Pia, 62, hotas av nazister: ”Jag blir förbannad”

Kvinnorna som kämpar mot högerextremismen i byn – för sin väns skull

Publicerad:
Uppdaterad:

NYHETER

DEJE. Mitt i byn ligger ”hatbaren” dit högerextrema från hela Sverige vallfärdar.

Än en gång har nazismen vaknat till liv i värmländska Deje.

Men här bodde också förintelseöverlevaren Flora Gladh. Nu vill hennes vänner ta upp kampen mot bygdens svarta arv.

– Blir man rädd, då blir man sjuk, säger Pia Torstensson, 62.

Pia Torstensson förstod med ens vad det handlade om när hon en morgon nyligen upptäckte klistermärkena på ytterdörren och brevlådan. ”Support your local Hammerskins” stod det, en markering från Dejes lokala nazistgrupp.

– Jag blir mest förbannad på deras feghet, jag tänker inte lägga mig för några klistermärken. Nu ser jag ännu mer hur viktigt det är att jobba för demokratin. Och jag tänker på Flora, säger Pia Torstensson.

Runt halsen bär hon bärnstenssmycket, ett minne efter Flora Gladh, överlevaren som kom hit till Värmland och Deje med Röda korsets vita bussar 1945.

Pia Torstensson har en stadig blick, kort frisyr som just växt ut efter en cytostatikabehandling mot bröstcancer. När hon ser nazisternas dekaler på lyktstolparna i Deje centrum tar hon sin fars gamla murskrapa och gnor bort dem.

– Jag gav Flora Gladh ett löfte, säger hon.

Det är det löftet som får Pia Torstensson att kämpa vidare.

Eva Thorstensson,  Pia Torstensson och Sandra Backman vill dra igång ett demokratiprojekt i regi av studieförbundet Kulturens Bildningsnämnd i Värmland. Det tar avstamp i Evas bok ”Inte glömma, inte minnas” om förintelseöverlevaren Flora Gladh.
Foto: Magnus Wennman
Eva Thorstensson, Pia Torstensson och Sandra Backman vill dra igång ett demokratiprojekt i regi av studieförbundet Kulturens Bildningsnämnd i Värmland. Det tar avstamp i Evas bok ”Inte glömma, inte minnas” om förintelseöverlevaren Flora Gladh.
Foto: Privat
Hoten på Pia Torstenssons brevlåda är polisanmälda. Antalet hatbrott med rasistiska förtecken har ökat, enligt organisationen Agera Värmland.

Nazismen växer i Deje – igen

De satt på en parkbänk den gången, hon och Flora, efter ett av sina många besök i Auschwitz. Där mördades Floras föräldrar och småsyskon, däribland hennes femåriga lillasyster Katie, av nazisterna.

– Vårsolen sken, fåglarna kvittrade. Så sa Flora det: du måste lova mig att föra den här berättelsen vidare. Och jag tänkte, på nåt sätt ska jag göra det, säger Pia Torstensson.

Att denna 62-åriga kvinna fått påhälsning av nazister på sin farstutrapp hänger ihop med det demokratiprojekt som Pia Torstensson vill dra igång tillsammans med två andra värmländskor, regissören Sandra Backman och författaren Eva Thorstensson. Bland annat planerar de en teaterföreställning om Flora Gladhs liv.

Det är deras sätt att göra motstånd mot de antidemokratiska krafter som åter gror i Värmland.

– Varje ort här har väl sina nazister, sin ”nasse-Peter”. Det är inte i första hand dem vi når med föreställningen, utan de som finns lite i utkanten. Om så en enda ungdom förstår och blir impregnerad mot de här åsikterna, så kan det göra stor skillnad, säger Sandra Backman.

Foto: Magnus Wennman
Runt halsen bär Pia Torstensson bärnstenssmycket, ett minne efter vännen Flora Gladh. ”Jag tänker på Flora varje dag”, säger hon.
Foto: Privat
Flora Gladh föddes i Ungern och deporterades med sin familj till nazisternas förintelseläger. Hennes föräldrar och småsyskon mördades i Auschwitz.

Projektet har fått stöd från Forum för levande historia, och även några Värmlandskommuner, som Forshaga, Filipstad, Kil och Munkfors. Men det är här, i Deje Folkets hus, de vill ha premiären.

