Åklagaren yrkar på fängelse för artisten

avErik Wiman, Robert Triches

NYHETER

Läkarna oeniga om hustrun kan ha skadat sig själv

Foto: BJÖRN LINDAHL

Kan artistens fru ha åsamkat sig själv de kraftiga skador hon hade när polisen anlände till lägenheten?

Det var en av knäckfrågorna när den folkkäre artisten idag stod inför rätta, åtalad för två fall av misshandel.

Åklagaren yrkade på fängelse – själv nekade han.

– Hon är den sista människa i världen som jag skulle kunna skada, sade han i rätten.

14.14 En chefsöverläkare förhörs om rättsintyget som beskriver kvinnans skador.

– När jag ser rättsintyget ser jag att man talar om en sårskada i huvudet, säger chefsöverläkare. Det är en ganska kraftig skada som går ända in till skallbenet. Skadan tyder på att det trubbiga våldet mot huvudet varit ganska kraftigt. Och det ser ut som om föremålet kommit snett bakifrån och framåt. Huden har liksom lyfts från skallbenet.

Kvinnan har sagt att hon själv slagit sig med det här blockljuset?

– Att man själv för ett föremål mot huvudet ger inte den mängd energi som krävs för att åstadkomma skadan, säger läkaren.

Hon säger också idag att hon och den åtalade hållit i ljuset båda två och då har han tappat taget om det så att det flugit upp i huvudet på henne.

– Det blir inte heller tillräckligt mycket energi. Om det är det här ljuset som orsakat skadan så måste det kommit med stor kraft bakifrån mot huvudet.

Och de övriga skadorna?

– Blåmärket på ryggen är diffust. Men överhudsavskrapningarna tyder på rivningar av naglar.

Kan man ha fått skadan på axeln av att bli slängd in i en stenvägg?

– Ja, särskilt om den är lite rivig, lite ojämn.

14.22 Läkaren försöker beskriva kraften som måste orsakat skadan.

– Det liknar skador som man får vid trafikolyckor och liknande. Det är kraftigt, trubbigt våld.

Det går inte att göra mot sig själv?

– Det går inte att få till den kraften, säger läkaren.

14.37 Nästa läkare hörs i målet, på begäran av advokat Salomonsson, och läkaren uppmanas först beskriva sin kompetens.

– Jag har jobbat med kirurgi i 14 år och dessförinnan med akutverksamhet. Jag har sett flera tusen misshandlade människor. Men jag är kliniker och ingen rättsläkare.

Du har bedömt skadornas uppkomstsätt och kan inte utesluta att man kan tillfoga sig sådana skador i ett upprört tillstånd?

– Det har onekligen varit kraftigt våld. Jag kan bara spekulera att med stor kraft och upprördhet så kan det ske. Men det vanliga är förstås att man blir slagen.

Enligt din kollega är det omöjligt?

– Min bedömning är nog att folk kan komma in med allehanda skador och jag har sett rätt mycket skador som inte varit misshandlar.

Kraften i skadan kommer snett bakifrån enligt din kollega. Håller du med om det?

– Nej, jag har nog tänkt rakt ovanifrån eller möjligen framifrån.

Du har också sagt att skadorna var ringa?

– Ja, det kommer att bli ett ärr, men utöver det är det ringa. Ärret kommer visserligen att vara synligt, särskilt om hon tappar håret.

Fruns pappa: Hoppas hon får hjälp

14.50 Härnäst hörs målsägandens pappa och artistens svärfar.

Advokat Salomonsson undrar om pappan följt utredningen.

– Ja.

Din dotter har problem, bland annat med panikångest?

– Ja. Hon har haft problem med ätstörningar och i puberteten var det problem, säger pappan.

Har du upplevt hur hon blir?

– Hon har ringt och varit upprörd, säger pappan och berättar om samtal som han haft med sin dotter där hon varit mycket uppriven.

Här bryter kvinnan återigen ihop.

Hur är din dotters och artistens relation?

– Bra. Det var bara positivt. Han har hjälpt henne otroligt mycket. Nu hoppas jag efter det här att hon får hjälp.

Åklagaren frågar:

Hur ofta har du träffat din dotter sedan hon flyttade hemifrån?

– Sex gånger per år, kanske.

Och hur ofta har du träffat artisten?

– Tio gånger kanske.

Hur länge har hon haft panikångestattacker? undrar åklagaren.

– Det senaste året. Då är hon jätteledsen och känner sig ensam.

14.59 Salomonsson har ett par kompletterande frågor, först till kvinnan.

Du tog själv kontakt med polisen för att ge kompletterande uppgifter, men datumet stämmer inte?

– Nej, det stämde inte. Jag kände mig dumförklarad när jag talade med polisen och att jag kallades för icke tillförlitlig i pressen gjorde mig mycket ledsen.

Och du har talat med hans tidigare flickvän?

– Ja, hon har ringt mig flera gånger.

Och vi har hört vad hon sagt här. Men mellan dig och din man har det aldrig förekommit några våldsamheter, säger du?

– Nej, verkligen inte. Han har aldrig varit fysisk mot mig, någonsin, säger kvinnan.

Salomonsson fortsätter att fråga artisten:

Ligger det något i vad din tidigare flickvän säger?

– Jag blir upprörd och förbannad och tycker det är tragiskt. Hon ljuger... Så mycket onödiga lögner. Det är så otroligt...

Vad tycker du om det?

