Hovrätten: Förövarna tog hänsyn till barnen

avKerstin Weigl

NYHETER

Expert: En grotesk iakttagelse

1 av 20 | Foto: MAGNUS WENNMAN
Aftonbladets reporter Kerstin Weigl och fotograf Magnus Wennman åkte till småstaden Cordova på ön Cebu i Filippinerna. Där bor de sex flickorna, de som i den svenska polisutredningen kallas målsägande A, B, C, D, E och F. De bor i samma stadsdel, går i samma skola; tysta Mary, systrarna Vanessa och Josefina, lilla Rosie, sorgsna Corazon och Lea, som så ofta är sjuk.

Sven, 52, i Hässleholm dömdes till åtta års fängelse för anstiftan till grova våldtäkter på fem filippinska småflickor. Domen är den första i Sverige som rör regisserade våldtäkter.

Men hovrätten sänker straffet till fyra och ett halvt år: ”Kvinnorna som sålde barnen har kunnat kontrollera sitt handlande”, står det i domen.

Nu ifrågasätts domen starkt av en rad experter.

Vid sin dator i Hässleholmstrakten beställde Sven (fingerat namn) övergreppen. Kvinnorna som utförde brotten framför webbkameran i Cordova, Filippinerna sålde sin lillasyster ­eller ­annan släkting, eller grannbarn.

Inget barnperspektiv

Att förövarna kände barnen talar i förmildrande riktning, anser hovrätten.

Ur domen: ”Kvinnorna har alltså kunnat ta hänsyn till barnen på ett annat sätt än en gärningsman vars handlande styrs av en önskan att få sexuell tillfredsställelse”.

– En grotesk iakttagelse, säger Amanda Bertilsdotter Nilsson, jurist på barnrättsorganisationen Ecpat. ­Ordet ”hänsyn” är häpnadsväckande i sammanhanget. Hovrätten förminskar utifrån att kvinnorna begått brotten för pengar. Domen har inget barnperspektiv alls.

’Baserat på okunskap’

I en debattartikel i dagens Aftonbladet skriver Lars Arrhenius, ordförande i Ecpat, att hovrättsdomen är ännu ett exempel på den okunskap som FN:s Barnrättskommitté flera gånger kritiserat Sverige för. Ur ­artikeln:

”Detta är ett resonemang baserat på okunskap: man har ignorerat den kommersiella aspekten och det ­faktum att även kvinnor kan vara förövare”.

Själv nekar Sven, och ­påstår att hans dator manipulerats av en hämndlysten exfru. Det tror varken tingsrätt eller hovrätt på - men domstolarna gör helt olika värderingar. Tingsrätten ser vid en samlad bedömning Svens brott som grov våldtäkt.

Flickorna är bara mellan fem och ­åtta år.

Fingrar och andra föremål har förts in eller vidrört deras könsorgan.

Övergreppen pågick i upp till en timme.

Brotten hade inte begåtts om inte Sven beställt dem, och han deltog själv, ­genom att onanera framför kameran och regissera kvinnorna att förnedra och framkalla smärta hos barnen.

Dessutom - barnen våldtogs av sina egna släktingar. Ur domen: ”De vågar inte protestera för då blir trygghetspersonerna arga på dem.”

Yrkade på 14 år

Men hovrätten över Skåne och Blekinge underkänner bildbevisen. Brotten ska ses som stämpling till våldtäkt, eftersom det inte ­säkert visats att våldtäkterna verkligen fullbordades, anser man. Utom i ett fall. Det gäller en åttaårig flicka som ­penetrerats med ett ­föremål barnet själv kallar ”fick­lampa”.

– Jag delar inte hovrättens syn på att våldtäkt inte är fullbordad utan penetration, säger Måns Biorklund, åklagare vid internationella åklagarkammaren i Malmö, som yrkade på 14 års fängelse.

Björn Sellström, chef för rikskriminalens barnporr­utredare, konstaterar att det inte är självklart hur dom­stolarna ska förhålla sig till regisserade våldtäkter.

– Gärningsmannen är ­inte på plats, ändå är han motorn, för utan honom ­hade övergreppen inte ägt rum, Kanske behövs en ­annan brottsrubricering.

Vet inte hur vanligt

Även Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt är böjd att hålla med:

– Vi vet inte hur vanliga de här brotten är. Men blir det problem att utmäta tillräckligt stränga straff bör man se över lagstiftningen.

Hovrättsrådet Björn Le Grand har tagit del av kritiken men vill inte kommentera.

– Jag känner inte att det behövs, säger han.
 

Fotnot. Åtalspunkten som ­gällde den sjätte flickan, här ­kallad Corazon, underkändes. ­Endast fem av flickorna har därför tilldömts skadestånd.

Hovrätten får skarp kritik

Hovrätten i Skåne och Blekinge får skarp kritik från flera experter för okunskap om barnsexhandel.

"Stötande" och "groteskt", är några omdömen.

Aftonbladet har granskat fem påståenden i hovrättsdomen som ledde till sänkt påföljd.

1. Barnen berättar inte allt. De svarar knapphändigt i förhör. Flera säger att det var “på låtsas”.

– Då har man liten kunskap. Att barn vill skydda förövaren är begripligt, ett generellt problem. Det är stötande att tillskriva detta ett stort värde, säger Björn Sellström vid rikskriminalen.

– Hovrätten lägger för stor vikt vid barnens berättelse. Det är dessutom irrelevant om ett föremål stuckits in en millimeter eller mer, säger Amanda Bertilsdotter Nilsson, jurist vid ECPAT.

– Högsta domstolen har sagt att om barnen inte berättar detaljrikt och målande kan inte den tilltalade dömas för våldtäkt. Fast barnpsykologerna säger att så fungerar det inte. Jag menar att kunskap saknas i domstolarna och att vi borde ha specialutbildade domare när det gäller brott mot barn, säger Madeleine Leijonhuvud.

2. Det är inte bevisat att kvinnorna alltid gjorde som svensken bad dem. Kvinnorna tonar själva ned sin roll, och säger att det mesta var "på låtsas".

– Här finns inget barnperspektiv alls. Kvinnorna är förövare och profitörer, ändå tar hovrätten deras ord rakt av. Hovrätten missar även den kommersiella aspekten, att han betalar. Det ska vara försvårande, men nämns inte alls. Vi måste utgå ifrån att han får det han betalar för säger Amanda Bertilsdotter Nilsson.

– Med hovrättens bevisvärdering blir det oerhört svårt att någonsin få utrett att en våldtäkt begåtts. Kanske ska det alltid finnas bildbevis, säger advokat Christina Daveus, målsägandebiträde för flickorna.

3. Uppsåtet är inte klarlagt. Även om "Sven" skrev ner önskemål i chatten, om att det skulle göra ont till exempel, är det inte säkert att han förväntade sig bli åtlydd. Ur domen: ”Utredningen gör dock inte stöd för att (X) förväntade sig att hans instruktioner om penetration av barnen skulle följas i högre grad än vad som verkligen skedde den 15 och 16 september 2009.”

– Stötande. För det är man i mål på, det finns ju en chattlogg på vad förövaren beställde, säger Björn Sellström, rikskriminalen.

– Den verklige förövaren är beställaren, annars skulle brotten inte ha begåtts. Detta måste också ses över i praxis, säger Amanda Bertilsdotter Nilsson.

4. Det är inte är utrett att barnen såg “Sven” onanera.

– Det är inte relevant. Barnen vet att en man iakttar, det gör dem extremt utsatta i sig, säger Amanda Bertilsdotter Nilsson.

5. De kvinnliga förövarna hade inga sexuella motiv och har kunnat "kontrollera sitt handlande". Ur domen: "Kvinnorna har alltså kunnat ta hänsyn till barnen på ett annat sätt än en gärningsman vars handlande styrs av en önskan att få sexuell tillfredsställelse.”

– Provocerande. Så enkelt är det inte, Och det kan vara omvänt, att barnen lider särskilt för att de känner förövaren, säger Björn Sellström, rikskriminalen.

– Hovrättens resonemang är att får man betalt för brott är det mildare, än att göra det utifrån sexuellt lust. Men det finns inga belägg för att kvinnorna visat “hänsyn”, säger Amanda Bertilsdotter Nilsson.

– Hovrättsdomen tar inte hänsyn till den förgrovande omständigheten att han utnyttjat ekonomisk utsatthet. Det borde finnas med, säger Madeleine Lejonhufvud.