Hallå, jag vill också vara med

NYHETER

En clown på en tre meter hög enhjuling jagade mig genom manegen medan Francois Bronett skrek ”ett varv till”. På en teater bar huvudrollsinnehavaren fram öppningsrepliken till mig: ”Veeeem är jag?”.

Jag hatar det; att bli indragen i det som händer på scenen. Ett tag hände det så ofta att jag utvecklade scenskräck. Jesus, jag är publik. Lämna mig i fred.

Hittills har det aldrig hänt att jag suttit där och tänkt: ”hallå, jag vill också vara med”.

Det närmaste jag kommit att faktiskt säga det var på pressvisningen av Moomsteaterns ”Finns det liv på mars” (premiär på fredag). Kanske för att avståndet mellan skådis och publik krympte till osynlighet. Möjligen för att en del av skådisarna brottas med gränsdragningen för vad som är teater och vad som är ”verklighet”. Det kändes otroligt kittlande, faktiskt, att för en gångs skull vara osäker på vad som är autentiska repliker och vad som är teatral utlevelse.

Teater hade gärna fått väcka den osäkerheten lite oftare.

Johan Malmberg

Allt om Malmö

"Jesus, jag är publik. Lämna mig i fred."