Sven bor i Nordkorea – och kämpar med att förhindra en svältkatastrof

NYHETER

PYONGYANG. Sven Thelin är en av endast tre svenskar som bor i Nordkorea. Han arbetar med ett av landets mest kritiska problem: Livsmedelsförsörjningen.

FN uppskattar att över 10 miljoner nordkoreaner lider av undernäring.

– Det finns ett stort humanitärt behov, säger Sven.

De finns överallt, propagandamålningarna där den evige presidenten Kim Il-sung besöker leende bönder vid bördiga sädesfält. Tavlorna förmedlar bilden av en omtänksam ledare som ser till att alla hans undersåtar alltid har gott om mat.

Men verkligheten är en annan. När Aftonbladets team reser runt på den nordkoreanska landsbygden skiftar åkermarken i bruna och blekgula nyanser. Människor med krökta ryggar hugger i jorden med hackor eller spadar. Här och där drar oxar enkla träkärror över fälten. Bara vid några enstaka tillfällen får vi syn på traktorer.

1 av 5 | Foto: Jerker Ivarsson
Sven Thelin är en av tre svenskar som bor i Nordkorea

Miljontals människor undernärda

Enligt bedömningar från FN lider omkring 10,3 av Nordkoreas 25 miljoner invånare av undernäring. En av de viktigaste orsakerna till det är brister i jordbruket.

Det säger Sven Thelin, vice landschef för FN:s livsmedelsprogram och en av endast tre svenskar som bor i Nordkoreas huvudstad Pyongyang.

– Information är en bristvara i Nordkorea, så det är svårt att få en bra bild över hur situationen ser ut, säger han.

– Men det råder inget tvivel om att det finns ett stort humanitärt behov. Det gäller såväl livsmedelsassistans som hjälp på andra områden, till exempel sjukvård och vattenförsörjning.

Vanligt med naturkatastrofer

FN:s livsmedelsprogram, WFP, har haft verksamhet i Nordkorea sedan 1995. Nu är organisationen aktiv i nio provinser, och hjälpen når ut till över 450 000 människor.

– Vårt fokus ligger på att ge stöd till barn, gravida kvinnor och mödrar, säger Sven Thelin.

En del i WFP:s arbete består i att producera och distribuera näringsrika flingor, som berikats med vitaminer och mineraler.

– De delas ut till daghem, förskolor eller direkt till behövande hushåll. De kan användas i gröt eller pannkakor som ett komplement till maten barnen får i övrigt.

Sven Thelin och hans kollegor försöker också öka motståndskraften mot naturkatastrofer i Nordkorea. Landet drabbas ofta av såväl torka som översvämningar, vilket slår hårt mot den redan pressade befolkningen.

– Vart och vartannat år sker en större eller mindre katastrof. Eftersom livsmedelsförsörjningen är så bräcklig krävs inte mycket för att rubba den.

Nordkorea är ett av världens mest slutna länder, och majoriteten av befolkningen lever under hårt förtryck. Sven vill inte kommentera den politiska situationen i landet, men uppger att det är lättare att arbeta här än han hade förväntat sig.

– Om vi vill lämna Pyongyang för att besöka distrikt eller verksamheter som vi stöttar så måste vi ansöka om tillstånd. Men de blir godkända i 99 fall av 100, säger han, och fortsätter:

– Jag hade en bild av att det skulle vara ett väldigt stängt land. Men på plats känns det helt annorlunda. På landsbygden finns det en stor sammanhållning, och människor tar ansvar för att förvalta hjälpen som vi ger.

”Testar gränserna”

Aftonbladet träffar Sven Thelin på Kim Il-sung-stadion, mitt i Pyongyang. Inför tusentals jublande åskådare har han precis avslutat sitt andra maratonlopp i Nordkorea. Och han gjorde det med den äran. Sven avverkade de 4,2 milen på 2 timmar och 53 minuter. Det gav honom en andraplats i amatörklassen.

– Jag får tacka förutsättningarna här för att det gick så bra. När man bor i Pyongyang får man tid att ägna sig åt andra saker vid sidan av jobbet.

Till skillnad från turister och andra tillfälliga besökare kan Sven röra sig fritt i staden. Han utnyttjar den friheten till att löpa – mycket.

– Det blir ungefär 5–10 mil i veckan. Ibland springer jag inne på området där vi bor, eller så löper jag vid floden eller i någon av parkerna. Det är ingen som vänder på huvudet när jag passerar.

– Jag testar gränserna lite grann och ser var jag kan springa och var jag inte kan det, hittills är det ingen som satt stopp.

Hoppas på dialog

Sven har bott i Pyongyang i två år. I nuläget har han endast sällskap av två andra svenskar: ambassadören Jonas Wendel och Martina Åberg Somogyi, som är chargé d'affaires på ambassaden.

I likhet med de flesta andra utlänningar i den nordkoreanska huvudstaden lever och arbetar trion från Sverige i diplomatkvarteret Munsu-dong.

– Sammanhållningen mellan oss som arbetar för internationella organisationer eller på de internationella beskickningarna är väldigt stark, säger Sven.

Kontakten med nordkoreaner är dock begränsad.

– De jag har lärt känna är framförallt människor som vi arbetar med, och personer jag träffar via löpningen. Men i övrigt är det ganska svårt att nå fram till människor.

Varför tror du att det är så?

– Det kan säkerligen ha att göra med att man under väldigt lång tid haft mycket begränsad kontakt med utlänningar. Men jag tror att det kan komma att förändras. När jag ler eller vinkar mot folk på stan får jag alltid ett leende tillbaka. Människorna här är väldigt nyfikna, säger Sven.

Vad är det svåraste med att bo i Nordkorea?

– Att hålla kontakten med familj och vänner hemma. Det gäller ju alltid när man arbetar som utsänd, men det är extra utmanande här. Dels är tidsskillnaden stor och även om vi har tillgång till internet så är kapaciteten begränsad.

Hur ser du på läget i landet nu?

– Det finns alla förutsättningar för en positiv utveckling. Samtalen mellan Nord- och Sydkorea ser alla positivt på, även de nordkoreaner jag talat med. Jag hoppas att den dialogen kommer att fortsätta.

Det här är demilitariserade zonen i Korea 00:36
ARTIKELN HANDLAR OM