Därför är omvärlden så tyst

NYHETER

Hittills har EU och omvärlden varit märkligt tyst om striden mellan centralregeringen i Madrid och de katalanska självständighetsivrarna.

Det har funnits flera skäl till det. Men framöver kan det bli en omöjlig hållning.

Självständighetskampen är en mycket känslig fråga. Flera av EU-länderna har egna rörelser på hemmaplan som vill ha självständighet eller självstyre.

Att på något sätt uppmuntra katalanerna skulle riskera att blåsa nytt liv i deras egna problem. Samtidigt ser det givetvis inte bra ut när spanska poliser använder brutalt våld mot civila som går och röstar. Därför är det svårt för andra länders ledare att fördöma omröstningen trots att den av den spanska författningsdomstolen betecknats som olaglig.

Samtidigt kan ingen nation acceptera att en region går emot statens lagar och ger sig själva rätten till självständighet. Bara drygt 40 procent röstade i valet i Katalonien. Eftersom omröstningen av Madrid klassades som olaglig stannade den absoluta majoriteten av de som är emot hemma. Att 90 procent skulle vara för självständighet är helt missvisande.

Turbulent

EU är redan inne i en mycket turbulent period med bråk om hur flyktingar ska fördelas, hur mycket EU ska bestämma och uppslitande förhandlingar om Storbritanniens utträde. Det sista man behöver är ännu en svår konflikt på dagordningen.

Övriga EU-ledare har helt enkelt hoppats att Spaniens regering på något sätt ska kunna lösa tvisten med de regionala ledarna i Katalonien och därför inte velat lägga sig i. Därav struts-taktiken.

Det är ingen slump att en av få som uttalat sig kritiskt mot den spanska regeringens agerade är det skotska nationalistpartiets ledare Nicola Sturgon. Skottarna har själva röstat om självständighet och kräver att få göra det igen om det blir en "hård" brexit.

Att ta hänsyn till finns också den allmänt vedertagna regeln att länder inom rimliga gränser inte ska lägga sig i andra staters inre angelägenheter.

Inte hållbart

Men om våldsamheterna fortsätter och Katalonien utropar sin självständighet under veckan är det knappast hållbart av de andra EU-ledarna att fortsätta förhålla sig helt passiva.

Snarare verkar det rimligt att EU tar på sig någon form av medlarroll om inte Madrid på egen hand lyckas nå en uppgörelse med separatisterna. Krisen är den allvarligaste i landet på flera årtionden. Den kan mycket väl vara förspelet till en väpnad konflikt om inte alla besinnar sig.
Det ligger i högsta grad i både EU:s och omvärldens intresse att inte låta konflikten urarta.

Men frågan är komplicerad. Lyckas Katalonien få självständighet kommer den djupfrysta konflikten i en annan spansk provins, Baskien, att väckas till liv igen. Även andra självständighetsrörelser kommer att få vind i seglen, precis som katalanerna fick när Skottland lyckades få rätten att rösta om självständighet.

Stenrik

Belgien är en bräcklig statsbildning där separatister vinner mark. Italien har problem med Sydtyrolen. I Tyskland finns det rörelser i det stenrika Bayern som gärna skulle vilja pröva lyckan på egen hand. Frankrike har sin mångåriga separatiströrelse på Koriska.

Kurderna har precis hållit sin omröstning i Irak som riskerar att bli startskottet till nya krig.

De nationalistiska stämningarna som just nu sveper över världen gynnar separatiströrelser som ser en osedvanlig chans att förverkliga sina drömmar.

Något som inte gynnar stabiliteten i världen.