– Vi hade en stormig relation. Hon är extremt svartsjuk och i slutet är hon som en krutdurk.

Salomonsson frågar: Har du några våldstendenser?

– Jag är så långt ifrån en våldsmänniska som man kan vara, det är helt galet...

Därmed är förhören i målet slut.

”Annan påföljd än fängelse otänkbart”

15.05 Åklagaren inleder sitt slutanförande:

– Artisten nekar till att ha slagit sin fru och hustrun säger också att jag har fullständigt fel som påstår att hon har blivit slagen. Men hon vill för allt i världen inte att han ska bli dömd för något här, hon är en ung flicka och lägger kanske skulden för det som har hänt på sig själv, sammanfattar åklagaren.

– Vi vet att de har varit på fest den här kvällen, det blir ett bråk, och sedan går bilderna isär. Men vi har vittnen som är helt säkra på att ha sett hur artisten kastade sin fru i väggen.

Sedan kommer hustrun hem.

– Här har grannarna på gatan uppmärksammat henne. Vi har ett vittne som bor mittemot och som har en bra insyn rätt in i farstun och som ser hur kvinnan ramlar in i porten och är hundra procent säker på att han ser artisten ta tag i håret på henne och släpa henne.

Även grannarna i samma hus som paret har vaknat.

– Det är full kalabalik den här natten. Alla fyra grannarna är övertygade om att det är misshandel som pågår. De berättar hur blodig hon är i ansiktet och tror nästan att hon är död, säger de. Mitt i allt det här kommer artisten ut och alla reagerar på att han låtsas som att ingenting har hänt.

Så, vad har då hänt inne i lägenheten, undrar åklagaren och svarar själv:

– Det har varit tumult därinne. Det finns blod och hårstrån på blockljuset och det är det troliga föremålet som använts. Blodstänken visar att misshandeln förmodligen hänt i hallen.

Hustruns berättelse saknar tilltro överhuvudtaget och detsamma gäller artistens, säger åklagaren.

– Allt tyder på att det är han själv som i hallen har tagit ner ljuset och drämt det i huvudet på sin hustru så hon fått den här skadan.

Åklagaren tar också upp den tidigare flickvännens vittnesmål.

– Hon tog själv kontakt med polisen och har i dag berättat vad som hände under de år som de hade sällskap. Hon säger också att hon lade skulden på sig själv, precis som hustrun gör här i dag. Det är så typiskt när det gäller hustrumisshandel.

– Åklagaren yrkar på ansvar för artisten för två fall av misshandel, dels på gatan och dels i lägenheten. Någon annan påföljd än fängelse kan inte komma ifråga, och det bör ligga runt åtta månader, avslutar åklagaren.

”Älskar henne otroligt mycket”

15.18 Artistens advokat fortsätter:

– Jag tycker att alla och envar, efter egna huvuden, bör fundera över och ta till sig sättet som hustrun förmedlar sin erfarenhet. Jag vill påtala redan här att i förundersökningen så berättar hustrun under rubriken ”bakgrundsinformation” ett svagt minne att hon tog tag i något tungt och ”nickade” det. Det var tidigt i undersökningen och man ska nog vara försiktig med att kalla det för en efterhandskonstruktion. Och har vi någon aning om hur en ung flicka reagerar i en panikångestsituation? Hennes tunga andhämtning och rosslanden behöver inte ha kommit av våldet utan kanske för att hon hade en panikångestattack.

Angående händelsen på gatan.

– Ett vittne ska ha sett artisten slänga henne i en vägg. Men om det är bråk och tjafs så är det inte så självklart att det föreligger direkt uppsåt. Men vet rätten med anledning av rättsintygen egentligen vad som hände?

Och angående händelserna i porten och trappan:

– Vittnen påstår att artisten tagit tag i håret, men det han ser är en hand som tar tag i håret. Artisten säger att han tagit tag på ett annat sätt.

– Men det viktigaste är ändå det som händer när hustrun ligger i trapphuset av något som hänt i lägenheten. För i alla fall ett av vittnena var det en självklarhet att detta var en misshandel, men rätten vet att de har egentligen ingen aning om vad som har hänt.

Advokaten ifrågasätter också rättsläkarens slutsats att man inte kan tillfoga sig själv en sådan skada som kvinnan fick. Den förra flickvännens vittnesmål avfärdar Salomonsson som baserat på svartsjuka.

– Hon var, som min klient sagt, en krutdurk av svartsjuka. Hennes vittnesmål är inte värt något i sammanhanget. Jag yrkar att min klient sätts på fri fot och frikänns avslutar han.

Ordföranden undrar om artisten avslutningsvis har något att säga:

– Det enda jag kan säga är att min hustru är den sista människa i världen som jag skulle kunna skada. Jag älskar henne otroligt mycket, säger artisten.

15.37 Därmed är förhandlingarna i målet mot artisten slut och rätten tar paus för enskilda överläggningar. Eventuellt, sade ordföranden, kan det komma ett domslut redan i dag. Säkerligen kommer åtminstone beslut i frågan om artisten ska bli kvar i häkte eller inte.

Ute i korridoren står artistens hustru med ett plagg över sitt huvud och kramar sin pappa som tidigare vittnade i rättegången.

15.43 Dom avkunnas inte i dag utan kommer i dag om en vecka. Man häver också häktningen vilket innebär att artisten sätts på fri fot.

15.44 Efteråt går artisten fram till sin hustru som faller i hans armar och hon börjar gråta.