Kommuner bollar runt flyktingbarn

avJoachim Kerpner

NYHETER

Flyktingbarnet bor i Malmö — ansvarig socialsekreterare i Pajala, 170 mil norrut.

Att 5 000 ensamkommande flyktingbarn vistas i en annan kommun än ansvarig socialtjänst skapar stora problem.

– Vi har socialsekreterare som åker land och rike runt, säger Maj-Lis Ejderlöf, socialchef i Pajala.

Mer än vart tredje ensamkommande barn — 5 234 av 14 179 — har hittills i år skickats från anvisningskommunen till en annan boendekommun, visar Aftonbladets granskning.

Systemet för utplacering av ensamkommande flyktingbarn skapades när det var några hundra barn om året som kom, inte tusentals som nu.

För varje ensamkommande barn utser Migrationsverket en anvisningskommun, som har det långsiktiga ansvaret för barnets boende och omsorg. I första hand försöker Migrationsverket skicka barnet till en kommun där barnet kan bo hos släktingar. Det sker i fyra av tio fall, enligt Per-Arne Andersson, integrationschef i intresseorganisationen SKL, Sveriges kommuner och landsting:

- Men 70 procent av anknytningsplaceringarna fungerar inte. Då måste kommunen ändå göra en placering, säger Andersson.

När anvisningskommunen på grund av platsbrist tvingas skicka flyktingbarn vidare till HVB-hem eller familjehem i en annan kommun — som då blir barnets boendekommun — är det ändå socialtjänsten i anvisningskommunen som har socialtjänstansvaret för barnet. För de flyktingbarn som behöver ha kontakt med socialtjänsten skapar det problem:

– Det kan innebära att det tar tid innan de får den vård de behöver. Det blir en onödig belastning på alla parter, säger Per-Arne Andersson på SKL.

"Tokig regel"

Maj-Lis Ejderlöf, socialchef i Pajala, är kritisk:

– Det är en tokig regel att anvisningskommunen alltid är ansvarig.

Aftonbladets granskning visar att vart tolfte flyktingbarn­­ — 1 187 av 14 179 — placerats i en boendekommun som ligger 20 mil eller längre bort från anvisningskommunen. I extremfallen, som gäller 54 barn, är de placerade över 100 mil från anvisningskommunen.

Det leder till höga resekostnader två gånger om året när barnets placering ska följas upp.

– Minst var sjätte månad ska placeringen övervägas. Då gör vi en ordentlig uppföljning, träffar familjehemmet, barnet och den gode mannen. Extrakostanden för flyg och boende är minst 10 000 kronor per besök. Det kan bli 50 000 kronor per år och barn, säger Jenny Lindberg, avdelningschef inom socialtjänsten i Kiruna.

1 716 kilometer bort

Kiruna har tolv barn som är placerade över 120 mil bort, medan Pajala har ett barn i Malmö, som ligger 170 mil söderut.

– Det är väldigt tidskrävande och tungt arbete när man är så långt från flyktingbarnen, säger Maj-Lis Ejderlöf i Pajala.

Inte nog med att barnen är placerade långt från den ansvariga socialsekreteraren. I 18 fall har två kommuner som ligger på minst 20 mils avstånd placerat ensamkommande flyktingbarn hos varandra. Dessa kommuner skulle kunna byta socialtjänstansvar för 36 barn. Men det sker inte, visar Aftonbladets granskning.

Ett exempel är att Uppsala har placerat ett flyktingbarn i Jokkmokk, samtidigt som Jokkmokk har placerat ett barn i Uppsala. De båda kommunerna ligger 97 mil från varandra. Trots att det skulle minska resandet för socialsekreterarna kraftigt, har kommunernas socialtjänster inte rätt att byta ansvar för de båda flyktingbarnen, enligt Sveriges kommuner och landsting.

– Då måste socialtjänstlagen ändras, säger Per-Arne Andersson på SKL.

Minister säger emot

Men det håller inte barnminister Åsa Regnér (S) med om:

– Det låter ju rimligt att kommunerna kan göra en sådan överenskommelse om det är bäst för barnet och om man kan upprätthålla ansvarsmodellen som innebär att alla kommuner måste vara med och ta ansvar. Enligt socialtjänstlagen är det möjligt att göra en överflyttning, säger hon till Aftonbladet.

På frågan om det är bra att anvisningskommunen har kvar socialtjänstansvaret när flyktingbarnet är placerat långt bort svarar Regnér:

– Det är viktigt att kommuner inte kan smita undan sitt ansvar genom att placera barn i andra kommuner än den egna.

Hon tror också att bristen på familjehem och HVB-hem snart kan lindras:

– Den nya placeringsformen stödboende som regeringen inom kort kommer lägga förslag om kommer att underlätta placeringarna.

Tvång för kommuner

Sedan 1 januari 2014 är alla kommuner tvungna att ta emot asylsökande ensamkommande flyktingbarn från Migrationsverket. Det finns ett tydligt samband mellan politiskt styre i kommunen och hur många flyktingbarn som bor kvar eller skickas bort, visar Aftonbladets granskning. Så här ser fördelningen ut:

I de 25 kommuner som har störst andel ensamkommande flyktingbarn kvarboende i kommunen har 6 borgerligt styre, 15 vänsterstyre, 3 blandat styre och en övrigt styre (Dorotea).

I de 25 kommuner som har lägst andel ensamkommande flyktingbarn kvarboende i kommunen har 15 borgerligt styre, 5 vänsterstyre och 5 blandat styre.

Bland de vänsterstyrda kommunerna med många kvarboende flyktingbarn är det vanligt att kommunerna sedan länge driver egna, kommunala HVB-hem.

I en av de borgerliga kommuner som inte har ett enda kvarboende flyktingbarn — Danderyd — säger socialchefen Margareta Heimer:

– Politikerna vill inget hellre än att vi ska hitta familjehem i kommunen. Jag tror vi gör det nu också, i och med att frågan är aktuell hör många av sig till oss och vill starta familjehem.

Fotnot: Aftonbladets granskning bygger på en lista från Migrationsverket med kommunernas placeringar av ensamkommande flyktingbarn mellan 1 januari och 8 oktober 2015. "Vänsterstyrd" innebär olika kombinationer av S, V och MP, eller ett enda av dessa partier.

ARTIKELN HANDLAR OM