’Jag vill veta sanningen om min dotters död’

1 av 12

avStaffan Lindberg

NYHETER

Yaras pappa kliver ombord på flygplanet som ska ta honom från Stockholm till Karlskrona.

Han har rest i 40 timmar med ett enda mål.

– Jag vill veta sanningen om min dotters död, säger Mohammed al-Najjar, 37.

Flygplanet passerar skogar, sjöar och städer. Mohammed al-Najjar blickar ner på landet han aldrig tidigare besökt. Landet han drömt om. Landets där hans åttaåriga dotter Yara nu ska begravas.

– Vad jag visste om Sverige? Att det var paradiset för barn. Bra skolor. Och inga bomber som faller.

Hans dotter Yara kom till Sverige från Gaza redan i februari i fjol. Hon fick bo hos släktingar i Karlskrona. Till sommaren hoppades resten av familjen att få permanent uppehållstillstånd och flytta efter.

– Yara älskade Sverige och längtade efter att vi skulle komma.

De första tecknen på att något var fel hos fosterföräldrarna kom redan ett par månader efter att Yara flyttat hit, enligt Mohammed.

– När vi pratade på Skype såg jag att hennes blick flackade, den ville inte möta min. Jag blev orolig och sa det till min fru, men hon trodde att Yara nog bara hellre ville se tecknade serier än att prata med oss.

"Jag anklagar svenska myndigheter"

Men tecknen blev snart fler. De såg blåmärken på ansiktet. Upptäckte hur kinderna förlorat sin färg, hur hon magrat.

Mohammed och hustrun ringde skolan. Men beskedet var att Yara hade det bra.

I dag vet Mohammed att en orosanmälan från polisen blev liggande på socialtjänsten. Och att skolan inget gjorde.

– Jag anklagar svenska myndigheter. Polisen, rektorn och socialtjänsten. De är alla ansvariga.

Flygvärdinnan häller upp mer kaffe.

Det har gått 40 timmar sedan Mohammed lämnade hemmet i Gaza, men sorgen och ilskan håller honom vaken.

– Tänk om någon hade tagit din dotter. Hon skrek "pappa! pappa! de slår mig". Och du var inte där. Du hörde henne inte.

"Det känns i hjärtat"

Tårarna kommer.

– Det känns i hjärtat.

Han visar en bild på Yara. Och en till.

Först skulle Mohammed och Yaras mamma inte få visum till begravningen. Sedan fick de besked av Sveriges ambassad att bara en av dem skulle få åka.

Visumet gäller en månad. Mohammed hoppas ha svaren då.

– Jag reser inte hem innan jag fått veta sanningen, hur min dotter dog.

Utanför flygplatsen i Ronneby står familjens advokat och några fotografer som knäpper bilder utan att fråga.

Begravningen är först på torsdag. Det är redan kväll, men Mohammed al-Najjar tänker inte vänta. Han ber att få åka till platsen där Yara bodde.

Två kvinnliga grannar möter upp utanför trevåningshuset.

– Jag vill att du ska veta hur otroligt ledsna vi är, säger den ena.

"Yara stannade alltid för att klappa honom"

Hon har tagit med sig sin hund.

– Yara stannade alltid för att klappa honom.

Kvinnorna visar Mohammed platsen där Karlskronaborna fortsätter att lägga blommor och mjukisdjur och tända ljus, under ett regnskydd som fastighetsbolaget satt upp.

De tar honom in i porten, två trappor upp. En klisterlapp från polisen markerar att lägenheten fortfarande är en brottsplats.

Mohammed ringer ett par gånger på dörrklockan, så att det ekar ut i trapphuset.

Sedan fortsätter han till den muslimska gravplatsen i Augerum, där hans dotter ska ligga. Luften är full av mygg, men Mohammed tycker att platsen är vacker.

Det sista stoppet är Blekingesjukhuset. Begravningsentreprenören drar passerkortet i en dörr som det står "Bårhus" på.

Klockan är 20.40.

Mohamed tar ett djupt andetag och går in för att se sin döda dotter.