Silvervargarna: Pensionärer löser grova brott

Av: TT

Publicerad:
1 av 3 | Foto: Jonas Grönvik/TT
Ann-Marie "Ami" Westberg visar upp vargarnas sigill. "Visst känns det tillfredsställande att sätta någon bakom galler som förtjänar det. Och att ge målsägande upprättelse", säger hon.

”Silvervargarna” kallas de. En grupp erfarna poliser tillbaka från pensionen för att ta sig an den växande högen med olösta mord, skjutningar och grova våldtäkter.

Senaste fallet: en uppmärksammad dödskjutning i Nacka.

De är legendarer inom poliskåren. Tillbaka för att förstärka polisens utredningsverksamhet, som länge gått på knäna.

– Vi tar oss an allt från utpressningar, mordförsök och mord till grova våldtäkter, säger silvervargen Leif Andersson.

Innan pensionen jobbade han som utredare på Riksmordskommissionen, en grupp erfarna poliser som reste runt i landet för att bistå lokalpolisen i svåra mordutredningar. Nu är han tillbaka. Och precis som förr i gott sällskap.

– Jag fick se startlistan på uppställningen och gick med direkt. Det var som att komma på repmånad och få träffa legendarerna igen, säger Anders Anselius, pensionerad inspektör vid grova brott, numera silvervarg.

Medlemmarna har arbetat med de flesta av de klassiska fallen: från mordet på Anna Lindh och Knutbydramat till den inre kärnan i Palmeutredningen. Tillsammans samlar 20 vargar drygt 600 år i polisyrket.

– En veritabel succé, konstaterar gruppchefen Lars Bröms över en slät kopp "snutkaffe".

Under ett år har Silvervargarna hanterat 120 ärenden. 30 har gått till åtal, varav tio ännu inte kommit upp i rätten. 28 ärenden är fortfarande öppna och utredning pågår.

– Om vi inte tagit dem hade de legat så länge att de inte blivit utredningsbara. Vi har flera domar i svåra våldtäktsärenden, som hållit i hovrätten. Det känns himla skönt att vinna en sådan rättegång, säger Bröms.

Hotade med "kvittopinne"

Mycket tack vare Ann-Marie "Ami" Westberg, tidigare gruppchef vid enheten för familjevåld. Första fallet som varg glömmer hon aldrig.

– En okänd gärningsman, en grov våldtäkt, mycket våld. Hon trodde nog att han skulle döda henne, säger Ami.

Våldtäkten på massagesalongen norr om Stockholm som hon pratar om pågick i två timmar, samtidigt som gärningsmannen höll en "kvittopinne" mot kvinnans hals. Ami och Anselius ringade in mannen genom att spåra en påfyllning av ett kontantkort till en kiosk med övervakningskamera.

– Jag kan säga med ålderns rätt, att det var med erfarenhet och nyfikenhet som vi till slut fick tag på en misstänkt person. Vi lyste honom och han trillade in, säger Ami.

I rätten stod ord mot ord. Mannen hävdade att han blivit erbjuden sexuella tjänster.

– Vi skickade kvittopinnen på analys. Den kom tillbaka och gav ingenting. Då började vi fundera, och hörde med henne hur han höll i den. Vi skickade den igen och fick träff på fingrarna.

Mannen dömdes till tre och ett halvt år i fängelse samt utvisning.

– Poliserna i nord jublar. De hade dåligt samvete, de visste att det fanns mer att jobba med, säger kriminalinspektör Christin Portnoff, en av poliserna i det så kallade "navet" runt vargarna.

Totalt 32 års fängelse har dömts ut i vargarnas domar som vunnit laga kraft.

Senaste fallet i rätten var en dödsskjutning i Nacka. En man i 30-årsåldern åtalades för mord, alternativt vållande till annans död, efter att en bränd och skjuten kropp hittats dumpad vid en gård norr om Stockholm.

– Förhörspatrullerna för de misstänkta bestod av fyra vargar. Det är så här vi ska nyttja dem. Ingen slår dem på fingrarna i hantverket, säger Bröms.

Svårlösta fall

Domen kom i fredags: tingsrätten friar mannen från mord och vållande till annans död.

– Det är ett svårt ärende, med det slutna rummets problematik. Tre personer går in i ett rum och två går ut levande, säger Bröms.

Skjutningar och konflikter i gängmiljö är svårlösta fall. Få pratar med polisen. Samtidigt har bevisbördan i domstolarna ökat, anser gruppen.

– För att nå en fällande dom fordras mycket mer teknisk bevisning i dag, kontra för femton år sedan, säger Olle Andersson, tidigare spaningsledare på narkotikaroteln.

Även de kriminella strukturerna har förändrats, säger han.

– Lojaliteter kan skifta fort, vilka du tillhör och sympatiserar med.

"Får springa med vapnen"

Samtidigt går kriminaliteten ner i åldrarna, med nätverk som utnyttjar barn och unga. Ny lagstiftning för att stävja vapenbrott kommer inte åt problemet, konstaterar Leif Andersson från gamla Riksmord.

– Den nya lagstiftningen höjde minimistraffet för grovt vapenbrott. Är du över 21 får du två år. Men en 15-åring som bär vapnet får inte mer än några månader. Ungarna får springa med vapnen.

Samtidigt blir springpojkarna meriterade.

– Vad är det för talesätt de har? "Brösta en fyra för att bli en hundragubbe", säger Olle Andersson och syftar på uttrycket bland unga kriminella, att man som minderårig är redo att sitta fyra år på sluten ungdomsvård för ett mord och därmed bli en fullvärdig medlem i ett kriminellt nätverk.

Publicerad: