tanke men de flesta barnen med någon form av handikapp lider inte mer än när andra människor uppmärksamma deras handikapp. Har själv jobbat med gravt handikappade människor och deras liv är inte hemska och de lider inte, de får göra allt men utifrån deras förutsättningar.

Jag förstår människor som har ett handikapp i släkten som man inte vill föra över det till barnen men annars tycker jag man ska se alla barn som en gåva!

/Sara

-----

Otroligt!

Är det detta vi vill ha? Är det verkligen så att folk vill leta efter den perfekte arbetaren, den undersköne konsertisten, den effektivaste, vackraste, bästa människan?

Visst, man förstår resonemanget med: "Det är egoistiskt att föda ett barn till livslång vård eller smärta" men överväg kära Darwin vad som tas ifrån lilla Kalle när DU berövar honom hans liv. Överväg de sköna stunder som

han skulle kunna uppleva. OCH överväg den underbara evighet han skulle ha möjlighet att tillbringa med Herren Jesus...

Psaltaren 127:3

Se, barn är en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.

/Jenkki

-----

Att en sådan här fråga över huvudtaget taget kommer upp visar tydligt hur illa ställt det är i västvärlden. Åter igen tror mäniskan att den står över allt, t.o.m de naturlagar som finns, Historiskt har det visat sig att detta blir hennes tragiska fall.

/Bertil

-----

Designade barn, nej hellre välsignade barn som ska få lov å vara som de är. Vem som helst kan förr eller senare ändå råka ut för att ens barn inte blir som man tänkt - narkoman, trafikoffer, psykiskt sjuk, tatt av tsunami eller vad som helst. MAN KAN INTE GARANTERA SIG MOT NÅGONTING, så varför ska man disigna? Min son har Downs syndrom det är inte alltid så lätt, men vem har sagt att livet ska vara enkelt. I västvärden tror vi att vi ska kunna försäkra oss mot allt, och då är vi dåligt rustade när det kommer en olycka eller ett barn som inte lever opp till förväntningarna.

/Eva

-----

Jag blir upprörd när jag läser om detta. Min son föddes med en missbildning som är väldigt ovanlig. Vi fick höra att han kanske skulle dö osv. Det fick vi reda på i graviditetsvecka 34, alltså var det aldrig tal om att ta bort barnet. Jag undrar ibland vad vi skulle fått för råd om läkarna hade sett missbildningen tidigare i graviditeten. Antagligen skulle vi fått möjligheten att göra abort. Min son är idag helt frisk, han var stark och kämpade och klarade sig! Jag kan inte råda andra, alla måste göra som de vill men jag skulle aldrig ta bort ett sjukt barn. Man kan inte råda över livet och bestämma allt. Det är något man "lär sig" och blir ödmjuk inför när man får ett sjukt barn.

/Stina

-----

Vem ska ha rätten att välja bort ett annat liv? Alla liv är värdefulla och har rätt att få födas. Ni som säger att ett handikappat barn inte har ett värdigt liv, var vänlig och öppna dina ögon!! jag jobbar sedan många år tillbaka på en specialförskola för gravt handikappade barn där vi ger varje barn livskvalité efter dess egen förmåga!

/Anki

-----

För mig handlar det INTE om att "designa ett barn". För mig och min man handlar det om att vi inte vill överföra min ärftliga sjukdom/avvikelse till det väntande barnet. Jag har lidit nog under mitt liv, och skulle aldrig vilja utsätta någon för detsamma. Hade inte vetenskapen varit så långt framskriden som den är i dagsläget hade vi aldrig vågat oss på att bli föräldrar biologiskt. Nu har vi fått en fantastisk chans! TACK till er på Karolinska, för att ni ger oss möjligheten att bli föräldrar med hjälp av PGD!

/Blivande mamma

-----

Tänk om barn kunde få välja bort vissa föräldrar t ex de föräldrar som super, misshandlar fysiskt, psykiskt ich sexuellt samt föräldrar som är psykiskt sjuka eller begåvningshandikappade! Barnen kanske kunde få bestämma precis vilka egenskaper föräldrarna ska ha. Hade blivit en bättre värld än om det gick att göra på det viset istället!

MVH

Åsa

-----

Hej!

Suck vad det här med etik blir svårt, självklart ska de som vill ha barn få de förmåner som ett högteknologiskt samhälle erbjuder. Ingen annan ska bestämma över en förälder som önskar abort för att det inte orkar med ett funktionshindrat barn. Alla barn har rätt att vara välkomna och älskade.

/Eva

-----

Kluven

Hej!

Jag är väldigt kluven i frågan att ”designa” barn. I dags läget så har jag fyra flickor varav två har funktionshinder. En har Autism, Epilepsi, AD/HD och Mental Retardation (utvecklingstörning, lindrig) och den andra flickan har Asperger.

Om det nu var så att jag bestämde mig för att skaffa ett till barn så skulle jag ta ett fostervattenprov. Inte för att något av mina döttrars funktionshinder syns på just det testet! Men jag har en möjlighet att se tex Downs syndrom.

I mitt fall vore det inte rättvist mot något av dom befintliga barnen eller mot ett barn med just tex Downs att föda fram ytterligare ett barn med funktonshinder.

Jag älskar mina döttrar som dom är! Och inte för en sekund skulle jag vilja vara utan dom. Dom har gett mig så mycket. Framför allt så har dom lärt mig mycket om mig själv. Och utan dom skulle jag inte vara den personen jag är idag!

Men var och en ska få ha valfrihet. Ingen annan kan bestämma åt någon annan vad som är rätt eller fel för just den personen.

Vänliga hälsningar

/Mamman

-----

jag tycker att man ska vara tacksam för det man får!

alla kan inte få barn, varför ska vissa få chansen att välja bort???

//Thea21

-----

Självklart ska man få välja bort sjuka och missbildade barn! Det är egoistiskt att föda ett barn till livslång vård eller smärta, en människa som aldrig kan klara sig själv, leva ett normalt liv eller vara som alla andra, varken som barn och vuxen. Finns chansen att ge alla människor ett värdigt liv, så ska man ju helt klart få möjlighet att utnyttja den!

/Darwin

-----

Ja man ska kunna väljabort sjuka barn, men bara med vissa specifika åkommor och det för deras egen bästa , de har inte plats i dagens samhälle ..

/ C.K

-----

Hejsan!

Var nyss in på undersökningen att designa ett barn.

Av egen erfarenhet så säger jag nej.

Jag har en son som är svårt autistisk och utvecklingsstörd. Han är snart 7 år.

Han har en lillebror som är två år. När vi fick lillebror så fick vi välja om vi ville göra genetiska tester.

Men tänk er själva.

Vara gravid göra fostervattensprov i vecka 16 och sedan vänta i 4 veckor till vecka 20.

Under den tiden hinner man känna foster rörelser.

Ska jag då som mamma göra ett val att ta bort mitt ofödda barn som jag känt?

Nä vi valde att föda lillebror och att inte göra tester.

För vi är inte gudar.

Vi får våra barn som gåvor.

Oavsett defekter.

Och visst det är Jobbigt med ett handikappat barn.

Men dom ger så mycket.

Och jag har lärt mig vara en annan människa, bli mer ödmjuk mot andra människor.

Jag har lärt mig att alla människor är lika mycket värda oavsett defekt eller handikapp.

Att vara mamma och pappa till ett handikappat barn innebär också att man får kämpa.

För allt. Men det är det värt.

Man gör ju allt för sina barn. Oavsett ålder.

Och jag skulle aldrig vilja ha ett perfekt barn. För hur skulle världen se ut då?

Alla föräldrar tycker ändå att våra barn är perfekta.

Med vänlig hälsning

Ulrika

-----

Trist och konformt...

...låter det med designade barn.

Tänk om den samlade mänskligheten till 100% bestod av män med slips och dokumentportföljer.

Genetiskt sett behöver vi variation, annars dör vi ut.

Främja livet & variationsrikedomen. Hylla "slumpen".

Och framför allt: välkommen, unge - vem du än är!

/Bibbi

-----

Där finns inget så kallat "Perfekt", att man redan börjar "designa" det perfekta barnet är över gränsen till galenskap. Hur dåligt kommer man då inte att må? Jag tycker inte att det är vidare hälsosamt!

/Sandra

-----

föda barn

frågan är främst, VEM ska få föda barn???

så att barnet bli en lycklig människa!

/Margareta

-----

New Brave World

Hej!

Detta att välja bort barn som troligen kommer födas med misshagliga, icke politiskt korrekta egenskaper är bara första steget. I framtiden (väldigt snart) kommer möjligheten finnas att genmanipulera embryot innan det implanteras i moderns livmoder. Syftet för föräldrarna: öka sannolikheten att få ett intelligent, vackert, musikaliskt barn med den ögonfärg föräldrarna föredrar. Syftet för sjukhuset: tjäna pengar. Priset för mänskligheten: början på slutet.

/pessimisten

-----

Designade barn?

Jag tycker det är helt rätt att man ska kunna välja bort ett barn som har defekter... med tanke på att barnet senare i livet kan komma att lida av det och må dåligt och vilka föräldrar mår inte dåligt av att se sitt barn lida... då är det bäst för båda parter att kunna få möjligheten till att välja bort det...

/Harmony

Eftersnack: