Det blev ju en okej festival – trots leran

NYHETER

ROSKILDE

Nå, det blev väl en okej festival till slut.

Trots avsaknaden av stora stjärnor och de få helt exklusiva bokningarna.

Och, inte minst, trots leran.

Foto: Iggy & The Stooges var precis så bra som rapporterna skvallrade om.

Det är svårt att komma ifrån leran. Så fort det börjar torka upp kommer det en ny dusch från skyn och det bruna gegget tar åter kommandot på ett ögonblick.

Så har det varit hela helgen, och alla som varit på Roskildefestivalen vet hur centralt sånt är.

Det ska ganska mycket mer till för att man ska ställa sig och spontandansa med decimeterhög gyttja klafsande kring seglarstövlarna.

Men om vi försöker bortse från att årets festival går till historien som en av de blötare och smutsigare kan det noteras att det, trots allt, försiggick en hel del kul saker på scenerna.

Morrissey tyckte själv att han gjorde sin bästa spelning i sommar på Roskilde.

Festivalens kanske allra största publik vid Orange scen drog Pixies och blev, aningen oväntat, det närmaste vi kom den där konserten som samlade hela festivalen.

Sly & Robbie levererade oväntat pigg gubbreggae och Von Bondies och Lali Puna lovade gott på helt olika sätt inför Accelerator The Big One.

Stooges? Tre ord: Bjurman har rätt.

The Hives? Tja, de ägde orange scen sent i fredags och förutom att tillägna Marlon Brando "Main offender" fick de nya bomben "Two timing touch and broken bones" att fästa på första försöket.

Men helgens roligaste var nog ändå Fatboy Slim, på ett podium ute i publiken en bit framför orange scen i lördags natt. Med sin patenterade mix av house, disco, electro och rock lyckades Norman Cook övertyga hela sin brett leende publik om att inget kan vara roligare än att stå och spela skivor mitt i en gigantisk, kylslagen gyttjepöl.

I sanning imponerande.

Håkan Steen