Här, där den svenska nazismen har fått ett av sina starka fästen – igen.

Första svenska nazistpartiet

På 30-talet, drygt ett decennium innan Flora Gladh fick en fristad i Deje, bodde nämligen på denna lilla ort mannen som grundade det första svenska nazistpartiet. Veterinären Birger Furugård – även kallad ”Deje-Hitler” – ansågs inte ens bland nazister vara någon särskilt stark ledare, men lyckades i alla fall att bli brevvän med Heinrich Himmler.

Än i dag ska Furugårds idolporträtt enligt rykten pryda väggen över bardisken i den garagelokal i Deje som blivit nynazistiska Hammerskins eget vardagsrum. Årligen hedrar värmländska högerextrema hans grav, tänder ljus och lägger ned kransar.

Så slumpartat viner historiens vingslag över vissa platser. En del invånare i Deje beskriver det som att hatet slagit rot.

Med jämna mellanrum spricker det fram i de gamla bruksorterna längs Klarälven, som om dessa mörka krafter hemsöker trakten.

– Nazismen kommer igen här, det är skrämmande. Det är på något sätt som om man gav ett svart arv till orten, säger Lilian Olsson, som i många år arbetat inom ABF i Värmland för att få unga att inte hamna i nazistiska grupperingar, och även med avhoppare i Deje.

Det är en tuff resa att lämna vit makt-rörelsen i dessa små samhällen, menar hon. För man riskerar att förlora den enda gemenskap man någonsin varit en del av.

Foto: Magnus Wennman
Lokalen i Deje har blivit nynazistiska Hammerskins eget vardagsrum.

MMA-turnering med kampsportsbur

Denna kalla vårdag är nazistlokalen i Deje tyst och öde. Det är svårt att förstå att detta är historisk mark för svensk extremhöger: på den dammiga grusplanen utanför står en epa-traktor, en rostig släpvagn och en gammal toalettstol.

På ena sidan vägen virvlar älven förbi mot den nedlagda pappersbruket, den nedlagda järnvägen och de nedlagda butikerna i centrum, täckta med papp i skyltfönstren.

Tvärs över gatan ligger macken, ja, också den nedlagd, så när som på ett par bensinpumpar, och det händer att ungdomar som tankar moppen blir inbjudna till Hammerskins garage på bärs.

– Lokalen har blivit ett nav för rasideologisk verksamhet i Värmland, och det kommer också folk utifrån, även internationella gäster. Det är ganska oroande att vi har en så stabil närvaro av de här rasideologiska grupperingarna nu, säger Lars Stiernelöf, länssamordnare mot våldsbejakande extremism i föreningen Agera Värmland.

Foto: Magnus Wennman
Deje var en gång en järnvägsknut med stor pappersmassaindustri. Idag är både järnvägsstationen och bruket nedlagda.
Foto: Magnus Wennman
Alla butiker i centrum är nedlagda sånär som en loppis. Lägenheterna i huset var för några år sedan boenden åt flyktingar.

Det är ganska nytt att olika grupper i vit makt-miljön umgås över gränserna. I vanliga fall är konkurrensen stenhård om det fåtal som visar intresse.

Men till Deje kom i december förra året nazister från islamofobiska gruppen Det fria Sverige till lokalen för att delta i MMA-turneringen ”Holmgång 20”, med slagsmål i en kampsportsbur – en relativt ny internationell trend, hämtad från högextrema kretsar i USA.

Nynazistiska NMR har bland annat hållit föredrag och firat nationaldag i Deje: efteråt lade de ut bilder på nätet från kubbspel i det gröna, och tackade Hammerskins för gästfriheten.

Foto: Magnus Wennman
Lars Stiernelöf från Agera Värmland är oroad över utvecklingen i Deje, där nazister har aktiviteter i stort sett varje vecka.

”Svarta arvet” från far till son

Lars Stiernelöf beskriver hur nazismen ofta dyker upp på samma gamla orter där den en gång varit stark. En anledning är det som kallas ”det svarta överlämnandet”. Köksbordsrasismen som går i arv i familjen, från far till son.

Flera av dem som pekas ut som medlemmar i Hammerskins har växt upp i trakten. En av dem, en 31-årig man, är dömd för bland annat brott mot knivlagen, för att ha ofredat en antirasistisk demonstrant och för hets mot folkgrupp, efter att ha burit en SS-märke och gjort fyra Hitlerhälsningar, något som bland annat två poliser blev vittne till. Själv hävdar mannen i domen att märket föreställde runor och han bara gjort en fornordisk hälsning.

– Sen är det lättare för nazismen att slå rot i avsomnade bruksmiljöer, där man kanske tappat tron på framtiden, känner sig distanserad från samhället i övrigt. Man är inte heller van att möta mångkultur, som man ser som något främmande och farligt, säger Lars Stiernelöf från Agera Värmland.

Hur det kommer sig att Hammerskins, en svensk falang av en vit makt-organisation med ursprung i amerikanska Texas, har lyckats få ett hyreskontrakt här, vill den lokala fastighetsägaren inte svara på när vi försöker ta kontakt.

Foto: Magnus Wennman
”Hammerskins har ingen utåtriktad verksamhet, bedriver ingen aktiv rekryteringskampanj. Råkar du befinna dig där så får du hänga med dem”, säger Lars Stiernelöf om Dejes lokala nazistgrupp, som ligger bakom en hoten mot Pia Torstensson.
I vintras satt lapparna i Deje centrum - en ovanlig gest från Hammerskins som annars håller sig för sig själva.

Hatet splittrar familjer

Nyligen satt lappar uppsatta i Deje centrum, där Hammerskinsmedlemmar erbjöd sig att handla mat och skotta snö åt äldre under coronapandemin. En ovanligt social gest från gruppen, som annars värnar sitt utanförskap. Nästan varje helg det senaste året har de hängt i sin garagelokal, ”hatbaren” som den enligt Dejebor kallas, och förkovrat sig i sitt intresse för vit makt-musik.

De har ingen utåtriktad verksamhet, deltar sällan i manifestationer. Man ser dem bara när de traskar med kamphundar och rakade skallar längs stora vägen mot sina pubkvällar.

Dejeborna berättar om hur hatideologin splittrat familjer.

Om mormödrar som inte längre får träffa sina barnbarn sedan dottern gift sig med en nazist. Om föräldrar som tvingats ta avstånd från sina egna söner, och hur grannens pöjk som man sett växa upp, plötsligt blivit nazist.

Foto: Privat
Flora Gladh vid krematorium nummer 2 i Auschwitz, där stora delar av hennes familj mördades. Efter att ha varit tyst om sina upplevelser började Flora berätta när hon var i 50-årsåldern, och höll många föredrag för skolungdomar.

Flora Gladh bröt tystnaden – vid 50 år

På 90-talet blev återigen högerextremismen starkare, och våldsammare, i Värmland. Flora Gladh såg för första gången på decennier skinnskallar som heilade helt öppet i Deje, och fick även ett hotmeddelande i brevlådan. Hon rev sönder det. Och bestämde sig för att bryta tystnaden kring sina upplevelser i förintelselägren.

– Det var väl så att hon länge inte vågade öppna sig, eftersom hon inte visste vad som skulle hända då. Hon var säkert rädd också, men hon pratade inte så mycket om det. Hon var tuff, och ha .nterade det, för att överleva. Hennes mål i livet var att få leva ett vanligt liv, säger Eva Thorstensson, som skrev boken ”Inte glömma, inte minnas” tillsammans med Flora om fasorna i förintelselägren.

I den finns en scen där Flora Gladhs barn kommer hem och berättar om skolkramraternas glåpord, som ”Belsenfånge”:

”Mamma, de säger att orden hör samman med dig?” säger barnet i boken.

Flora Gladh jobbade på Tetra Pak-fabriken i Forshaga, gifte sig två gånger. Först vid 50-års ålder började hon berätta, och följde med på resorna till Auschwitz som Forshaga kommun och ABF anordnade för skolelever. Vid krematorium två höll hon föredrag för ungdomarna om hur hennes föräldrar och syskon fördes bort från Ungern och mördades i gaskamrarna.

Foto: Magnus Wennman
Ödehus vid bruket i Deje, orten där ledaren för det första svenska nazistpartiet bodde. Än i dag hyllas Birger Furugård av nynazister som ser orten som historisk mark.

I dag har resorna till förintelselägren inte anordnats på många år av Forshaga kommun.

– Man drog in pengarna, så är det med saker man inte tycker är så viktiga. Jag önskar att man tog tag i det här mer på allvar, säger Lilian Ohlsson, projektledare på ABF i Värmland.

Hon har varit med på ett 100-tal resor från olika värmländska kommuner till förintelselägren.

Enligt kommunstyrelsens ordförande Per Lawén (S), har man dock valt att hitta andra sätt att sprida kunskapen, till exempel genom Pia, Evas och Sandras demokratiprojekt. Nyligen gick dessutom siste förintelseöverlevaren i Värmland, Joost Laakmaker i Säffle, bort.

– Visst är det en kostnad också, men framför allt finns snart inga överlevare kvar som kan berätta. Jag tror det viktigaste är att våra ungdomar får den här historien, och en sån här teaterföreställning om Flora Gladh, det ställer vi upp bakom, säger Per Lawén.

Han och andra kommunpolitiker har själva mottagit hot, i form av klistermärken med antisemitiska ”judenäsor” på sina brevlådor.

– Jag är rädd för de förtroendevalda som ska komma efter mig. Hur lätt är det att rekrytera förtroendevalda när man vet att man kan utsättas för den här typen av verksamhet?

Han pekas ut som nazist: ”förtal”

Via telefon når vi den Dejebo som av ett flertal personer pekas ut som en central person i vit makt-rörelsen i trakten. Han hävdar att hoten mot politikerna bara är påhittade.

– Så vitt jag vet så har det aldrig ens förekommit. Det där är ju förtal och anmälningsbart, säger han i luren.

Mannen är i 50-årsåldern men säger att han själv inte är medlem i Hammerskins. Däremot känner han personerna som är det.

– Oftast ställer de inte upp på några intervjuer. Det är ingen som har något gott öga till etablerad media, så att säga. Det har inte varit så trevliga reportage innan. Så det kommer inte finnas någon som ställer upp, det är ungefär som att ringa på vilken klubbmedlem som helst. Hade det skrivits en objektiv bild så hade säkert folk ställt upp. Det vet ju du med som journalist, allting vinklas ju. Förstår man inte det är det dags att gå vidare, säger han.

Är du själv medlem i någon av de andra grupperna som brukar hänga i lokalen?

– Jag passar på den frågan.

Foto: Magnus Wennman
Eva, Pia och Sandra saknar fortfarande finansiering för sitt demokratiprojekt. ”I dag är det mycket så i samhället, man hoppas att någon annan ska göra något. Jag är en görare, jag kan inte sitta stilla här hemma”, säger Pia Torstensson.

Kämpar vidare – trots hoten

Men Pia Torstensson, Eva Thorstensson och Sandra Backman fortsätter att slåss för teaterföreställningen om Flora Gladh, trots hoten på brevlådan. Och trots att de fortfarande saknar en stor del av finansieringen. Region Värmland har efter fyra månader fortfarande inte återkommit och gett klartecken.

– Man vill gärna kalla oss för eldsjälar, men glöm inte bort att vi är tre erfarna, välutbildade kulturarbetare. Om vi vore tre män av samma kaliber så hade vi kanske haft våra pengar? Äldre kvinnor i glesbygd, det klingar kanske inte lika häftigt, säger Eva Thorstensson.

Tron på att Flora Gladhs berättelse kan förändra människors liv, så som Flora spred ljus i deras, driver dem vidare. Det, och ett jäklaranamma, som nog endast äldre kvinnor i glesbygd kan uppbåda. De hoppas kunna sprida bilden av Deje som en plats där det också finns engagemang och människor som vill göra gott.

Flora var en sån människa.

Hon med sitt stora hjärta, smittande skratt, hon som svor som en borstbindare och alltid bjöd hem vännerna på ungersk paprikakyckling. Efter svälten i förintelselägret var Flora alltid noga med maten, förklarar Eva Thorstensson.

– Det fanns en styrka hos denna kvinna, hon gav sig inte. Vi ska göra det här för Floras skull, och för framtiden. Jag kan inte gå runt i mitt hem och vara rädd.

 

Flora Gladhs anhöriga har valt att inte medverka i denna artikel, men har godkänt det vi skriver.


Publicerad:

LÄS VIDARE