Barnläkaren berättar: "De som förhörde mig förstod inte vad jag sa"

avSebastian Chaaban

Talar ut för första gången sedan åtalet

Den 57-åriga läkaren friades från misstankarna om att hon dödade tre månader gamla Linnea.

Nu talar hon för första gången ut om tiden i häktet, mordhoten och livet efter rättegången för Läkartidningen.

Den 57-åriga läkaren vid Astrids Lindgrens barnintensivvårdsavdelning stod tidigare åtalad för att ha gett en dödlig dos av narkosläkemedlet Tiopental till tre månader gamla Linnea i september 2008.

Läkaren friades. Nu talar hon ut i Läkartidningen. Hon berättar bland annat att hon inte tror att hela händelsen skulle blivit så stor om polis och åklagare hade haft bättre insyn i det medicinska.

"De förstod mig inte"

Läkaren berättar att hon inte kände sig förstådd av poliserna under förhören.

– Redan då så uppstod ett jätteproblem. De som förhörde mig förstod inte vad jag sa för att jag råkade använde en del ord som jag inte tänkte på att översätta till vanlig svenska. De förstod till exempel inte ”natriumklorid”. Visste inte vad det var, utan de började kalla det för gift. Jag försökte förklara att det var vanligt koksalt som finns i tårar och finns på bordet ibland som vanligt salt, men de förstod inte, säger hon till Läkartidningen.

"Var ren tortyr"

Läkaren berättar även om hur polisen behandlade henne när hon greps och satt häktad.

– Där kommenderades jag in i ett rum och skulle klä av mig naken. ”Vad är på gång? Vad är det här för något?” Då väste en av poliserna att ”har man gjort något så hemskt som du har gjort, så borde man nog veta det och spela på det här sättet som du gör”, säger hon till Läkartidningen.

Vid ett tillfälle innan häktningsförhandlingen ska läkaren ha blivit slängd i väggen och ner på sin brits av en vakt.

– Det är ju ren tortyr.

Under tiden hon var misstänkt blev läkaren även mordhotad och hon beskriver tiden som mycket jobbig.

– Det har varit väldigt, väldigt jobbigt. Jag fick hotbrev också, i brevlådan och via nätet. Långa tider gick jag inte ut om jag inte hade någon med mig. Och min bil blev påkörd på gatan. Bara den. Blev jätteförstörd vid flera tillfällen, säger hon till Läkartidningen.

Nu vill läkaren blicka framåt och gå tillbaka till sitt gamla liv som verksam läkare.