Mejla

Sonja Schwarzenberger

Självcentrering skapar inte ens personlig lycka

Publicerad:
Uppdaterad:
Sonja Schwarzenberger , 28, journalist, skribent och regissör.
Sonja Schwarzenberger , 28, journalist, skribent och regissör.

Vi lever i ett land som har bytt ut solidaritet mot självhjälp. Jag vet inte när det blev omodernt att hjälpa till, men i dag predikar till och med kyrkan att det är mer synd om mig själv än om andra. Vi väljer politiker som satsar på personlig framgång snarare än kollektivets bästa.

Och hur osexigt lät inte det då? Kollektivt. Under den senaste partiledaredebatten underströk alla hur moderna de själva var, och raljerade över andra sidans stofila politik. På vilket sätt deras ideér var nyskapande brydde sig ingen om att förtälja.

Jag är rädd att ingen vågar ge sig på det feta 2000-talsego som är vår tids svenska modell. Hur ska det gå för människan om vi inte har kraft att visa omsorg om vår nästa? Vuxna människor vill inte flytta fokus från den egna tillfredställelsen och se vad de kan göra för andra. Problemet är ju att självcentrering inte ens leder till lycka på det personliga planet. När jag marinerar mig i vad jag har och inte har och hur jag skall må så bra som möjligt står jag stilla. När jag istället vänder mig utåt och hjälper någon annan föder det gemenskap och lycka – en framåt-rörelse för oss som individer – och på ett kollektivt plan.

Hur många av oss tycker att det är vår angelägenhet att vara med i facket, partiet eller organisationen för att bygga ett bättre samhälle? När reste vi oss senast ur vår privata bekvämlighet och gjorde ett handtag? Men här påminner mig min vän Nina om Göteborgskravallerna.

–Där visade femtiotusen människor solidaritet.

Men vi minns inte manifestationerna och den enorma mobiliseringen för rättvisa. Det vi har kvar är skotten, stenarna, våldet.

Knäcktes något de där sommardagarna 2001? Var det efter det vi la grunden till att montera upp skygglappar mot orättvisorna som drabbar andra och behandlar vår ångest genom att unna oss själva lite mer? Nå, då ser jag fram emot när vinden vänder och vi upptäcker varandra igen. Eller som världens bästa sångskrivare Kjell Höglund sjunger:

”Det finns en gammal tro

att på någon avlägsen strand

långt från hopplöshetens bro

gamla vänner ska åter skaka hand”

Av: Sonja Schwarzenberger

Publicerad: