Akilov lär få ögonen på sig

Foto: Jessica Gow/TT
Cirka 90 personer i svenska fängelser betraktas som våldsbejakande extremister, eller riskerar att bli det. Arkivbild.
NYHETER

Genom att hela tiden vara nära, blanda sig i samtal och hålla extremister åtskilda försöker Kriminalvården förhindra terroristrekrytering i fängelser.

Rakhmat Akilov, som på torsdagen får sin dom, lär kunna följas noga.

Kriminalvården räknar med att det för stunden finns ett 90-tal fångar på landets anstalter och häkten som bedöms som våldsbejakande extremister – riskpersoner som kan rekrytera – eller som är i riskzonen för att radikaliseras.

En majoritet i denna grupp ses som extrema islamister, varav sju personer är dömda för terroristbrott. Men här finns också höger- och vänsterextremister, berättar Anders Forsgren, projektledare för Kriminalvårdens arbete mot våldsbejakande extremism.

Rakhmat Akilov har inte fått sin dom än. Allt annat än ett långt fängelsestraff för den terroriståtalade 40-årige uzbeken, som erkänt dådet på Drottninggatan i Stockholm i fjol, vore dock en stor överraskning. Vart han kan komma att hamna och varför är inte klart, och Kriminalvården uttalar sig inte om hans fall specifikt.

Skilja likasinnade

För alla fångar görs en individuell plan för att avgöra vilka risker personerna utgör eller kan utsättas för. Det påverkar vart och hur de placeras och hur Kriminalvården jobbar med dem. Myndigheten ställer sig frågan: Har fången avsikt och förmåga att radikalisera andra?

– Då ser vi till att inte placera dem tillsammans, säger Forsgren.

Den grundläggande inställningen är att likasinnade extremister inte placeras på samma avdelning om det utgör en risk. En del länder resonerar annorlunda. I Frankrike och Nederländerna har man satt islamistiska terrorister tillsammans, men enligt Forsgren har det inte slagit så väl ut.

– Det finns en risk att personer som inte varit djupt radikaliserade kan bli det.

Säkerhetsavdelningar

Den svenska modellen är, förutom att skilja riskfångar åt, små avdelningar, gott om personal som kan vara nära de intagna och en rättssäker, respektfull behandling.

– Det minskar risken för radikalisering, säger Forsgren.

Särskilda riskpersoner kan placeras på de minsta, mest personaltäta och rymningssäkra säkerhetsavdelningarna på anstalterna Saltvik, Hall eller Kumla. Vissa avdelningar har bara sex fångar.

Det gäller också att upptäcka radikalisering. Kameraövervakning i allmänna utrymmen är ett sätt att hålla ögonen på de intagna, men avlyssning får inte förekomma.

Vara där

Forsgren betonar hela tiden vikten av att fysiskt "vara där klienterna är". Att exempelvis störa samtal eller delta i dem på ett positivt sätt. Det är svårt för kriminella att driva sin agenda om kriminalvårdare är nära, påpekar han. En nära, bra relation kan också ge tips från andra fångar om rekryteringsförsök.

– Visar man sig aldrig bland de intagna får man ingen information, säger Forsgren.

Upptäcks radikaliseringsförsök sker en omplacering. Och möjligheterna att upptäcka och hantera dem är goda på de svenska anstalterna, med sin höga personaltäthet, hävdar han.

– Vi har goda förutsättningar att se när saker händer.