En erfarenhet och en älgfilé rikare

NYHETER

Kristin Widmark Engebro – Jaktlaget: 23 gubbar och endast två tjejer. Man kan alltid hoppas på en förändring.

1 av 3 | Foto: Kristin Widmark Engebro Den här gången kommer vi väldigt nära, det är endast en liten björkdunge mellan oss och älgen.

Så satt jag återigen i jaktstugan, klockan hade just slagit sex och jaktledaren började dela ut dagens pass. Jag såg mig omkring, först på bilden med älgens träffområde, sedan på kartan som hänger på väggen och tillsist på alla jägare.

Jag räknade snabbt och fick det till 23 gubbar och endast två tjejer, inklusive mig själv. Jaja, man får helt enkelt ta och acceptera att gubbarna fortfarande har övertaget när det gäller jakten, men man kan alltid hoppas på en förändring.

Medan jaktledaren kämpade med att göra sig hörd, berättade en av jägarna om stortjuren som hade sprungit förbi tornet en höst på 70-talet och en annan om björnen som hade vrålat i buskarna några dagar innan. Själv satt jag i ett hörn och lyssnade på alla historier och små log. Nåja, passen var utdelade och vi som hade hund visste hur vi skulle gå, så det var bara att ge sig iväg. Alla hoppade in i sina bilar och körde till sina pass med ännu en dag fin jaktdag framför sig. Jag och min pappa begav oss däremot inte ut till nåt pass, utan vi slängde istället våra ryggsäckar på ryggen och började dagens vandring. Man måste gå sakta och försiktigt, allt för att undvika kvistar på träden och pinnar på marken. En knäckt gren kan göra att älgarna uppmärksammar på att vi är där och ge sig iväg.

Vi gick länge och hunden sökte febrilt efter älgarna som förhoppningsvis rörde sig i skogen, men ingenting hände, förutom att en av passgubbarna sköt en kalv under morgontimmarna. Vi bestämde oss för att stanna till för att fika och vila en stund, där vi hade bra uppsikt över myren nedanför oss.

Efter två smörgåsar och en kopp te slängde vi återigen upp ryggsäckarna på våra ryggar och fortsatte. Den här gången hann vi inte gå länge förrän hunden började skälla på andra sidan berget. Eftersom vi bara hade tjurar kvar att skjuta så hoppades vi självklart på att det var en tjur som hunden hade ståndskall på när vi började smyga oss närmare.

Vi rörde oss sakta framåt och kom så nära som 200 meter ifrån älgen innan den skenade iväg, jag suckade och trodde att våran chans var borta. Vi satte oss på varsin stubbe och pustade ut, plötsligt så började hunden skälla igen och vi var snabbt uppe på benen. Hunden hade lyckats få stopp på älgen en bit bort och jag fylldes återigen av en gnutta hopp. Vi började återigen smyga oss mot älgen och den här gången kom vi väldigt nära, med endast en liten björkdunge mellan oss och älgen.

Vi stod stilla och väntade. Plötsligt brakade det till och älgen rusade iväg. Pappa bad mig springa ner till myrkanten som bara var några meter ifrån oss och där var den, tjuren. Den hade hoppat ner i sjön som låg ett tiotal meter ifrån oss. Pappa bad mig återigen att springa, den här gången för att komma så nära som möjligt. Jag sprang tätt bakom pappa fram till sjökanten. Både jag och pappa ställde oss ner på knä för att ta stöd. Tyvärr var jag alldeles för andfådd efter löpningen på gungmyren så jag bad pappa skjuta istället.

Efter mycket spänning tippade älgen i sjön och vi kunde pusta ut.

Några av gubbarna ropades till platsen via komradion och diskussionerna om hur vi skulle få upp älgen tog fart. Tillsist insåg gubbarna att enda sättet att få upp den var om man fick dit en båt och det började planeras. Efter en stund kom den andra tjejen i gänget till platsen och vi gav varandra en snabb blick. Det tog inte många minuter innan vi två stod där i våra underställ och med ett rep i handen. För vi kunde faktiskt inte förstå varför man skulle bängla dit en båt när man lika gärna kunde simma. Men detta hade gubbarna inte tänkt på eftersom det för det första var rejält med dynga på botten och för det andra så var varken simfötter eller snorkel nerpackat i ryggsäcken.

Men detta var inget som stoppade oss, så efter att vi hade kämpat oss förbi stranddyngan, som nådde oss ända upp till midjan, gjorde vi en kort simtur och vips så var älgen uppe på land.

Eftersom vi hade gjort ett avtal innan simturen så var vi nu både en erfarenhet och en älgfilé rikare.

Läsarartikel