Publicerad:
Uppdaterad:

Unga om rädslan för corona: ”Min kropp skälver av ångest”

Psykisk ohälsa bland unga förvärras under pandemin

Av: Frida Söderlund

Publicerad:
Uppdaterad:

De sägs stå inför sina bästa år. Eller vara mitt i dem.

Så kom coronapandemin.

Nu ser en hel generation världen falla runt dem.

– Jag vet liksom inte hur framtiden kommer bli. Hela min kropp skälver av ångest när tankarna slår till, säger Linnéa, 18.

Olivia, 18, säger att hon förstår argumenten. Argumenten om att unga inte blir lika sjuka, att coronaviruset inte är lika farligt för dem rent fysiskt.

Men där coronapandemin inte förväntas slå lika hårt mot lungor eller hjärta, slår det hårt mot allt som stavas ”framtiden”.

Olivia går sista året på gymnasiet och ser högskoleproven ställas in, precis som de nationella. Chansen att nå betygen till drömmarna är borta. Likaså sommarjobben som ger den erfarenhet som krävs för att få jobb utan utbildning.

– Vi kanske inte blir sjuka, men vi kommer att påverkas av det här resten av våra liv, säger hon.

Hon saknar precis som många andra tonåringar ekonomisk backup, och nu även utan allt det hon tänkt sig för framtiden.

I stället har livet vänts upp och ner.

– Jag känner mest ”hjälp”. Det är så mycket tankar och ångest som fyller min kropp just nu. Ska studenten bli av? Kommer jag kunna få ett jobb? När kommer jag kunna träffa mina vänner igen? säger Linnéa, 18.

– Jag är också i en sorts riskgrupp, men det tas inte lika seriöst. Jag vet liksom inte hur framtiden kommer bli, jag är så otroligt rädd och hela min kropp skälver av ångest när tankarna slår till.

 Linnéa, 18, påverkas av att höra hur många som dör av covid-19.
Foto: Privat
Linnéa, 18, påverkas av att höra hur många som dör av covid-19.

”Jag tar studenten i år och känner att allt är meningslöst. Jag orkar inte ta tag i mitt liv nu.” – Ella, 18.

”Är rädd för allt”

Den psykiska ohälsan fortsätter att öka bland unga i Sverige och coronapandemin förvärrar på många sätt deras situation. Ett 60-tal unga har berättat för Aftonbladet hur deras psykiska ohälsa påverkas.

– Jag är superrädd inför framtiden. Rädd för att smitta andra, rädd för att smittas själv. Rädd för att inte kunna bo kvar i min lägenhet, eftersom jag knappt vågar gå till jobbet på grund av smittorisken, säger Lina Jörgina, 22.

– Jag lider redan av en ångestdiagnos, och corona gör det värre än någonsin. Jag har fått höja mina mediciner.

De berättar om ovisshet och ensamhet, om liv som sätts ”på paus”. Om ökad ångest och svåra beslut. Om en känsla av att stå inför krig i en tid där pandemin är den som bestämmer.

När gymnasieskolorna stängdes i mitten på mars försvann även många ungas skyddsnät.

– När man har det jobbigt hemma, med våld i hemmet eller en situation där det bara är stökigt, så finns det inte längre något man kan göra för att slippa det. När vi har distansundervisning försvinner flera trygga platser för unga, säger Lina, 17.

Har förälder i vården

Moa, 19, känner att samhället sätter press på henne att söka utbildningar hon inte vill gå, för att hon i stället kan komma att behöva stötta ett samhällsbehov efter krisen.

– Ungas personliga mål och drömmar kanske inte kan uppnås på grund av det som sker nu. Jag är rädd för att jag inte kommer få arbeta inom det område jag vill, som jag passar för och drömmer om. Och det är läskigt, säger hon.

– Jag är rädd för att min lillasyster inte kommer att få jobba med det hon en dag vill. Jag är rädd för att min kusin som är sjuk ska bli av med sitt jobb. Jag vill så gärna att denna tid ska vara över så jag slipper oroa mig för framtiden så mycket som jag gör nu.

Mathilda Järndotter Frid, 23, säger att hon kanske borde oroa sig mer över sig själv ibland. Men i stället finns oron för mamman och brodern.

Mamman jobbar i vården och Mathilda på förskola. De kan inte ses, får inte ses. När kommer hon att få träffa sin mamma igen?

– Rädslan i allt detta snurrar runt min mamma och min bror. Rädslan över att mamma ska bli smittad, då hon är den enda föräldern vi har kvar. Ångesten över min bror som blivit av med jobbet. Hur ska han klara sig? säger hon.

– Jag och mamma pratade i går och hon ville berätta om alla sina lösenord och sina lån. Hon visade sina konton för mig och min bror och sa ”jag vill att ni ska veta detta ifall det faktiskt händer något, vi vet ju faktiskt inte”. Jag känner rädsla inför framtiden och hur länge det här ska hålla på.

Foto: Privat
Mathilda Järndotter Frid är rädd för att förlora den förälder hon har kvar.
Foto: Röda Korsets Ungdomsförbund.
Vera Carlbaum Wrennmark, ordförande i Röda Korsets Ungdomsförbund, ser en tydlig oro hos unga.

”Det känns som att hela livet hamnat på paus och jag vet inte vad mitt nästa steg är” – Julia, 19.

”Oro för föräldrar”

Samtalen till Jourhavande kompis, som tar emot samtal från unga upp till 25 år, har ökat med 40 procent sedan mitten av mars. Och de fortsätter att öka.

– Vi såg en ökning av oro generellt bland unga redan innan coronaviruset bröt ut. De har en stor ansvarskänsla för framtiden och vi gjorde en undersökning i mitten på januari som visade att hälften av alla unga trodde att ett tredje världskrig var på väg att bryta ut. Och så kom det här, som ett blött täcke ovanpå allt, säger Vera Carlbaum Wrennmark, ordförande i Röda Korsets ungdomsförbund.

Vera Carlbaum Wrennmark pekar också på att kommande generation känner ett stort ansvar över att reda upp den här situationen i framtiden. I deras chatt är just framtidsoron återkommande, tillsammans med oron för familj och vänner.

– Det handlar mycket om föräldrar som förlorar jobb, eller distansundervisning som inte fungerar. Om förväntningar och förhoppningar på sommaren och framtiden som helt stannat upp. Det finns en risk att ensamheten, segregation och den psykiska ohälsan ökar efter det här. Det gäller att inte glömma bort att stötta unga i det här, säger hon.

 

Publicerad:

LÄS VIDARE

Publicerad: